PÅ FD: Forskaren om utpekade risker med konstgräs
Konstgräs är inte bara dåligt för fotbollen rent spelmässigt, det är även miljöfarligt – och till och med cancerframkallande. Projektet “Gräs 2020” lyfter fram dessa risker i sitt arbete för en konstgräsfri allsvenska senast säsongen 2020. Forskning ger dock inte naturgräsförespråkarna rätt på de punkterna.
– Hälsoriskerna är små. Miljöriskerna också, åtminstone vad vi vet hittills, men det är bra att miljöaspekterna undersöks vidare, säger Simon Magnusson, doktorand inom Miljösystemanalys vid Luleå tekniska universitet, till FotbollDirekt.se.
Malmö FF ska nästa vecka lämna in en motion till Sef om förbud av konstgräs i allsvenskan och superettan.
Stödet för att få bort konstgräs är brett – projektet “Gräs 2020” vill få bort konstgräs i allsvenskan senast säsongen 2020, och de som står bakom projektet lyfter fram miljö- och hälsorisker för att minska konstgräsets utbredning. .
Simon Magnusson är industridoktorand vid Luleå Tekniska Universitet, och har undersökt miljöpåverkan och forskningsläget kring hälsorisker med konstgräs. Riskerna är små, säger han.
– Vad gäller miljörisker så finns det olika aspekter så som energi, klimat och resursanvändning samt lokal miljöpåverkan. Resursfrågorna är relativt ostuderade, där konstgräs ju möjliggör en hög nyttjandegrad av anläggningen jämfört med naturgräset. Detta ger stora nyttor i städer där det finns brist på ytor. Generellt kan man säga att miljöriskerna (med konstgräs)’är små, men det är alltid bättre med mer kunskap, säger han till FotbollDirekt.se.
De frågor som främst studerats är (den lokala )miljöpåverkan från fyllnadsmaterial, granulat, som fyller upp konstgräsmattorna. Det finns i olika varianter; SBR, TPE, EPDM.R-EPDM den vanligaste, där den förstnämnda SBR är den som är mest utbredd. Det består av gamla bildäck som återvunnits. Ur flera miljöperspektiv är det ett bra material eftersom det är återvunnet, säger Simon Magnusson.
– Man har främst studerat SBR och det finns en stor miljöfördel med återvunna material som det. Det som man hittills undersökt är om konstgräsplaner innebär en lokal miljörisk, och där pekar resultaten på att riskerna är små. Jag håller nu på med mätning av vattenkvalitén från konstgräsplaner för att öka kunskapen om den lokala miljöpåverkan.
Det som många lyfter fram är att granulatet, de små plastkornen, försvinner från planerna – den som spelat på konstgräs känner säkert igen sig när man kommer hem och tar av sig fotbollsskorna, att man får med sig en del plastkorn hem.
– Det är ganska otydligt osäkert hur mycket det handlar om, hur mycket som kompakteras i planen, hut mycket svinn det är runt planen, hur mycket som försvinner bort. Det man utgår i från är att det här granulatet kan försvinna ner i avlopp och ut i sjöar, vattendrag och hav. Att det är ett bidrag till mikroplasterna i sjöar och hav och därmed förstör miljön.
– Kunskapen om flödet av mikroplaster från olika källor på land till hav behöver bli bättre. Det går idag inte att säga hur stort bidraget från konstgräsplaner är. Det är viktigt att sätta flödena från land i proportion till hur mycket plast som redan finns i haven och som nöts ner i fler partiklar, och av all plats som kommer ut i haven så så tror jag att den plast som kommer från konstgräs utgör en liten del i det stora hela. Men det är bra att man undersöker de här sakerna vidare.
Vad gäller hälsorisker så är det mer tydligt med den forskning som redan finns, säger Magnusson. Det har annars framförts teorier om att konstgräs skulle vara cancerframkallande till exempel.
2009 publicerade amerikanska NBC ett reportage som fick stor uppmärksamhet. 38 fotbollsspelare i USA – varav 34 var målvakter – hade på kort tid drabbats av cancer. Det rörde sig främst blodcancertyper som leukemi och lymfom.
– Jag har letat efter mer information, hur studien är genomförd och om den bygger på någon vetenskaplig metodik. Men jag har inte hittat någon sådan studie som skulle visa på ett sådant samband.
– När det gäller hälsoaspekten så har det gjorts ett flertal studier på det. Där har man gjort olika riskbedömningar, tittat på innehållet i materialen och var det har för effekt på människor; på huden, om man andas in det, om man får det i munnen och sväljer det. Och riskbedömningarna har visat att hälsoriskerna är minimala.
Den här artikeln handlar om: