FD KRÖNIKA: ”Kennedy är det inte – aldrig någonsin”

Ni vet en sån där match där de annonserade laguppställningarna ser ut som något man bara har “slumpat” fram. Ni vet en sån där match som står 0-0 i paus men som “borde” haft minst 2-2 på resultattavlan i halvtid? Ni vet en sån där krönika man inte riktigt vet riktigt vad man ska sikta in sig på men ändå skriver? Inte jag heller, men vi kör väl.

Det började redan när GIF Sundsvalls laguppställning offentliggjordes en knapp timme innan avspark.GIF Sundsvalls bästa offensiva vapen, Pa Dibba, stod uppsatt som högerback.
Mittfältaren Lars Krogh Gerson placerad som mittback, mittbacken Noah Sonko Sundberg vänsterback osv. Avsiktligt eller inte så var det virrigt värre. Även Hammarby annonserade en modifierad elva som man sedan inte alls ställde ut till start om än med mindre justeringar.

***

Spelet inledningsvis var liksom laguppställningarna lite sökande och förvirrande och båda lagen försökte att ta kommandot. Utan att lyckas. Det handlade mest om “skuggboxning” och relativt öppna landskap i försvarsspelet.

Och Pa Dibba spelade inte högerback.

Målchanser skapades det eftersom och då pratar vi om riktigt, riktigt bra målchanser som borde ha resulterat i både ett. två, tre, ja kanske fyra mål. Men 0-0 i paus.

***

Domaren Stefan Johannesson hade en tuff dag på jobbet.
Antalet felbeslut var fler än vad de “ska” vara i en match av den här karaktären. Det var missade “fördelar” till höger och vänster.

Dessutom massor av missar i spelet, felaktiga avblåsningar och helt ur rytmen i mina ögon.

Lägg dessutom till ett flertal situationer i båda lagens straffområden som absolut kunde/borde ha resulterat i straffsparkar. Johannesson hade en sådan där dag där fel liksom fick kompensera för andra fel. En omvänd, men väl använd, “taktik” vi ser då och då i den här serien. Tyvärr.

Det är viktigt att påpeka att både lagen fick ungefär lika många fel med/mot sig så resultatet hänger inte på det. Det är bara ett trist konstaterande.

***

I andra halvlek fick båda lagen till det var sin gång. Philip Haglund tog vara på en slarvig Sundsvallspassning och prickade in 1-0 till Bajen men sex minuter senare var det kvitterat genom Runar Sigurjonsson som har som vana att göra mål mot Hammarby.
Båda lagen skapade sedan flera riktigt bra lägen men ett oavgjort resultat måste betraktas som rättvist. 3-3 eller något liknande hade dock varit mer talande för matchen.

***

Vad lärde vi oss av den här matchen då, förutom att Pa Dibba inte är högerback?

– Det är fortsatt några frågetecken i Hammarby, både vad det gäller spelet och diverse spelare. När det gäller spelare tänker jag närmast på att Fredrik Torsteinbö som man fortsätter att använda som vänsterback, idag lysande offensivt igen men med stora frågetecken defensivt.
Jag tänker vidare på att Arnor Smarason nu användes centralt, som balansspelare. Nu har han under 2016 spelat ytterback, balansspelare, yttermittfältare och forward. Nog för att det är bra med spelare som är allround, men helt ärligt är det ju inte sunt. Väl? Jag funderar också på vad den nye brassen Romulu är för spelare?

Det har varit i stort sett omöjligt att bedöma honom på de inhopp han gjort hittills. Och slutligen Kennedy Bakircioglu som fick spela högerytter idag. Det har ju sagts att ha har tränat som balansspelare senaste tiden men matchas ändå som ytter? Jag kommer att fortsätta hävda att han inte är en kantspelare. Någonsin.

***

Och Giffarna då som samlar poäng efter poäng?

GIF Sundsvall har gjort ett väldigt bra jobb när man har byggt sin trupp och jag pratade efteråt med de båda tränarna (Roger Franzèn och Joel Cedergren) som är mycket nöjda med den nuvarande truppen. Jag förstår dem. Stefan Silva har en egen stil, men ack så lurig han är med bollen.
Pa Dibba är sylvass men kom inte riktigt loss idag. Extremt nyttig är också mittfältaren Runar Sigurjonsson som är en riktigt grym lagspelare. Hårt arbete, kloka värderingar och ytterst värdefull både defensivt och offensivt. En isländsk evighetsmaskin av hög allsvensk klass. Dessutom är målvakten Tommy Naurin i en alldeles strålande form. Förmodligen seriens bästa målvakt just nu.

Den här matchen var väl inget kvitto på att GIF Sundsvall kommer att stanna i toppen av tabellen i all evighet men det var i alla fall för mig ett kvitto på att jag felbedömde dem innan serien drog igång. Giffarna är klart bättre än vad jag trodde på förhand.

***

Jag ser inget tydligt mönster i Hammarbys anfallsspel och att försvarsspelet inte är hundraprocentigt är ju tydligt med tanke på antalet chanser motståndarna skapar. “Rom byggdes inte på en dag”, “det här är Hammarbys andra allsvenska säsong på de senaste sju åren”, “processer tar tid”, och så vidare och så vidare. Jag vet inte, jag ser inte det jag trodde att jag skulle få se. Och då har jag ändå inga enorma krav.

***

Vi lärde oss en sak till om Bajen: Utan Johan Persson svajar Hammarbys mittfält rejält.

***

Jag trodde inte på förhand att Hammarby var ett lag för toppen och det gör jag inte nu heller. Spelschemat hittills har varit ganska mänskligt och det blir inte enklare framöver.

Det blir faktiskt tuffare, men det är kanske det som krävs för en kvalitetshöjning? Eftersom de flesta av poängen får tillskrivas kontot för “moral och inställning” med tillägget att det inte är något fel på den fysiska statusen undrar jag försiktigt när det “egna spelet” ska generera fler poäng. Jag kan sträcka mig till att den totala insatsen har varit ok men nog kan man begära lite mer va?

***

Den här krönikan svajar lika mycket som matchen Hammarby – Sundsvall men den slutar inte heller helt mållös va?