FD LÅNGLÄSNING: AIK-favoritens känslor: ”Jag vet vad det är att vara AIK”

DUBAI/STOCKHOLM. Efter sex år i AIK fick Kenny Pavey lämna klubben. När han nu är tillbaka vill han spela där resten av karriären.

– Att vinna guld med AIK igen sporrar mig otroligt mycket, säger han i en lång intervju med FotbollDirekt.se

Många AIK-fans blev nog överraskade när klubben efter säsongen 2011 meddelade att Kenny Pavey inte skulle spela i klubben år 2012. Pavey själv upplevde en jobbig tid som slutade med att han hamnade i tidigare klubben Ljungskile.

– Jag var besviken. Jag älskar AIK och allting med klubben. Det var en besvikelse men det är sådant som händer i fotboll även och om jag var ledsen över att behöva lämna så blev jag än mer glad av att komma tillbaka, säger han när FotbollDirekt träffar honom på AIK:s läger i Dubai.

– Det var väldigt tufft. Jag stod där ett tag utan klubb. Jag tränade lite med Sirius där Ola (Andersson) och Kim (Bergstrand) hjälpte mig mycket. Så på ”deadline day” skrev jag på för Ljungskile. Så jag flyttade dit och iväg från familjen. Det gick riktigt bra i Ljungskile men sen skadade jag mig. Det krossade mig helt både fysiskt och ekonomiskt, eftersom att jag inte var försäkrad. Så jag var i lite trubbel där.

– Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle spela i allsvenskan igen. Men jag hann visa tillräckligt i Ljungskile för att Öster skulle ge mig en chans och det gick bra där och att få komma tillbaka till AIK var en dröm. Jag lärde mig väldigt mycket om väldigt mycket när jag lämnade om människor, mig själv, familjen. Det är viktigt att få perspektiv på livet och det var en stor lärdom för mig.

Du gjorde en hel del mål i Ljungskile, vad hände där egentligen?
– Ja, jag tror inte direkt de såg mig som en anfallare. Jag började spela högerback men gjorde massa mål på träning och de sa ”du är den enda som gör mål” och flyttade upp mig till högermittfältare och jag fortsatte göra mål så då var nästa bud att ”okej, vi testar dig som striker” och då gjorde jag mål där också.

– Det var galet. Jag svävade på moln. Jag gjorde mål varenda match och då var jag inte ens 100 procent fit. Jag gjorde ett hattrick mot Assyriska, senast jag gjorde ett hattrick var när jag var barn så. Jag fick bra självförtroende av det. När jag lämnade AIK och det tog ett tag för mig att hitta en ny klubb så började jag kanske tvivla lite, men där fick jag mitt självförtroende tillbaka.

Efter ett år i Ljungskile flyttade han vidare till allsvenska nykomlingen Öster.
– Öster var fantastiska för mig. De hjälpte mig massor med att komma i form igen och hjälpte mig med mina problem så det var en väldigt bra och en fin lärdom.

Hur var det att möta AIK?
– Det var känslosamt. Jag gjorde nog säsongens bästa match mot AIK på hemmaplan. Jag passade till ett mål, gjorde ett mål, sköt i ribban, jag var överallt. Jag tror att det var mitt sätt att visa AIK vad de gått miste om.

– Jag var besviken (Öster förlorade med 3-2) men gjorde en intervju efter matchen med Cmore. Och att stå där under intervjun och höra bortafansen sjunga mitt namn, det var väldigt speciellt. Jag fick applåder från båda lagens fans… det var väldigt, väldigt speciellt. Min familj, min mamma och mina bröder var där också så det var fint för dem att få se det också. Det är fint minne.

Hur gick det till när du sedan återvände till AIK?
– Sportchefen i Öster berättade att han blev kontaktad under sommaren av AIK som var intresserade. När jag fick höra det blev jag lite chockad. Det var blandade känslor för jag kände att jag hade missat två år av att vara i AIK, 60 matcher och Europa-spel som jag hade kunnat lägga till tiden jag redan hade varit där. Det är synd… för jag har alltid gillat att vara ute på planen och kämpa för AIK. Men när det hade sjunkit in så var jag bara glad.

– Men jag försökte bara fortsätta vara professionell när Öster sa nej. Jag har full förståelse för Östers beslut och jag blev inte arg på dem utan de var snälla nog att låta allt lämna efter säsongen.

Bestämde du dig direkt för att du ville tillbaka?
– Ja. Min familj flyttade inte med mig utan bodde kvar i Solna. Jag hade en känsla att jag inte ville vara i Ljungskile så länge och även om jag skrev på ett treårskontrakt så hade jag en klausul i kontraktet att jag kunde lämna efter år ifall jag ville. Sen hamnade jag i Öster men när AIK ville ha tillbaka mig så var det en win-win.

– Så fort AIK kom upp så var det som att komma hem, på så många sätt. Det var väldigt bra för mitt privatliv och mitt jobbliv.

Hur länge ser du dig själv spela i AIK?
– Jag känner mig fantastiskt bra i kroppen, jag är i bra form så jag ska bara fortsätta göra det jag gör. Ta hand om kroppen, lära mig nya saker hela tiden, jobba hårt, pusha andra spelare, pusha mig själv. Jag vill ha den känslan igen som jag hade 2009, den är obeskrivbar. Att få det guldet igen sporrar mig otroligt mycket. Och om vi inte lyckas ta guldet så blir jag bara ännu mer sporrad att få det.

– Det är det jag tror klubben ser i mig också. Jag ska fortsätta göra det jag gör och så får vi se hur långt det räcker.

Skulle du vilja jobba i klubben efter karriären?

– Absolut. Och det skulle vara bortkastat om klubben inte inser det. Jag vet så mycket om klubben, jag har ett fantastiskt förhållande med fansen. Jag vet vad det är att vara AIK. Och att kasta bort det vore väldigt synd, så jag skulle vilja jobba i klubben på vilket sätt det nu än skulle vara. Jag vill kunna göra mitt för AIK vid sidan av planen, precis som jag nu gör på planen.

– Jag och Björn (Wesström) kommer sitta ner och prata om framtiden mer. Men jag har spelat fotboll i många år och det vore som sagt synd att kasta bort de erfarenheterna. Om det blir som tränare eller vad det nu blir får vi se…

– Jag har i mitt kontrakt att de ska hjälpa mig med utbildning eller vad det nu blir så vi har en grundplan. Förhoppningsvis kommer det lösa sig fint och jag kommer kunna vara i klubben i många år till.