Hammarbys matchläger i Spanien är över. De tre matcherna (ÖFK 0-2, HBK 4-1 och Helsingborg 0-3) har gett en skaplig bild av var Hammarby står just nu, två veckor innan gruppspelet i Svenska Cupen drar igång. Vill man vara dramatisk kan man överanalysera insatserna (resultaten i första hand), vill man spela lugn och sansad vänder man blicken mot det som komma skall. Jag själv föredrar att ställa mig någonstans i mitten.

Nu när laget är åter på hemmaplan och det blir dags för lite vardag igen för Hammarbys räkning tänker jag göra en liten sammanfattning av hur jag sett på det skett den dryga veckan i Spanien. Först är det viktigt att komma ihåg att ett träningsläger är ett träningsläger och att klubbarna, tränarna och spelarna hanterar den här typen av tillfällen på olika sätt. Med tanke på att tävlingssäsongen är knappt två veckor bort är det ändå läge att gräva lite djupare och åtminstone snegla lite på vilka förväntningar man ska ha när gruppspelet drar igång.

Jag har följt i stort sett hela träningslägret på plats, både träningar och matcher, jag har prata med många spelare och intervjuat ett antal av dem. Jag säger inte att jag har rätt i mina funderingar, men jag hävdar att jag har tillräckligt mycket känsla för att skriva det jag gör. Och det blir antagligen en hel del.

***

En snabb titt på resultaten ger en ganska negativ bild av vad som har hänt där nere i solen, men som jag nämnde inledningsvis är det inte svart eller vitt när det gäller resultaten så här års, det är hur spelet ser ut, intentionerna och den totala prestationen bortsett från siffrorna. Inte minst handlar det om vad tränaren vill fokusera på i enskilda matcher var de olika lagen ligger i för olika faser.

Såhär ser min bild ut av prestationerna i de tre matcherna.

Hammarby – Östersund 0-2

Hammarby blev till synes rejält överraskade av Östersunds intensiva press, det var den tydliga känslan här. ÖFK:arna var pigga, aggressiva och ändå väldigt samlade som lag. Hammarby blev stressade, slog bort alldeles för många enkla passningar och fick därför jaga bollen väldigt mycket mot ett spelskickligt motståndarlag. Det tog en halvtimme innan laget samlade sig och klarade av att skapa lite fler chanser och öka sitt bollinnehav en del. Det fanns chanser, åt båda hållen, men för Hammarbys del så kunde man inte spräcka nollan.

Ljusglimtarna för Hammarby i den här matchen var inte jättemånga totalt sett men några fanns det trots allt:

Joseph Aidoo gjorde en bra match, dock, är man inblandad i insläppta mål dras betygen ner. Han svarade också för många bra brytningar och hade några väldigt fina uppspel och hans snabbhet är en riktig styrka.
Måns Söderkvist var pigg, skapade lägen både till andra och för sig själv. Borde ha gjort ett mål i alla fall men det uteblev den här matchen.
Omställningsspelet som gav chanser på lite olika sätt. Djupledsspelet var skapligt, undantagen första kvarten i synnerhet.

Hammarby – Halmstad 4-1

Mönstret från den första matchen höll i sig, Hammarby startade svagt och hamnade i underläge då man drog på sig en straff bara ett par minuter in i matchen. Det var samma tveksamheter både defensivt och offensivt som i match ett men perioden varade ungefär bara den första kvarten denna match. Sedan vände man blixtsnabbt på steken utan att spelet var lika övertygande som effektiviteten och det var en bra vändning. Andra halvlek ganska intetsägande men insatsen som helhet absolut godkänd. Ljusglimtarna:

Måns Söderqvist visade fortsatt fin form och krönte en bra insats med två snabba mål i den första halvleken.
Joseph Aidoo visade åter igen att han har kapacitet att utmana om startplats på allvar. Bättre lycka i sina uppspel denna match dessutom.
Att laget samlade sig trots en likadan inledning som i första matchen var starkt och viktigt för alla inblandade.

Hammarby – Helsingborg 0-3

Den sista matchen var på pappret också den svåraste. Man kan säga att det blev så också, Helsingborg var helt enkelt för bra för Hammarby den här matchen, egentligen på alla plan. Defensivt hade man stora problem, inte minst centralt i planen där man trots numerärt överläge (3 mot 2) inte fick grepp om matchen. Offensiven ville inte alls fungera heller och testet med ytterligare en ny ”nia” fick inga bra svar svar. Bollen kom för sällan dit den skulle på grund av brister uppbyggnaden, det gäller både spelbarheten och själva passningarna.

I 60:e minuten gjorde Hammarby sex (6) stycken byten och då tappar matchen både i organisation och intresse men den var redan ”körd” sett ur ett helhetsperspektiv.
Unge Dusan Jajic fick återigen göra ett inhopp och trots att det i den här matchen bara kan betecknas som ett halmstrå att leta efter något positivt så visade han igen att han älskar att spela och att han har många saker i sig som är lovande.
Ytterligare speltid för Jajic och Erik Israelsson får stå på pluskontot, annars var det inte mycket att glädjas åt sett till enbart matchen.

Med allt detta sagt: vad tränaren, laget och de enskilda spelarna hade för fokus innan veckan vet bara de inblandad. Alla vill alltid göra sitt bästa sett utifrån förutsättningarna. Det här är vad jag såg i alla fall.

***

Jag hade en snabb tanke på att betygsätta spelarnas insatser men med tanke på den splittrade speltid som blev så hoppar jag över den tanken. Jag tar det lagdel för lagdel istället och nämner lite plus och lite minus. Detta ger också en liten bild av hur balansen i truppen kan uppfattas just nu.(spelarnas positioner tagna från klubbens hemsida 2016-02-07)

Målvakterna: Ögmundur Kristinsson, Tim Markström och William Eskelinen.

Markström i mål i den första matchen, en ok insats från hans sida men 2-0 målet får han sätta på sitt konto. Kristinsson anslöt från landslagsläger och spelade de övriga två. Ingen katastrof men inte heller klockren. Jag gissar att Ögmundur hoppas att han snart har ”samma” backlinje framför sig mer frekvent för att slipa på samspelet. Islänningen solklar etta., Markström nr två och Eskelinen på tillväxt.

Backar: Birkir M Saevarsson, Mats Solheim, Richard Magyar, Lars Saetra, Joseph Aidoo, Stefan Batan

Likadant här med senare ankomst för Saevarsson som inte visade samma beslutsamhet och kvalitet som han annars alltid gör, jag tillskriver det att vi befinner oss i början av februari. Mats Solheim inte heller på topp även om han alltid krigar och gör sitt bästa, särskilt vad gäller kampmoment. Mittbackstrion blev en duo sedan Richard Magyar skadat sig och flugits hem, hur allvarligt det är är inte känt för mig i skrivande stund. Det Magyar visade upp var helt ok, tråkigt för alla inblandade om han för en lång konvalescens. Aidoo är redan nämnd som ett positivt inslag sett över hela lägret. Lars Saetra var sjuk i inledning av lägret och även om han både tränade och spelade en hel del kändes han inte riktigt fräsch.

Mittfältare: Måns Söderqvist, Amadayia Rennie, Kennedy Bakircioglu, Erik Israelsson, Philip Haglund, Melker Hallberg, Johan Persson, Arnor Smarason, Lars Fuhre, Dusan Jajic, Oliver Silverholt, Fredrik Torsteinbö

Många namn, väldigt varierad speltid. Det får det bli en kortare genomgång av den här lagdelen. Söderqvist lär abonnera på högerkanten om hans form sitter i och Melker Hallberg lär få mycket speltid centralt. Hallbergs läger ger jag godkänt godkänt men inte mer han har stundtals visat prov på sina ”fina fötter” och blir en tillgång. Persson/Haglund lär slåss om en tröja och Israelsson känns given när han är fullt frisk. Smarason har inte imponerat men har egenskaper i from av fysik och djupledsspel som inte många andra kantaspiranter har. Jajic lovande inhopp och vass i träning, kanske kan han blomma ut redan i år. Fuhre/Rennie blir känns långt ifrån en startelva, Rennie användes som ”nia”. Torsteinbö likt många andra – inte sitt forna jag. Silverholts comeback sista matchen. Svårbedömd. Kennedy Bakircioglu har alltid ett tryck på sig att leverera, han har två veckor på sig att hitta formen. Många spelare och det finns många möjligheter för Nanne Bergstrand här.

Forwards: Alexs Medeiros de Azeredo, Isac Lidberg, Imad Khalili

Nye Alex har gjort inhopp och inte uträttat jättemycket, det kan ta tid för honom. Alex visar dock fina avslutsegenskaper i träning, kylig i avslutslägena han får. Imad Khalili har på tre matcher inte startat som forward och han känns absolut mer som en offensiv mittfältare i mina ögon. Det kan just nu handla om fysiken, han har varit sjuk den mesta tiden fram till detta läger. Lidberg med ytterst lite speltid, han lär få stå på tillväxt.

***

Totalt sett: Det blir knappast godkänt sett till de insatser som presenterats men det finns ingen anledning för Hammarby att trycka på larmknappen. Ännu. Dåliga svar är också svar och några har inte gjort de avtryck man förväntar sig. Förberedelser kan se så olika ut och bara de som ansvarar för verksamheten eller lever i den vet vad som behövs, det vi alla andra håller på med är gissningar, antaganden och ”jag har lösningen-snacket”.

Om två veckor är det cupmatch, jag tar på mig ”Läktarcoachens” roll och presenterar vad jag tycker att Nanne Bergstrand har på sin ”Att-göra-lista”:

Verkligen känna av var spelarna står fysiskt, frågetecken finns för var man ligger, i alla fall utifrån sett.
Få spelarna antingen fysiskt i trim att orka pressa hårdare i längre perioder under matcherna eller hitta en lösning på att inte bli passiva när man väljer ett lägre utgångsläge i försvarsspelet.
Hitta rätt mix centralt mellan grovjobbare och spelfördelare. Vilka spelare passar ihop och vilket håll ska ”spetsen” peka, det vill säga är det i utgångsläget en eller två balansspelare
Se till att få Erik Israelsson spelklar till 100%
Vem ska spela forward, ingen av de tre testen (Torsteinbö, Rennie eller Smarason) gav under detta läger tydliga tecken på att vara lösningen
Se till att få Imad Khalili spelklar till 100% för att kunna avgöra vilken position han kan ha störts verkningsgrad i.

Mats Jingblad har kanske dessa två punkter på sin lista:

Snabbt som ögat bedöma när Richard Magyar är tillbaka, utan honom är antalet backar väldigt lågt. Att flytta Oliver Silverholt eller Philip Haglund ett steg bakåt i planen kan vara alternativ, men räcker den konkurrens som blir då?
Om inte Khalili är ”nian” och man inte hittar rätt snabbt där: Värva in en forward, en ren ”nummer nio”. Det innebär i så fall numerärt (och beror på nationalitet och utlänningskvot) att någon nog får lämna truppen.

Nästa helg väntar Tromsö i ”genrep” inför cupen och den matchen kommer att berätta ännu mer om hur läget är. Även om det inte är förrän i allsvenskan man verkligen ska bekänna färg lär man utan tvivel vilja göra bra ifrån sig. Det är nog många som, åtminstone, vill ordna fram en gruppfinal till derbyt mot Djurgården. Det är en sådan där match som kan betyda mycket för framtidstron och då menar jag på kort sikt.