FD:s krönikör – ”Kritiken är fel – det är en ny stark allsvensk marknad”

KRÖNIKA MED MAGNUS ÖSTERBERG
Nyligen kom ett hårt utspel från SEF:s sportchef Stefan Lundin för Fotbollskanalen och en agent om hur fel det är att svenska spelare säljs till “andraligor”. FD.s krönikör tidigare scout för Tottenham hyllar här däremot The Championship i England som marknad för allsvenskar.

Att gå till en andraliga behöver inte alla vara fel. Det beror ju helt på vilket land det handlar om.

Jag tycker att flytta till som exempelvis England har en mängd fördelar.
Ingen diskussion.

På många vis är engelska The Championship – tvärt emot vad SEF:s Stefan Lundin anser –  en stark marknad för allsvenska fotbollspelare.
Språket som gör det enkelt att anpassa sig socialt, välskötta klubbar med bra faciliteter, hög medellön – och (för det allra mesta) en ekonomi som inte sviktar och lönen kommer i tid. Lägg där till den absoluta närheten till världens kanske bästa liga.
Det stora intresset för fotboll (publiksnittet i The Championship i England säsongen 2015/16 var 17.583 åskådare worldfootball.net).
Antalet tävlingsmatcher (som man ju i svensk fotboll hela tiden pratar om) och det faktum att kvaliteten på The Championship är bra. Mycket bra.

Om man vill tro eller tycka att allsvenskan som helhet är bättre än den ligan får man tro det. Jag gör det inte. Inte ens i närheten.

Alla spelare drömmer väl såklart om att spela i Premier League om man nu riktar blickarna mot England, men steget under kan mycket väl vara ett steg på vägen.
Inget konstigt alls.
Att spelarna dessutom får möjligheten att under en säsong delta i tre “riktiga” tävlingar: ligan, FA-cupen och Ligacupen gör att antalet matcher blir mycket fler.  Lönerna ska vi inte ens prata om då det skiljer så många procent att man i det närmaste blir åksjuk.

***

Jag är uppväxt med engelsk fotboll på TV (som i stort sett enda alternativ) och har följt de ligorna länge och var själv även under en tid scout för Tottenham. Fotbollen utvecklas ständigt och liksom allsvenskan är det en stor skillnad nu jämfört med för säg, tio år sedan.

***

Gustav Engvall är ett namn som många har hoppats mycket på framöver, kanske till och med som en svensk landslagsforward inom något år. Bristol City väljer att betala ca 25 miljoner kronor för honom och med stor sannolikhet också för att han ska bli en ordinarie spelare där. Engvall har inte riktigt kommit loss i Blåvitt och det här kan vara ett mycket bra miljöombyte för honom.

Emir Kujovic är redan “inne” i landslagstruppen efter en lysande tid i IFK Norrköping, nu valde han att flytta till Belgien, till Gent. Där har det mest blivit tid på bänken och magert med speltid.
Är det någon som på riktigt tror att Kujovic mår bättre av att sitta på bänken i en “högsta liga” än vad Engvall gör i en högt rankad andraliga?

Nej, jag tänkte väl det.

***

Markus Antonsson är en annan spelare som sålts till en andraliga trots stort och brett intresse från bland annat Ligue 1.
Han har gått till en storklubb som har många riktigt tunga år bakom sig men som har stor potential. Han byter Kalmar FF mot Leeds United. Ett jättesteg för karriären och givetvis ett stort lyft på alla plan. Inte minst ekonomiskt där han tjänar närmare 500 000 kronor i månaden.

John Guidettis karriär vill inte riktigt ta fart. Efter succén i Feyenoord där han var på lån från Manchester City har det inte alls gått på räls.
Guidetti är utan tvivel en framtidsman i A-landslaget men han måste ju spela mer regelbundet på klubbnivå. Det är ärligt talat helt oväsentligt om det är 2.Bundesliga, Serie B i Italien eller The Championship.

***

Det är självklart önskvärt att svenska spelare, i synnerhet de lite yngre spelarna, inte har för bråttom. Det är svårt att göra helt korrekta karriärval och i många fall handlar det om att den rådgivare (agent) man jobbar med har rätt känsla för vad just den spelaren behöver. Inte vilka kontakter eller affärsmöjligheter som finns.

Allsvenskan är bra men det finns givetvis utrymme för förbättringar, att bra spelare stannar kvar “lagom” länge är bra men inte avgörande.
Det finns karriärer som stannar av, eller värsta fall helt dör ut på grund av att man inte kommer iväg. Allsvenskan står ju kvar om det skulle gå mindre bra.

***

Precis som mycket annat så handlar det om många saker, ekonomin inte minst.
En spelare har bara en karriär och att man försöker tjäna så mycket pengar man kan fram till dess att spelarkarriären är över är inte konstigt. När du har passerat 35 skriver du inte så många “feta” kontrakt längre. Fotbollskarriärer är generellt sett väldigt korta.

Att ta en flytt olika högstaligor i södra Europa lockar många så klart och kan givetvis bli lyckade (Markus Berg, Johannes Hopf, Jimmy Durmaz etc).
Det finns också många fall där spelarna inte får sin lön i tid, river kontrakt och det strular på flera sätt. Det är ingen regel, men att det finns undantag är ett faktum. Jag kommer inte på något fall i England eller Tyskland.

***
Utan speltid dör karriärerna det är ett faktum. Att individer inom svensk fotboll eller enskilda agenter(som bara pratar i eget intresse) höjer rösten då transfers inte sker till etablerade klubbar i välrenommerade ligor är inget man behöver bry sig om. Faktiskt.