FD SPECIAL: “Svennis” störst i allsvenskans historia – “Oj vad kul, otroligt vackert”

Sven-Göran Eriksson, 69, är det största allsvenska tränarnnamnet någonsin – om läsarna får bestämma. Med 30 procent av rösterna var titeln aldrig hotad i FD:s omröstning.

Drygt 1900 FD-läsare svarade på frågan om vem som är det största tränarnamnet i allsvenskan från 1979 och framåt. När svaren inkommit stod det klart att Sven-Göran Eriksson kammat hem kategorin med 30 procent av rösterna, tvåa blev Roy Hodgson (HBK-gulden och MFF-eran) på 20 procent och trea blev Zoran Lukic och Sören Åkeby (10 procent) som vann SM dubbelt om med Djurgården.

– Det var hedrande. Oj vad kul, otroligt vackert. Det är kul att man blir ihågkommen fortfarande, säger Svennis och skrattar, när FD når honom.

På svensk mark är Svennis allra mest känd för den otroliga tiden i IFK Göteborg där han 1981/82 såg till att vinna Uefacupen samt allsvenskan och svenska cupen med Blåvitt. Därefter lämnade han Sverige för Portugal och Benfica. Två ligatitlar senare gick han vidare till Italien där han tränade Roma, Fiorentina, Sampdoria innan han vann guldet med Lazio 2000. Klubbens första “scudetto” sedan 1974.

LÄS OCKSÅ: Pekar ut “Svennis” arvtagare – jackpotten för Blåvitt

I januari 2001 tog han över det engelska landslaget som nationens första utländske förbundskapten någonsin. Men han kom aldrig längre än till kvartsfinalspel i mästerskapen innan han 2006 meddelade sin avgång. 2007 tog han över Manchester City och sedan dess har han haft landslagsjobb i Mexiko och Elfenbenskusten samt uppdrag i Notts County, Leicester och kinesiska Guangzhou och Shenzhen.

Du är den mest framgångsrike svenska tränaren utanför svensk mark. Vad var hemligheten?

– Jag hade turen få jobba med fantastiska lag, två stycken (Degerfors och IFK Göteborg). Och det var annorlunda när jag flyttade utomlands. Det var innan Bosmandomen, och svenska klubbar tappade inte så många spelare. Utländska lag tog knappt några spelare, och det var ofta inte tillåtet med så många utlänningar i klubbarna heller. I Italien var det en per lag på 80-talet. Och det gjorde ju att svenska klubbar fick behålla sina bästa spelare mycket längre.

– Sedan kom Bosmandomen och den slog hårt mot svenska klubbar när den kom. Nu tappar man spelare tidigt, det är många unga spelare som ofta lämnar lite för tidigt till och med. Då får svenska klubbar svårare att göra resultat i Europa.

Ni vann Uefa-cupen med Blåvitt 1982, det känns helt orealistiskt att en svensk klubb skulle kunna vinna i Europa i dag. Men det blev din språngbräda ut i Europa?

– Ja, så är det ju. Det var den största anledningen till att jag kom till Benfica. Och det är orättvist egentligen: Jag är övertygad om att det finns många bra tränare i Sverige i dag som skulle göra det väldigt bra i utländska klubbar. Men det är mycket svårare för dem att komma utomlands än det var på min tid.

Vilka tränare har du inspirerats av och vilka tycker du själv är de bästa i Sverige?

– Den nya generationen… jag kan den för dåligt. Men Sveriges bästa tränare någonsin, det vet jag vem det är: Det är Tord Grip. Det är inget snack om saken. Sedan finns det många andra, Hasse Backe är en som gjort ett fantastiskt jobb genom åren. Och vår förbundskapten (Janne Andersson), han är fantastiskt duktig. Det han gjort med landslaget är storslaget. Han tror jag har möjligheter att gå vidare till en större utländsk klubb om han vill det.

Apropå det, vad tror du om Sveriges chanser i VM?

– Jag tror de har goda chanser att ta sig vidare från gruppen. Det är ett bra lag med bra spelare, och de spelar som ett lag, med en enorm fighting spirit. Det såg vi ju inte minst i play off mot Italien. Sedan ska man ha lite tur, hitta formen under ett kort gruppspel, undvika skador. Då kan det gå.

Sedan väntar förmodligen Brasilien, om vi inte vinner gruppen?

– Ja, men det är så i VM, det är de bästa lagen som är med. Har man slagit ut Holland, vunnit mot Frankrike och slagit Italien i play off, då har man inget att frukta.

LÄS OCKSÅ: Poya Asbaghis beundran – “Svennis är en idol”

Svennis hoppas fortfarande på ett nytt uppdrag, men någonting med Bosnien – som det spekulerats i de senaste veckorna – kommer det inte bli av.

– Det blev aldrig något med det. Det blev aldrig några egentliga förhandlingar. Det var bara genom agenter som kontaktade mig om det. Men jag hade inget erbjudande att ta ställning till.

Det har annars framställts i media som att du tackat nej på grund av att budet var för dåligt?

– Det stämmer inte, det blev aldrig några förhandlingar. Men det är ingen fara. Det är bara att vänta och se om det kan dyka upp något nytt.

LENNART SANDAHL – ANTON ZETTERMAN

LÄS OCKSÅ: Djurgårdsbossens jätteglädje – “Klart att man blir stolt”

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: