LÅNGLÄSNING – ”Kunnat dubbla min lön, men vill verkligen ge tillbaka till Östersund”

ÖSTERSUND. Jamie Hopcutt skulle ta allsvenskan med storm i fjol. Men en skada höll honom borta hela säsongen, istället har han i år kommit tillbaka med en målsuccé i allsvenskan och varit med och kvalificerat Östersund för Europa Leagues gruppspel.
– Jag ska vinna allsvenskan med Östersund, sen är jag klar här, säger han i en lång intervju med FotbollDirekt.se.

Jamie och jag träffas första gången på ett fik i Östersund. Det är dagen innan cupfinalen mot Norrköping (som Östersund sedermera vann) och det blir naturligt att starta med skadan som höll honom borta hela 2016.
– Det var lite mixat för först visste jag inte att det var så seriöst, för det gjorde inte så ont. Hammarbys doktor sa att inget var brutet utan bara en blödning. Så jag kunde gå på det och så i mitten av natten så fick jag så galet ont så jag fick ringa assisterande tränaren och säga att jag måste till sjukhus. Om jag hade vetat direkt att det var så illa så hade det blivit jobbigare. 02 på morgonen ringde jag och sa “någonting är inte rätt”, de sa att jag skulle kyla ner det, men jag kände att det inte skulle hjälpa. När jag ställde mig upp var det som att trycka in en kniv i foten.

Du trodde du skulle vara tillbaka med tio matcher kvar?
– Ja, precis så var det. Jag försökte springa när jag hade metallplattan i mitt ben men hade så ont då, så det spelade ingen roll att jag försökte uthärda smärtan, det gjorde alldeles för ont. Så jag blev tvungen att fixa till det. Jag var väldigt besviken över det då… jag trodde verkligen att jag skulle komma tillbaka inom sex månader men jag lärde mig att man inte alltid kan förutse hur det är med allvarligare skador.

Var det din första allvarliga skada?
– Ja, och jag hade inte riktigt förstått hur det var att vara allvarligt skadad, även om jag haft lagkamrater som varit det som jag följt på nära håll. Det var lite extra jobbigt för jag hade haft en så himla bra säsong året innan. Jag tror att många förväntade sig att jag skulle göra det väldigt bra i allsvenskan, och det var vad jag också förväntade mig. Jag hade ställt in mig på att ha mitt bästa fotbollsår i karriären, istället blev det det värsta.

Hur var det mentalt att vara skadad?
– Segt. Jag pratade med familjen varje dag, min flickvän drog ett stort lass, jag var väl inte direkt den gladaste killen man kan tänka sig. Det tär på psyket att se alla andra spela fotboll medan man själv harvar på i rehabiliteringen och bara gör samma, små, övningar hela tiden. Jag var också den enda spelaren i laget som var skadad så jag hade ingen ”rehab buddy”, jag gjorde allt på egen hand och hade ingen som man kunde bolla med, eller pusha varandra. Det var bara att ta sig till bassängen själv och köra på, trots att det gjorde jätteont för varje liten övning.
– Sen gick man hem och såg laget på TV:n… det är ingen höjdare alltså. Det blir lätt att man hamnar ”vid sidan av” laget. Alla säger ”vi behöver dig, vi önskar du kunde spela” och blabla… det är frustrerande.

Medan du satt vid sidan om så hade laget en kanonsäsong. Kunde du känna glädje kring det?
– Självklart var jag glad för killarnas skull, men det är inte helt lätt det där. Det var svårt att känna riktig lycka, hela vägen från hjärtat, för jag ville vara med laget och vinna tillsammans med dem. Det är först nu när jag är tillbaka, involverad och vi presterar bra som jag kan känna äkta glädje. Jag tror det är naturligt

Hopcutt gjorde direkt intryck när han var tillbaka på fotbollsplanen.
– De var ganska förvånade under min första träning. De trodde nog inte att jag skulle vara så bra. De var lite ”shit, han har varit borta ett år och är såhär bra?”. Jag var nog också lite förvånad, jag hade ju inte sparkat på en boll på ett år. Sen har jag hårda krav på mig själv också, vilket förstås spelade in.

Tvivlade du någonsin på att du skulle hitta tillbaka till hur du spelade innan?
– Inte direkt, jag har alltid varit rätt ”comfy” av mig och jag tvivlar sällan på min förmåga. Det var mer att jag hade haft ont så sjukt länge att jag började fundera på om den någonsin skulle försvinna eller om den kommer hindra mig från att göra det jag vet att jag kan göra.

Du gjorde mål direkt i comebacken?
– Målet jag gjorde var den typen av mål som jag brukar göra så det var härligt att kunna göra så. Det gav mig många fina minnen av att göra mål, så jag skulle säga att det var den perfekta comebacken. Jag hoppas jag kan göra det igen finalen.

Jag pratade med Bobo Sollander förut och han sa att du kommer göra kaos med de allsvenska försvaren när du är tillbaka.
– Haha, ja… alla i laget har sagt det till mig. Det är skönt att höra att de tror på mig och jag vill bara gå ut där och visa alla vad kan göra.

Så vi ska förvänta oss det?
– Yeah. Jag tror att jag kommer göra det. Jag ser fram mot att visa mina kvalitéer.

Den där finalen ja. Dagen efter vi träffas första gången så spelar Östersund cupfinal mot Norrköping. Och man vinner den med 4-1. Men det stannar inte där. Östersund trummar på och slår ut såväl Galatasaray som PAOK i Europa League-kvalet och tar sig till gruppspel. Jamies comeback blir minst sagt lyckosam. Han gör fyra mål på sina tre första allsvenska matcher 2017, där han var inhoppare i två.
– Att vinna cupen var fantastiskt, att komma tillbaka till allsvenskan och prestera så bra direkt var enormt bra för mitt självförtroende och att kvalificera sig för Europa… ja, det har varit några bra månader får man säga, säger han när vi snackar igenom drygt fyra månader senare.

Vi börjar med hans egna målfyrverkeri.
– Jag förväntade mig inte att det skulle gå riktigt så bra, det bara flöt på, det kändes som att allt jag gjorde blev rätt. Lagkamraterna skojade om ”allsvenskan är inte svårare än så för dig Jamie” och självklart var det en otroligt skön start för mig. Nu måste jag bara hitta tillbaka till den formen igen.

Och sen kvalsuccén i Europa League.
– Det var speciellt, ingen utanför klubben trodde att vi skulle kunna göra det, men vi visade alla vad vi går för. När vi gick vidare mot Galatasaray på deras hemmaarena var den bästa kvällen i min karriär. Och hemmamatchen, målet jag fick göra, det var en fantastisk känsla. Det var min Europa League-debut, matchen sändes på Eurosport och sen vinner vi och jag får näta. Det var grymt.

Slutligen något lite mindre roligt, nämligen det stundtals haltande spelet i allsvenskan.
– Alla som följer allsvenskan har sett att vi haft en liten dipp. Men att gå till gruppspel i Europa League är stort, och det är inte helt lätt att leverera på två fronter. Det är mycket matcher och det sliter såväl fysiskt som mentalt. Men jag tycker ändå, i och med vår seger borta mot Norrköping, att vi är ”back on track” där med. Och vi satsar på att komma ifatt lagen på Europa-platserna.

Athletic Bilbao, Hertha Berlin och Zorja väntar i gruppspelet i Europa League. Vad tror du?
– Vi var lite besvikna först, för vi har många AC Milan-supportrar i laget, och några grabbar från England, inklusive jag själv, som ville möta Premier League-lag. Men om man ser på vår grupp så är den ändå ganska attraktiv, det är stora lag. Vi kan verkligen ta oss vidare från gruppen, framför allt hemma känner jag att vi kan slå dem allihopa. Jag tror kanske inte att de kommer underskatta oss efter det vi gjorde mot Galatasaray och PAOK, men det är ändå lag från La Liga och Bundesliga så jag tror de förväntar sig att vinna. Men vi kan absolut slå dem, no problem. Målet är att gå vidare från gruppen och sen vet man aldrig.

Överpresterade ni i kvalmatcherna eller är ni så bra?
– Det är svårt att säga, vi vet att vi kan komma upp till den nivån vilket ger en trygghet. Speciellt som vi spelade hemma mot PAOK, det är en av de bästa matcher vi spelat, vi dominerade ett så starkt lag och det är den matchen vi ska titta på och använda oss av de kommande månaderna. Vi vill komma dit att vi presterar så varje vecka. Men vi har gått från division 1 till svenska cupen-vinnare till Europa leagues gruppspel. Vi fortsätter utvecklas hela tiden och jobbar, jobbar, jobbar… jag vet att vi kommer ta ytterligare steg.

När du kom till Östersund i division 1 norra 2012, kunde du ens föreställa dig den här resan då?
– Haha, nej, det tror jag verkligen inte. Att vi tog oss till superettan var bara det en jättestor grej. Jag fick ingen ärlig chans i England så jag såg det här som en chans att få spela A-lagsfotboll och det slog väl ut, kan man väl lugnt säga.

Hur var ditt fotbollsliv innan du hamnade i Östersund?
– Jag är från York så jag spelade där mellan jag var åtta till 18. Sen fick jag mitt första professionella kontrakt men jag fick knappt spela någonting. Det var i conference, division 5, och det är en ganska tuff liga så det var inte direkt i deras planer att slänga in en 17-åring.
– Så jag lämnade och började lira i division 7 för att försöka avancera, men det gjorde att jag tappade kärleken till sporten då fotbollen inte alls passade mig. Jag hade ett provspel med Brentford i Championship men fick inget kontrakt där utan hamnade i Tadcaster i division 9 då några av mina kompisar spelade där.

Du måste ha dominerat där?
– Nja, jag gjorde det okej. Det är många bra spelare där. Till exempel så spelar Jonathan Greening i Tadcaster nu, han har vunnit Champions League med Manchester United. Så det finns spelare där som kan göra grymma saker. Men det är ingen trevlig fotboll och planerna är katastrofala. Jag spelade där i tre månader men under den tiden var jag glad eftersom att jag fick spela med mina vänner och började njuta av fotboll igen.
– Sen en dag när jag kollade min mejl så hade jag fått ett mejl om en try out-möjlighet med Östersunds FK, och i slutet av mejlet stod det Graham Potter. Han tränade mig när jag var 13 så jag kände till honom. Så jag ringde honom och han sa att jag skulle komma ner och testa. Så jag åkte till London, spelade en try out-match, vi vann med 5-2 och jag gjorde tre mål. Graham är från samma ställe som jag är ifrån, så dagen efter ringde han mig och sa att han ville träffas. Så när vi sågs sa han att han ville ha mig till Sverige i tre månader för att testa, vilket jag gjorde, och det gick ju bra. Ganska bisarrt, om jag inte hade fått det mejlet hade jag aldrig varit här. Men när jag såg hans namn så tänkte jag att jag ska ge det en sista chans.

Längtar du hem ibland?
– Ja, jag saknar York. Jag är en familjeperson och det är klart att det är lite jobbigt att vara iväg från släkten. Jag drömmer om att spela i England någon dag och jag hoppas att jag kommer göra det inom några år, så att min familj och mina vänner kan se mig spela. Familjen kommer hit tre-fyra gånger per år och kollar.

Så England är drömmen?
– Ja, Premiership eller Championship. Även om en toppliga i Frankrike eller Tyskland förstås skulle vara fantastiskt det också. Men om jag bara gör det jag vet att jag kan göra så kommer det där naturligt. Jag har vunnit svenska cupen, sen ska jag vinna allsvenskan och sen är jobbet här gjort.

Hur långt borta är spel i England?
– Jag tror inte att det är så långt borta. Om ett-två år tror jag verkligen jag skulle kunna ta plats i Championship. Alla spelare behöver bara få en ordentlig chans, sen spelar man med bättre spelare, anpassar sig till det och… ja, Modou (Barrow) gjorde det, jag ser inte varför jag eller någon annan spelare här inte skulle klara av det. Man behöver bara få chansen.

Vilket är ditt lag?
– Man United… det är ju den verkliga drömmen för mig. Om jag fortsätter kämpa, träna och spela som jag gör så vet man aldrig vad som händer, hehe.

Du har två år kvar på kontraktet efter den här säsongen.
– Ja, jag skrev på i december förra året. Jag hade ett annat allsvenskt lag som ville skriva kontrakt med mig… ett topp fem-lag, där jag säkert hade kunnat dubbla min lön, men jag ville verkligen ge någonting tillbaka till Östersund efter allt de gjort för mig både innan och under skadan. Alla lag hade inte gett en ett nytt treårskontrakt efter att man brutit benet, det uppskattade jag enormt mycket. Det var lite messy i skallen där ett tag men jag pratade med min familj och Graham då och kom fram till att jag verkligen vill vara här, trots att jag redan varit här i många år.

Det låter inte som att du kommer lämna Östersund för något annat lag i allsvenskan?
– Man ska aldrig säga aldrig men det tror jag inte. Det skulle inte vara för pengar eftersom att, även om det är bra pengar, så är det inte pengar som helt ändrar ditt liv. Vi vann svenska cupen, vi gick till Europa League, vi kämpar om topp fyra i allsvenskan… så jag vet inte riktigt vad som skulle vara bättre i Sverige. När jag ser det framför mig så tänker jag att jag flyttar till en större klubb ute i Europa, det är vad jag vill.
– Men just nu njuter jag bara av den här säsongen. Att få uppleva detta efter en hel säsong som skadad… det är grymt. Jag har fått vinna svenska cupen, spela mycket i allsvenskan och kvalificerat oss till Europa League. Jag njuter av varje sekund, för jag vet hur det är när det är motigt. Men allt det där gjorde mig starkare och jag känner att jag kommit tillbaka som en lite annorlunda, men bättre fotbollsspelare.