PÅ FD: Därför lämnade Bartosz AIK – tackade nej till allsvensk konkurrent

För en vecka sedan gick AIK ut med att assisterande tränaren Bartosz Grzelak bryter med klubben. För FD berättar ”Barre” om anledningen till beslutet, relationen med Rikard Norling och om det nya jobbet i U21-landslaget. Han bekräftar även att han nyligen tackat nej till en allsvensk klubb – enligt FD:s källor rör det sig om Sirius. 
– Det blev ett par samtal med en allsvensk klubb nu efter säsongen men det kändes inte helt rätt, säger han till FotbollDirekt.se. 

Bartosz Grzelak anslöt till AIK sommaren 2017.

Då lämnade han jobbet som manager för superettanklubben IK Frej, som han haft i många års tid, för att skriva på som assisterande tränare för AIK. Ett och ett halvt år och ett SM-guld senare väljer han att bryta sitt avtal och gå till en roll inom förbundet, som assisterande tränare i U21-landslaget.

Varför lämnar du AIK just nu?

– Det var mitt beslut och jag tog det för att göra ett fotbollsmässigt miljöombyte. När jag kom in i AIK så var det med en tydlig målsättning om att vara en del i gänget som skulle ta det där efterlängtade guldet. När vi gjorde det kände jag att jag i den här rollen har svårt att göra så mycket mer, säger Grzelak till FotbollDirekt.se och fortsätter:

– Med min tränarkarriär har jag alltid tänkt att jag ska försöka utbilda mig så mycket för att bli så bra som möjligt, snarare än att hoppa på det som känns ”flashigt” här och nu. Den internationella erfarenheten från landslagsvärlden saknar jag och ser fram emot att lära mig av. Jag tror att den skiljer sig mycket mot klubblagsfotbollen.

– Beslutet att lämna AIK var en kombination av att jag kände mig klar i AIK samtidigt som utmaningen med U21-landslaget lockade.

Var det inte ett tufft beslut att ta nu när AIK har ett SM-guld att försvara och Champions League på schemat?

– Klart att det inte var ett enkelt beslut. Det är ett jäkligt spännande år som väntar för AIK. Men det är lite skillnad att vara huvudtränare och assisterande på det sättet. Man är en hjälpryttare på något sätt. Det går inte att ta den rollen hur långt som helst även om det rent sportsligt är ett jättespännande år som väntar.

Du var manager i många år och gick till en assisterande roll. Hur har det varit att inte få sista ordet när du kommer från att ha fått bestämma nästan allt själv?

– Jäkligt annorlunda. Det är en helt annan vardag och stimulans i en sån roll. I början var det svårt att vänja sig vid de längre beslutsvägarna om man säger så. I Frej så var ju den extremt kort där jag både var tränare och sportchef. En jättestor omställning.

– Med det sagt så lärde jag mig mycket av den här tiden och att få vara på andra sidan. Det tror jag har utvecklat mitt ledarskap.

Hur har din relation med Rikard Norling varit?

– Det är väl som alla relationer mellan en huvudtränare och assisterande, ibland hamnar man i situationer där man tycker olika. Då gäller det att ha en grundrespekt för varandra och det tycker jag att vi har. Vi avslutade det här samarbetet på ett bra sätt och det säger också någonting om att det var en givande relation för båda parterna. Jag är tacksam att jag fick chansen.

Inför säsongen 2018 var Grzelak ett jagat namn och i medierna kunde man läsa att han nobbade både BP och Jönköpings Södra som sökte nya tränare.

– Det fanns en del förfrågningar men jag hade bara varit i AIK ett halvår och ville fortsätta jobba mot det där SM-guldet. Buden kom in alldeles för tidigt. Det låg inte rätt i tiden helt enkelt.

Enligt våra källor hade du även möjlighet att gå till Dalkurd i somras och nu efter säsongen hade du långt gångna samtal med Sirius. Stämmer det?

– Utan att gå in på klubbnamn kan jag säga att jag hade andra alternativ. Det kom ett allsvenskt bud efter säsongen, men det kom aldrig så långt som till förhandling. Förutsättningarna låg inte riktigt rätt kände jag. Så det blev ett par samtal men inte mer.

Nu väntar jobbet som assisterande förbundskapten till Roland Nilsson i U21-landslaget och ett stundande EM-kval för den förre AIK-tränaren. Ett annorlunda jobb han med spänning ser fram emot.

– Spelarna är runt 21 år gamla nu men kommer vara 23 när det avslutas, så det blir lite som ett seniorlag. Min absoluta dröm är att vara med och föra laget till EM-slutspel. Det hade varit jäkligt kul.

– Det är klart att jobbet i sig kommer skilja sig i och med att man inte har träningar på daglig basis. Jag kommer börja med att åka ner på a-landslagets vinterturné (Qatar) för att lära känna landslagsledningen och även följa några av spelarna som kommer vara aktuella för U21 i vår. Sen börjar förberedelserna inför träningsmatcherna i vår, sommar och kvalet som börjar i september.

– Sen kör ju svenska cupen igång i februari och det ska bli skitkul att se vilka spelare som tagit steg under vintern. För unga spelare går det snabbt i den åldern och mycket kan hända över en vinter. Så en hel del resande väntar. Om man vill göra ett bra jobb är det inga problem att fylla dagarna, det kommer bli en intensiv vinter och vår även om tävlingsmatcherna börjar till hösten.

Jag antar att målet är att bli huvudtränare i allsvenskan efter U21-uppdraget?

– Förr eller senare vill jag det. Målsättningen är som sagt att ta U21 till EM, där ligger allt mitt fokus. Kommer det ett anbud under tiden får man ta ställning till det då, men det är klart att jag är jätteintresserad av att träna ett allsvenskt lag i framtiden.

Hur var känslan från bänken när guldet – efter en del om och men – säkrades på Guldfågeln arena i Kalmar?

– Ärligt talat var det en blandning mellan glädje och lättnad. Vi hade så många hinder på vägen och var favoriter länge, framförallt från sommaren och framåt. När slutsignalen gick så var det lika mycket glädje som lättnad. Erfarenheterna under våren höll oss samman även om vi saknade spelare och hade allt att förlora. Vi blev faktiskt inte så stressade som man kan tro och det var skönt att vi satte spiken i kistan.