LÅNGLÄSNING – Djurgårdens Neymar knackar: “Jag är redo för allsvenskan”

VILAMOURA. Stjärnorna säljs för rekordbelopp, landslagsspelare återvänder och en ny tränare ska sätta sin prägel på laget. Det är mycket som är i rörelse hos Djurgårdens IF, också Joseph Ceesays första stapplande steg mot genombrottet.
– Jag har målsättningar men jag kan inte säga hur lång tid det ska ta. Målsättningen med min karriär är att spela i “Barca”, det har jag alltid drömt om, säger han till FotbollDirekt.se.

Jag parkerar bilen på Browns Sports and Leisure Club:s parkering här i utkanten av den portugisiska staden Vilamoura. Här har flertalet Premier League-klubbar haft sin sommarträning och en drös av landslag haft sina samlingar. När jag går in möts jag direkt av en skylt där det står “Home of the Russian National Team in the European Football Championship 2004”. Den här anläggningen har två fullstora fotbollsplaner, ett fullutrustat gym, två pool- och relaxområden, flera boenden, resturang och konferensrum. Det är basen för Djurgårdens försäsongsläger inför säsongen 2017. Under hela veckan har vi följt laget och börjar så smått hitta runt om i anläggningen. Jag hittar snabbt Djurgårdens presskille som berättar att Joseph är på väg.

Under tiden går jag in i resturangen och där sitter ett knippe med Djurgårdsspelare som spelar kort. Vi hälsar och småpratar lite innan Joseph kommer in.
– Jag tycker att det har varit ett bra läger. Det är mitt första läger med ett A-lag så det är en upplevelse, en lite annan miljö än vad det är i junior-sammanhang men det är roligt att vara på ett sånt här läger. Och det är väldigt bra stämning. Det är en rolig grupp med många trevliga människor så det är bara roligt, berättar Joseph när jag frågar om lägret.

Vi går ut från resturangen och sätter oss utomhus i solen. Det har varit sol och 18 plusgrader under hela lägret – tacksamt för oss reportrar som sitter och följer laget. Under träningarna har juniorerna mest hängt med varandra även om de äldre spelarna försöker få in dem i gruppen.
– Ja det finns några farsor i laget som tar hand om oss juniorer lite extra. Det är väl Jawo som tar hand om mig extra, sen finns såklart Kevin som har en stor röst i det här laget som försöker stötta oss och få oss att passa in i gruppen så bra som möjligt. “Mange” också.

Är det skönt eller jobbigt?
– Ja det är klart det är skönt. Det är skönt att ha någon som hjälper en att komma in i gruppen, annars är det svårt att ta tag i saker och ting själv, så det är skönt att ha någon som vägleder en.

Kvällen innan hade Djurgården en lagmiddag där de nya spelarna, bland annat juniorerna, skulle framföra något inför sitt nya lag. Obligatorisk under ett träningsläger för alla som har spelat fotboll tidigare.
– Ja vi hade lite sånt igår med dans och lite såna saker haha…

Vad körde ni för något? Var det karaoke?
– Haha ja lite karaoke var det, sen var det lite dans och sen hade någon annan i min grupp skrivit en låt också. Det var Wilhelm Loeper, det är en rolig kille asså, väldigt kreativ, han gillar att göra sånt där. Han gjorde om en den här Gyllene Tider-låten “När vi två blir en” så gjorde han den så den passade laget, till massa olika spelare i laget.

Vad gjorde du för något?
– Jag styrde en dans, det var inte så pinsamt faktiskt det gick ganska bra. Jag kan ju dansa också så för mig var det inte så pinsamt, det är mer pinsamt för dom som inte kan dansa, förklarar Joseph med ett leende.

“De är bra på att fostra spelare”
Joseph växte upp i förorten Hässelby utanför Stockholm. Där började han spela fotboll i det lokala laget, och redan under de första träningarna var det tydligt att killen hade talang.
– Det var väl ganska lugnt, jag gillar Hässelby. Jag började spela där när jag var fem kanske. Då visste man inte så mycket men jag kommer ihåg att jag var snabb och lärde mig snabbt att hantera bollen. När jag började spela, den första träningen tror jag att jag sprang och gjorde mål i båda målen, och sen sprang jag och gjorde mål i det andra målet, jag sprang och gjorde mål och självmål hela tiden liksom haha. Det var väl lite sådär… men man lär sig snabbt. Jag tycker att det är en bra miljö i Hässelby, väldigt familjärt. Jag är tacksam över att jag startade min karriär där.

Ganska snabbt stod det klart att Hässelby inte skulle klara av att ta hand om Josephs talang och klassiska talangfabriken Brommapojkarna tog kontakt med Josephs mamma för att få honom att testas i deras verksamhet. Han testade några träningar och valde sedan att komma över. Det var 2008 när Jospeh var 10 år.
– Så är det ju i den åldern, alla får spela lika mycket så det var inte så mycket konkurrens. Det började egentligen när jag kom till BP när jag var lite äldre, då började det bli att alla inte fick spela.

Brommapojkarna har som många känner till en massor av olika lag i varje årskull på grund av mängden av unga spelare i föreningen. Joseph fick en plats i Brommapojkarnas andralag i P98-kullen.
– BP är en av de klubbarna som satsar på ungdomar lite tidigare. Där prioriterar de dom bästa spelare lite tidigare än i andra klubbar, och det är väl det som gör att de är så bra när de är yngre och vinner allting och sådär. De är bra på att fostra spelare och skicka vidare spelare till andra klubbar.

Klubbens elitsatsning från ung ålder är känd i fotbollskretsar och ofta centrum för debatten om idrottande ungdomar i Sverige. För Joseph som har gått igenom föreningen och varit med om arbetssätten vet inte var han ska ställa sig i den debatten.
– För mig var det bra, jag lärde mig mycket där borta i BP. Men för vissa som utvecklas senare i kroppen och så är det kanske inte så bra, då kanske de blir uteslutna för tidigt vilket gör att de tappar intresse lite tidigare och slutar. Det är svårt att svara på. Jag tror att BP har ett visst tänk där de satsar extra på unga som gör att klubben blir så bra och så stor i ungdomsfotbollen. Jag kan inte säga specifikt vad de gör men det är en väldigt bra klubb att starta upp i känner jag. Som har många bra tränare och så.

“Lovat att jag ska köpa ett hus till morsan”
Joseph tog sig upp i P98:ornas förstalag efter ett år och spelade sedan där ytterligare några säsonger innan han valde att ta steget över till Djurgården under 2013, som 15-åring.
– Jag gick till Djurgården för att jag kände att jag behövde ta ett nytt steg och lära mig nya saker och jag hade hört mycket bra om Djurgården. Djurgården känns som en klubb som börjar satsa mycket lite senare, som tänker på framtiden med spelarna. Som försöker få upp så många som möjligt i A-laget av de unga spelarna. Så det var därför jag gick till Djurgården, för att jag kände att jag kunde gå långt där.

Vem pratade du med i Djurgården som ville få över dig?
– Det var väl ingen speciell, det var min mamma som hade kontakterna. Jag hade några från stadslaget som spelade i Djurgården. Filip Tasic, Wilhem Loeper och Ruben, en annan spelare som jag kände sen innan. Så jag hade några grabbar som jag kände som också var en anledning till att jag valde den klubben.

Är morsan din agent eller?
– Nej asså agent och agent… man kan säga att hon är min manager kanske. Hon hjälper mig väldigt mycket och det är jag väldigt tacksam över. Utan henne vet jag inte hur fotbollskarriären hade sett ut, hon är en stor anledning till att jag är där jag är idag.
– Hon får betalt i kärlek tillbaka, det är bara att visa kärlek till henne. Jag kanske får betala tillbaka det i framtiden. Jag har redan lovat att jag ska köpa ett hus till morsan.

I Djurgårdströjan fortsatte utvecklingskurvan att stiga. Som 17-åring gjorde yttermittfältaren åtta mål på sexton matcher i U19-serien och han fick också starta i fem U21 matcher samma år. Året efter, 2016, tillhörde han klubbens U21-lag men fick stora delar av säsongen förstörd på grund av en fotskada. I ett U21-derby mot Hammarby bröt Joseph foten på tre olika ställen.
– Jag måste träna extra nu sedan jag bröt foten. Jag känner att känslan i foten inte är lika bra som den var innan och skotten måste bli bättre. Det var en period där som jag inte tog något skott eller kunde gå eller nått, så jag känner att jag måste träna extra för att komma ikapp till där jag var eller kanske bli ännu bättre.

Innan skadan fick han debutera för Djurgårdens A-lag under en träningsmatch mot Kalmar FF på Stockholms Stadion under sommaruppehållet. Och trots att han befann sig mitt i rehab-perioden erbjöd Djurgården ett A-lagskontrakt efter säsongen. Joseph tvekade inte utan skrev på ett 3,5-årskontrakt och nu är han med på lagets träningsläger i Portugal, ett steg närmare drömmen.
– Det är något jag har drömt om att göra sen jag började spela fotboll – att spela allsvensk fotboll. Det är ett mål jag har och ett steg jag vill ta.

Under vintern har yttermittfältaren fått lära sig av Djurgårdens nya tränare Özcan Melkermichel som tog över laget den första december.
– Det verkar vara en bra tränare som har erfarenhet, som kan sin grej. En tränare som verkar ha bra relation med sina spelare och skapar en stark relation till sina spelare.

Har ni hunnit snacka någonting?
– Nej inte en-och-en, det har väl blivit lite kort men inte så mycket än.

I en intervju berättade han att han var imponerad av dina spetskvalitéer men att han tycker att du, och de andra juniorerna i laget, var lata. Är du lat?
– Det har jag hört också, det har vi snackat om. Det kanske stämmer, kanske måste bli lite mer “olat” eller vad man säger, att ta i mer. Jag får lyssna på det och försöka ta in det och göra så bra jag kan.

Hur ska du göra för att sticka ut och ta en plats i laget?
– Det är väl att ta för sig så mycket som möjligt och visa vad man vill och vad man kan. Det är bara att gå ut på planen och göra din grej, köra hundra procent och göra sitt bästa. Jag försöker visa mitt med bollen istället, jag är inte den skrikiga typen direkt.

Om du ska beskriva dig själv som spelare?
– Mina styrkor är att jag är väldigt snabb, teknisk och bra en-mot-en. Svagheter är väl som Özcan säger att jag är lite lat, som jag får förbättra. Och sen försvarsspelet och huvudsspelet. Det är inte min starkaste sida men det blir bättre och bättre.

Hur är du som person då?
– En ganska lugn kille som i en ny grupp är ganska tystlåten men när jag börjar känna mig bekväm så tar jag mer plats och blir en roligt kille… eller hyfsad rolig kille, jag ska inte säga att jag blir den roligaste killen men en helt okej rolig kille… som gillar att vara med vänner.

Det kommer att vara ett rejält tryck under Djurgårdens matcher, är du redo för att spela inför så mycket folk?
– Jag känner bara att det är en extra taggning typ, att man vill visa publiken vad man kan. Jag vet att Djurgårdsfansen är de bästa i Sverige av vad jag vet så jag vill bara visa vad jag kan och göra mitt bästa för fansen.

“Svenska landslaget ligger närmast”
I somras hann Joseph även med att representera Sveriges P18-landslag i två träningsmatcher. Han startade i sin första match, mot Ungern som slutade 0-0 och satt sedan på bänken i 4-1 vinsten över Irland.
– Det var jätteroligt. Det var ett mål man har som fotbollsspelare, att göra så många landskamper som möjligt, och ungdomslandskamper. Så det var riktigt roligt. Det är något speciellt, något man har snackat om sen man var liten, att bära tröjan.
– Det gick hyfsat bra med tanke på tempot. Det var lite annat tempo än om man jämför med ungdomsfotbollen som jag hade spelat innan. Det var roligt och det gick helt okej tycker jag.

Joseph har chansen att välja landslag eftersom han också har ursprung ifrån Gambia men i nuläget ser det ut som att han redan har gjort sitt val.
– Ja asså, Gambia finns också att välja mellan men jag känner att Sverige är det landslag som jag känner att jag vill spela för. Det finns flest möjligheter här och det är klart att det går att välja men som jag känner nu är det svenska landslaget som ligger närmast.

Det låter som att du har funderat?
– Funderat och funderat… jag har fått frågan tidigare men jag känner själv att jag skulle välja det svenska.

Under tiden vi har suttit och pratat imponeras jag av att Joseph verkar så säker i sig själv. Dessutom spelar han fotboll som om han är flera år äldre. Jag får påminna mig själv att han bara är 18 år och gör sin första säsong i ett A-lag. Kanske går det inte att sätta ribban för högt redan den här säsongen.
– Det är svårt att säga, jag får väl bara kämpa och hoppas att jag får spela så många allsvenska matcher som möjligt. Det är mitt mål, så det är bara att kämpa mot mina mål och få spela så många allsvenska matcher som möjligt.
– För att få spela tror jag att jag måste… få bort latheten och förbättra vad jag är mindre bra på och det som jag är bra på också.

Det är ju lätt att säga nu. Men tänk om det blir en hel säsong i U19-serien?
– Nej jag tror inte att det blir en hel säsong i U19. Det känns som att jag har gått förbi U19-stadiet, det känns som att jag är redo för att spela allsvensk fotboll.

Har du funderat på att bli utlånad?
– Det återstår att se, just nu känner jag att jag har chans att spela i allsvenskan och vara med i truppen, så just nu känns det inte så men det är ju alltid ett alternativ om man känner att man behöver speltid eller om man känner att man inte räcker till. Så att man kan utvecklas där och sedan komma tillbaka och vara närmare spel i allsvenskan, men just nu känner jag att jag är redo för allsvenskan och har den chansen.

Pawel Cibicki platsade inte i Malmö inför förra året och valde att lånas ut, gjorde succé och verkar starta för Malmö inför den här säsongen istället. Har du funderat på det?
– Nej det är som jag sa, vissa känner väl att dom behöver hitta ett annat alternativ för att utvecklas och komma tillbaka för att vara redo, men jag känner att jag är redo nu för att ta en plats i truppen.

Vad har du för målsättningar?
– Jag har målsättningar men jag kan inte säga hur lång tid det ska ta. Målsättningen med min karriär är att spela i “Barca”, det har jag alltid drömt om. Men just nu tänker jag bara på Djurgården och göra det så bra som möjligt här. Just nu är det bara Djurgården som jag tänker och fokuserar på.

Varför Barcelona?
– Jag kommer ihåg att jag började heja på “Barca” när Ronaldinho var som bäst 2005/2006 och sen hejade min pappa på “Barca” också. Sen dess är det bara “Barca”.

Favoritspelare?
– Innan var det Ronaldinho men nu är det Messi.

Du är mer lik Neymar än Messi?
– Haha jag har hört det innan, men Messi är den jag ser upp till. Jag har hört att jag spelar som Neymar men jag vet inte… jag försöker bara spela som mig själv.