FD SPECIAL: AIK:s publik överlägsna – 64 gånger på publiktronen

AIK, Djurgården och Hammarby slåss samtliga i toppen av allsvenskans publikliga, där Bajen varit i topp de senaste åren. Men så har det inte alltid varit – långt därifrån. Fotbollsbloggen Nationalsporten listar klubbarnas publiksiffror, och historiskt så är AIK främst sedan allsvenskans start 1924. 

Hammarby har stått ut som allsvenskans i särklass största publiklag de senaste åren. Fjolårssäsongen var den tredje raka allsvenska säsongen där Bajen var över 20 000 i hemmasnitt.
Fjärde raka med över 20 000 om man tar med den i superettan 2014, den första hela säsongen på Tele2 Arena för de grönvita. Säsongen 2015 slog man alla tiders publikrekord i allsvenskan med 25 507 i hemmasnitt.

Men går vi längre bak i tiden så har det sett annorlunda ut.
Fotbollshistorikern Christer Löfman har på sin blogg Nationalsporten sammanställt hemmasnittet för AIK, Djurgården och Hammarby, med start första allsvenska säsongen 1924/25 och fram till fjolåret 2017.

AIK har varit på tronen flera längre perioder, både längre bak i tiden (AIK hade bäst snitt elva säsonger i rad, 1940-1950) och i modern tid.

Mellan 1996 och 2013 hade AIK bäst snitt samtliga år med undantag för 2005. Hammarby har haft bäst snitt av de tre vid 15 tillfällen, och Djurgården har haft det vid 14 tillfällen.

– Jag har räknat fram snitten genom att sammanställa siffror från allsvenskans statistikdatabas, AIK:s statistikdatabas, Djurgårdens Wikipedia-sida samt DN-arkivet, och har tagit fram publiksnitt år för år för alla tre lagen, säger Löfman till FotbollDirekt.se.

De siffror som presenteras här som går långt bak i tiden, som 1920-1930-talen… hur pass säker kan man vara på publiksnittet där?

– Där blir det ibland en tolkningsfråga: på allsvenska matcher redovisades alltid antal sålda biljetter, i lägre divisioner var det ofta uppskattningar. När jag har olika siffror på en och samma match så har jag gjort ett genomsnitt: Om källa A säger 400 och källa B 200 så har jag räknat 300 till exempel.

Det handlar om sammanlagt 93 år, där AIK har haft bäst publiksnitt av de tre klubbarna – vid 64 tillfällen har Gnaget haft högst snitt.

Flera faktorer spelar givetvis in för publiksiffrorna. Klubbarna har olika historik vad gäller vilka arenor man spelat på. AIK har spelat på Råsunda obrutet mellan 1940 och 2012, och därefter Friends Arena. Arenor med hög publikkapacitet: Råsunda kunde ta in runt 35 000 åskådare, Friends Arena tar runt 50 000.

Djurgården har främst spelat på Stadion (runt 14 500 i publikkapacitet), men också på Råsunda.
Hammarby har haft flera olika arenor: Johanneshovs IP, Hammarby IP (Kanalplan), Stadion, Råsunda, Söderstadion och Enskede IP.
Flest säsonger har det blivit på Söderstadion, som tog mellan 10 000 och 15 000 åskådare, kapaciteten varierade på grund av flera ombyggnader under årens lopp. I mitten av säsongen 2013 bytte man från Söderstadion till Tele2 Arena (runt 32 000 i publikkapacitet).

Dock ska nämnas att såväl Djurgården som Hammarby har spelat många av sina derbymatcher på Råsunda varje säsong, men i vissa fall även fler matcher där – Hammarby spelade exempelvis fem hemmamatcher där (derbyn + Halmstad BK, Malmö FF och IFK Göteborg) under säsongen 1979.

Derby mellan Hammarby och Djurgården på Råsunda 1967.

Vad gäller antalet säsonger i allsvenskan så skiljer de sig också åt: AIK har spelat i allsvenskan samtliga år mellan 1940 och 2017, bortsett från 1952, 1962, 1980 och 2005. Djurgården och Hammarby har haft längre perioder utanför högsta serien. I vissa fall har Djurgården och Bajen varit i lägre serier (Djurgården i division 3 på 30-talet, Bajen i division 4 i slutet av 40-talet).

Går vi tillbaka till allsvenskans begynnelse och innan dess så var det öppet vilket lag folk gick och tittade på, säger Christer Löfman.

– I början av seklet hade folk inga favoritlag direkt: Man gick och såg det lag som var bäst för tillfället. Men från och med det tidiga 30-talet blev AIK den enda stabila storklubben i Stockholm och det i kombination med att man spelade på Stadion medan Djurgården och Hammarby spelade i Traneberg och Johanneshov, som var ganska perifera stadsdelar då, det gjorde att man blev väldigt dominanta, säger han och fortsätter:

– Sedan var det klubbarnas inriktning: Både Djurgården och Bajen hade nog mer inriktning på vintersport (jag nämnde Hammarbys bandylag som drog nio gånger så mycket publik som fotbollslaget 1948/49).

– Även Djurgården verkar ha haft mer vintersportprofil. Sedan ishockeyns Elitserie hade premiär på 70-talet har Djurgården haft högre publiksnitt än AIK i hockey alla år utom ett. Under samma period har AIK:s fotbollslag haft högre snitt än Djurgårdens alla år utom fyra (1979, 1986, 1988 och 2005).

AIK jublar efter mål i derbyt mot Djurgården 1996. Svaga publiksiffror för alla tre lagen den här perioden.

Intresset har gått i vågor historiskt. En sammanhållen period på 1950-talet hade AIK och Djurgården publiksiffror i nivå med dagens, låt vara att man spelade färre matcher på den tiden.

Det man kan konstatera när man tittar på publiksiffrorna är att intresset för de tre klubbarna är större än någonsin – de tre-fyra senaste säsongerna är enormt starka i ett historiskt perspektiv.

Går man tillbaka bara 25-30 år i tiden så var det tvärtom. Vissa säsonger i slutet på 1980- och början på 1990-talet var det skräcksiffror överlag. Där en eller ett par av klubbarna förvisso befann sig i dåvarande superettan (division 1), men ändå. 1989 till exempel nådde varken AIK, Djurgården eller Hammarby upp i ens 5 000 i hemmasnitt.

– Fotbollen var “ute”. Det var en trend över hela Nordeuropa, även internationellt starka lag hade usla siffror… det kunde vara 4 000 på Wienderbyn till exempel. FC Köpenhamns föregångare var storklubbar (KB och B 1903) men hade också knappt någon publik. B 1903 slog Bayern München med 6-2 i UEFA-cupen 1991/92 men i ligan hade de runt 1 000 pers på matcherna, säger Christer Löfman.

– Det var negativ utveckling vad gäller underhållningsvärdet och artistiska spelare sparkades ner… en spelare som Messi hade fått otroligt mycket stryk om han spelat då.

AIK mot Hammarby, september 2002. Här hade publiksiffrorna vänt rejält uppåt från skräcksiffrorna på 90-talet.

Att vi någonsin får en återgång till publiksnitt på den nivån känns helt otänkbart idag?

– Nej idag är “produkten” bättre… bekvämare arenor, vi får se mer mål, det är förbjudet med tillbakapass (där målvakten får plocka upp bollen), artisterna skyddas av domarna. Och även medelklassen har börjat intressera sig… på 80-talet sa ju Maggie Thatcher att fotboll är en slumsport som utövas av slummänniskor på slumanläggningar, till exempel.

– Vi kan gå tillbaka till 1993 i Premier League, då hade vi en match mellan Wimbledon och Everton på Selhurst Park som sågs av bara 3 039 åskådare. Det ger lite perspektiv.

Nedan följer de tre klubbarnas publiksnitt från säsongen 1940 till och med 2017. Bäst snitt grönmarkerat, sämst snitt rödmarkerat. 

2017:

AIK: 17 807 DIF: 16 241 HIF: 22 137

2016:

AIK: 16 431 DIF: 13 393  HIF: 22 885

2015:

AIK: 20 983 DIF: 15 484 HIF: 25 507

2014:

AIK: 16 446 DIF: 13 145 HIF: 20 451

2013:

AIK: 18 900 DIF: 12 475 HIF: 12 097

2012:

AIK: 14 311 DIF: 9 183 HIF: 8 463

2011:

AIK: 13 865 DIF: 8 671 HIF: 7 953

2010:

AIK: 11 925 DIF: 7 656 HIF: 6 864

2009:

AIK: 17 422 DIF: 9 435 HIF: 10 381

2008:

AIK: 15 535 DIF: 10 168 HIF: 10 497

2007:

AIK: 20 465 DIF: 14 148 HIF: 13 505

2006:

AIK: 21 434 DIF: 13 358 HIF: 11 793

2005:

AIK: 11 872 DIF: 14 075 HIF: 11 450

2004:

AIK: 13 880 DIF: 12 321 HIF: 12 887

2003:

AIK: 17 301 DIF: 16 083 HIF: 14 026

2002:

AIK: 16 551 DIF: 14 246 HIF: 13 296

2001:

AIK: 15 496 DIF: 12 480 HIF: 13 613

2000:

AIK: 14 403 DIF: 5 544 HIF: 12 135

1999:

AIK: 13 521 DIF: 9 173 HIF: 11 917

1998:

AIK: 11 112 DIF: 2 819 HIF: 10 967

1997:

AIK: 6 733 DIF: 2 965 HIF: 4 499

1996:

AIK: 6 065  DIF: 3 843 HIF: 3 993

1995:

AIK: 6 933 DIF: 6 813 HIF: 8 612

1994:

AIK: 5 233 DIF: 2 249 HIF: 7 823

1993:

AIK: 6 974 DIF: 2 726 HIF: 3 532

1992:

AIK: 5 210 DIF: 4 169 HIF: 1 744

1991:

AIK: 6 492 DIF: 4 402 HIF: 3 289

1990:

AIK: 5 014 DIF: 4 113 HIF: 4 126

1989:

AIK: 4 059 DIF: 3 275 HIF: 2 415

1988:

AIK: 5 087 DIF: 6 034 HIF: 4 549

1987:

AIK: 4 433 DIF: 1 835 HIF: 3 978

1986:

AIK: 5 438 DIF: 5 862 HIF: 5 310

1985:

AIK: 6 367 DIF: 1 801 HIF: 5 734

1984:

AIK: 7 618 DIF: 2 051 HIF: 7 303

1983:

AIK: 6 665 DIF: 2 418 HIF: 9 912

1982:

AIK: 5 872  DIF: 2 882 HIF: 8 872

1981:

AIK: 6 479 DIF: 4 967 HIF: 8 307

1980:

AIK: 5 739 DIF: 5 438 HIF: 9 030

1979:

AIK: 7 403 DIF: 8 290 HIF: 11 499

1978:

AIK: 6 183 DIF: 5 054 HIF: 7 753

1977:

AIK: 9 319 DIF: 8 143 HIF: 8 856

1976:

AIK: 8 204 DIF: 6 998 HIF: 9 767

1975:

AIK: 10 192 DIF: 7 940 HIF: 8 031

1974:

AIK: 10 422 DIF: 7 558 HIF: 8 673

1973:

AIK: 9 522 DIF: 7 928 HIF: 7 631

1972:

AIK: 12 036 DIF: 6 901 HIF: 8 562

1971:

AIK: 11 136 DIF: 8 765 HIF: 13 018

1970:

AIK: 8 643 DIF: 10 092 HIF: 12 548

1969:

AIK: 8 206 DIF: 8 955 HIF: 2 935

1968:

AIK: 9 265 DIF: 9 904 HIF: 4 604

1967:

AIK: 10 245 DIF: 9 728 HIF: 6 607

1966:

AIK: 10 290 DIF: 11 539 HIF: 2 490

1965:

AIK: 15 775 DIF: 9 424 HIF: 8 216

1964:

AIK: 13 565 DIF: 12 005 HIF: 4 846

1963:

AIK: 17 624 DIF: 15 812 HIF: 8 783

1962:

AIK: 4 932 DIF: 16 264 HIF: 11 072

1961:

AIK: 13 136 DIF: 3 998 HIF: 12 136

1960:

AIK: 9 970 DIF: 10 940 HIF: 9 726

1959:

AIK: 13 641 DIF: 22 440 HIF: 14 560

1958:

AIK: 11 065 DIF: 13 364 HIF: 3 460

1957:

AIK: 14 315 DIF: 12 375 HIF: 8 840

1956:

AIK: 17 410 DIF: 15 148 HIF: 12 304

1955:

AIK: 17 898 DIF: 19 010 HIF: 14 803

1954:

AIK: 20 746 DIF: 16 477 HIF: 5 164

1953:

AIK: 14 758 DIF: 14 860 HIF: 2 482

1952:

AIK: 7 281 DIF: 16 319 HIF: 3 334

1951:

AIK: 16 842 DIF: 18 902  HIF: 1 925

1950:

AIK: 21 755 DIF: 21 535 HIF: 1 406

1949:

AIK: 19 636 DIF: 6 139 HIF: 817

1948:

AIK: 19 184 DIF: 15 250 HIF: 517

1947:

AIK: 19 949 DIF: 16 413 HIF: 1 466

1946:

AIK: 15 376 DIF: 13 253 HIF: 1 874

1945:

AIK: 10 688 DIF: 2 535 HIF: 3 177

1944:

AIK: 15 122 DIF: 2 493 HIF: 2 969

1943:

AIK: 10 058 DIF: 2 201 HIF: 3 145

1942:

AIK: 7 586 DIF: 2 382 HIF: 2 807

1941:

AIK: 8 708 DIF: 1 821 HIF: 2 120

1940:

AIK: 8 291 DIF: 2 474 HIF: 8 035

1939:

AIK: 12 609 DIF: 4 051 HIF: 3 226

1938:

AIK: 17 196 DIF: 4 494 HIF: 3 322

1937:

AIK: 15 067 DIF: 8 334 HIF: 2 414

1936:

AIK: 16 727 DIF: 2 261 HIF: 2 620

1935:

AIK: 15 818 DIF: 2 411 HIF: 2 292

1934:

AIK: 14 553 DIF: 4 194 HIF: 2 084

1933:

AIK: 15 942 DIF: 2 594 HIF: 2 872

1932:

AIK: 17 728 DIF: 318 HIF: 2 556

1931:

AIK: 15 856 DIF: 317 HIF: 2 833

1930:

AIK: 15 997 DIF: 461 HIF: 2 983

1929:

AIK: 8 102 DIF: 500 HIF: 1 888

1928:

AIK: 7 232 DIF: 6 738 HIF: 1 941

1927:

AIK: 7 205 DIF: 267 HIF: 1 750

1926:

AIK: 6 272 DIF: 550 HIF: 1 950

1925:

AIK: 5 436 DIF: 530 HIF: 4 182

Högst snitt:

64 gånger: AIK
15: Hammarby
14: Djurgården

Lägst snitt:

47 gånger: Djurgården
42: Hammarby
4: AIK

Perioder i allsvenskan:

AIK:

1924/25-1950/51

1952/1953-1961

1963-1979

1981-2004

2006-2018

Djurgården:

1927/28

1936/37

1945/46-1947/48

1949/50-1960

1962-1981

1986

1988-1992

1995-1996

1999

2001-2018

Hammarby:

1924/25

1939/40

1954-1957

1959-1963

1965

1967

1970-1988

1990

1994-1995

1998-2009

2015-2018

FOTNOT: Från starten 1924 spelades allsvenskan höst-vår, och formatet var så fram till 1957/1958 med en extra lång säsong (från augusti 1957 till oktober 1958). 1959 spelades allsvenskan för första gången vår-höst. Det som ovan och i bloggen Nationalsporten anges som startsäsongen 1925 avser alltså 1924/25 osv, fram till 1959.