LÅNGLÄSNING – Pär Hansson: ”Om MFF var aktuellt? Den frågan skulle du lindat in bättre”

Pär Hansson hade gett upp drömmen om att komma till en storklubb i Europa. Men så ringde Feyenoord och 29-årige Hansson tog sig an en ovan position – andremålvakt.
– Om jag får spela står skrivet i stjärnorna. Men jag har varit ordinarie i tio år, det känns faktiskt skönt att få börja jaga lite igen, säger han i en lång intervju med FotbollDirekt.se.

Pär Hansson, 29, har varit en av allsvenskans bästa målvakter under många år. SM-guld, dubbla cup-guld, Europa League-spel och lagkapten i Helsingborg under fyra säsonger är några av raderna på meritlistan. Men trots framgångarna, trots uttagningar i landslagstruppen och trots att han många gånger velat prova på spel utomlands – så har han blivit Helsingborgs IF trogen mellan 2005-2015 med två års utlåning till Ängelholm som enda ”break”. 193 allsvenska matcher för HIF har det blivit och han har varit med om de högsta topparna och djupaste dalarna med föreningen i hans hjärta.
– Jag har varit i HIF i väldigt många år, fantastiska sådana, men jag kände också att det var dags göra något nytt. Många säger att även om man är snart 30 så kan målvakter hålla på i tio år till. Visst, det är möjligt, men det vet man inte heller. Jag ville att det skulle vara något nytt som kittlade, och att det skulle fungera för familjen. Jag var inte sugen att flytta till vilket land som helst bara för att få spela lite fotboll. Det var väldigt, väldigt viktigt att familjen skulle trivas.

Redan för fem år sedan var du högaktuell för Europa. Det tisslades en del om Ajax men ingenting hände. Varför?
– Det med Ajax hörde jag aldrig något själv om, men det har varit en hel del andra bud, det är inget att sticka under stolen med. Men jag har inte kunnat påverka besluten som tagits varje gång. Eller kanske inte någon. Antingen har det varit att jag precis förlängt med klubben och då krävs det lite mer i övergångssumma, eller så har klubben inte velat sälja. Det är inte speciellt vanligt att man betalar en massa för målvakter. De har funnits scenarion när jag velat lämna men då det inte legat i mina händer.

Har du varit frustrerad över det någon gång?
– Ja, det är klart man varit det, det ska jag inte sitta och ljuga om. Jag har velat testa ett par av alternativen som dykt upp, men jag har haft kontrakt. HIF har gjort fantastiskt mycket för mig så det har aldrig varit tal om att gå ut och gnälla för att de inte velat sälja mig. Jag har varit besviken, ja, men att gnälla om det i media är inte riktigt jag.

Jag kan nog inte komma på någon spelare i allsvenskan de senaste åren som det funnits så mycket övergångsrykten kring men aldrig hänt något.
– Det stämmer nog. Och det var som sagt nära några gånger men då var det inte så mycket jag kunde göra åt det.

Vad har du tackat nej till genom åren?
– Det har varit lite allt möjligt. Det har inte känts rätt av olika anledningar, både av fotbollsmässiga och sociala skäl. Jag vill inte ta med familjen vart som helst. Hade vissa av de sakerna dykt upp när jag var 22 hade jag kanske tänkt annorlunda. Men nu när jag har fru och barn så är det här något vi gör allihopa tillsammans.

Kände du någonsin att du stannade för länge i HIF?
– Ja, det kunde jag nog känna. Jag kände redan efter förra säsongen och även tidigare att jag hade velat testa någonting nytt. Inför förra säsongen att jag var väldigt sugen på det och då fanns det konkret intresse. Men Henke (tränaren Henrik Larsson) hade ett långt samtal med mig och förklarade att han inte ville sälja mig. Jag kan samtidigt inte ångra det då det var en lärorik säsong och att jag fick jobba med Henrik på ett annat sätt än som spelare.

”VA?! Ska du spela till 2027?”

Det där är ju lite småkul med tanke på det jag sa tidigare om att du är den spelare det ryktats mest om men där något aldrig blivit av. När din tränare (Henrik Larsson) säger att ”Vi måste sälja om vi får in bud, det gäller alla spelare” så menade han egentligen ”alla spelare utom Pär Hansson”.
– Hehe, ja det rimmar inte riktigt. Men han var till och med hemma hos mig för att förklara hur viktig jag var för laget, att han ville ha mig kvar till varje pris. Det visade på stor respekt och jag ville bjuda tillbaka, det triggade mig.

Smart drag av Henke.
– Ja, han är inte dum inte. Det där får du förresten inte skriva, för det är han ju egentligen.

Hansson skrattar.
– Han är en fantastisk tränare. En av dem jag haft allra mest respekt för genom åren. Han har alltid varit otroligt proffsig men jag måste säga att jag är imponerad över hur han formats under många år, hur lyhörd han är och hur högt i tak han har. Man fick se hur proffsig han alltid var, jag är imponerad över hur han formats under många år och blivit lyhörd, högt i tak. Man fick säga vad man tyckte så länge man hade fog för det.
– Han har inte haft det lätt, HIF har inte haft det lätt, men jag tycker att Henke hanterar det bra.

Har du någonsin känt dig som allsvenskans bästa målvakt?
– Nej, jag känner inte så. Jag har fått höra det många gånger, men att berömma sig själv så, det tycker jag är väldigt svårt. Jag har aldrig känt mig som någon målvakt överhuvudtaget.

Är det så?
– Lite så är det faktiskt. Där har du din rubrik, haha.

Du kommer runda av med nummer tio i division 5 eller?
– Min moderklubb Vejby spelar i trean nu och det känns som några steg för högt. Det här kan jag ju inte säga högt men det vore gott om de ramlade ner ett par divisioner så kan jag komma dit efter proffskarriären och lira ute. Jag började ju som utespelare och tyckte det var väldigt roligt.

SM-guldkyss med frun Emma.

Svenska cupen-bucklan i skyn.

Du var med om både sol och pannkaka i Helsingborg. Hur upplevde du ”övergången” från det ena till det andra?
– Hade du sagt till mig efter 2012, att ett och ett halv år senare kommer vi ha ekonomisk kris och kaos i föreningen, så hade jag inte trott på dig. Det jobbigaste var kanske att vi inte fick prata om det som skedde på planen utan bara varför ekonomin var så dålig. Att fokusera på fotbollsbiten har inte alltid varit så lätt.

Om du ska konkretisera någonting som symboliserar vad skillnaden på HIF 2011:isch och 2014:isch var, vad blir det?
– Jag skulle kunna ta praktiska saker som var vi åkte/inte åkte på träningsläger och sånt. Men största skillnaden är hur enkelt det är när allt går bra. Att vinna fotbollsmatcher var under tre år en vardag. Det bara rullade på.Vi hade så många vinnarskallar i truppen att det nästan bra ihop var och varannan träning, men det blev alltid något positivt av det. Vi kunde nästan vara arga efter en match som vi vunnit men spelat dåligt. Alla ville vinna till varje pris.
– Men då det gick lite tyngre så… det får aldrig bli en vardag att förlora men det blev det ändå efter några matcher i rad. ”Vi förlorade igen, okej då…” man kommer in i lunken. När det gick tungt under våren 2014 så måste man tänka att ”Det här accepterar vi inte”, men det är lätt hänt att när det går dåligt så rullar det bara på då också. Dit får man aldrig komma.

Vad tror du om Helsingborgs framtid?
– Jag tror de går en ljus framtid till mötes, men det är en bra bit kvar dit. Man ska komma ihåg att det byggs en ny arena och många trodde nog att förra året var det tuffa året, men jag tror det är fel, jag tror att detta år är det tuffa året. Resultaten på planen kanske inte kommer bli sämre, men totalen med arenan, en läktare som ska rivas… musklerna finns inte riktigt vid sidan av. Det kommer ta tid att bygga upp föreningen, det hoppas jag att fans och sponsorer förstår.

Hur viktig är Henke i detta?
– Han är det största namnet vi någonsin haft och kanske någonsin kommer att ha. Det var väldigt bra tajming att han kom tillbaka. Klubben behöver den arbetsron, som inte bara hans namn ger utan även hans sätt att agera. Han kom till HIF i precis rätt läge.

”Kram på dig Henke”.

Om vi ska försöka få till en bra övergång här så: tror du din nuvarande tränare (Giovanni van Bronckhorst) pratade något med Henke innan Feyenoord värvade dig?
– Inte ett ljud… hehe. De är ju nära vänner och jag vet att han ringde och pratade mycket med Henke och fick väldigt goda vitsord. Det kan nog ha varit tungan på vågen där.

Är de lika?
– Det är lite svårt att svara på efter bara fyra veckor men han känns ganska lik Henrik. Lugn och sansad även om det går emot.

Att du skulle bli klar för en storklubb som Feyenoord som snart 30-åring förvånade i alla fall mig. Förvånade det dig?
– Ja, det trodde jag nog inte skulle hända. Jag blev väldigt, väldigt glad när de ringde och kände att ”Oj, det här är ett stort steg”. Det trodde jag kanske inte skulle hända. Om man tänker på vilka svenska målvakter som gått utomlands de senaste åren så har det inte varit till så stora klubbar, så jag blev lite paff. Jag ville absolut inte missa den här chansen och har inte ångrat det en sekund.

Hur är läget där då?
– Det har varit intensivt sen jag blev klar, mycket att styra med. Men klubben är fantastisk, de hjälper till med allt, fixar och donar.

Spelmässigt då?
– Jag har suttit på bänken i fyra seriematcher och en cupmatch. Sen har jag spelat två reservlagsmatcher, den första kryssade vi och andra vann vi med 3-1. Det känns absolut bra. Fotbollsmässigt märker man att det är skillnad. Nivån är rätt mycket högre här, framför allt är det 22 spelare som är ganska jämna allihopa. Sen finns ju den här klyschan man hört om att försvarsspelet inte direkt är prioriterat här, och efter att ha spelat två reservlagsmatcher kan jag konstatera att den stämmer in ganska väl. Jag har haft en hel del att göra, det svänger åt bägge håll.
– Vi har släppt in en hel del mål och ändå tycker jag att Kenneth (målvakten Kenneth Vermeer) har varit en av våra bästa. Jag minns Andreas Granqvists mål när han bara sprang rakt fram från mittlinjen och ingen gick på, så kan det bli ibland. Det är på gott och ont, mycket fart och fläkt men som målvakt kan det vara kul att ibland få hålla tätt.

”Granens” mål måste sammanfatta holländsk fotboll ganska bra?
– Hehe, ja. Det hade inte hänt i allsvenskan.

MFF var aldrig på Pär Hansson transferkarta.

På tal om Kenneth. I min idoga research kollade jag upp hans statistik och det ser ut som att han lirat typ varenda minut sen han kom till klubben?
– Det stämmer nog väldigt bra, det är en väldigt duktig målvakt och det var inget Feyenoord hymlade med när de ville ha mig. De ville ha en målvakt som kan stötta honom och tävla med honom varje dag. Det känner jag att jag gör. Både i reservlaget och på träningarna har det gått bra, men därifrån till att spela är det ganska långt. Man får ta det efterhand och jag kanske kan sikta på att konkurrera på allvar först denna säsongen då man börjar om på noll lite. Det är klart att han är förstemålvakt, då är man lite i kölvattnet.

Så du var på det klara med att du värvades som andremålvakt?
– Ja, absolut.

En klassisk sportfråga: hur känns det?
– Jag har varit ordinarie de senaste tio åren. På nåt sätt är det skönt att börja jaga lite igen. Det är klart att jag förr eller senare vill spela. Det är väldigt många unga spelare här och när jag inte spelar lika mycket som jag är van vid gäller det att ta ansvar på annat sätt. Jag pushar, stöttar och hjälper till på alla sätt jag kan. Det är en lite annorlunda roll mot vad jag hade i HIF.

Det måste vara en ganska stor omställning?
– Absolut är det det. Jag hade inte satt mig på bänken i vilken klubb som helst men Feyennord är såpass stor, det är ett steg i rätt riktning för mig. Om jag får spela står skrivet i stjärnorna men jag gillar att få jaga.

Resultatmässigt går det lite knackigt för er.
– Ja, det har varit väldigt turbulent sen jag kom. Vi har förlorat ganska många matcher i rad i ligan, så det var viktigt att vi gick vidare till semifinal i cupen nyligen. De hade en fin höst men nu har det gått lite troll i det. Förväntningarna är stora och fansen är fantastiska på alla sätt. Vi har utsålt på varje hemmamatch. Det märks att det är en stor klubb. Vi hade det bra i HIF men det är helt andra förutsättningar här, det går inte att jämföra.

Är det fetare än du trodde?
– Det får man nog säga, just med allt omkring. Allt från saker träningar, behandlingar, boende. Det känns som en väldigt stor, men ändå familjär, klubb.

Hade jag varit en skickligare journalist så hade jag lindat in den här frågan någonstans mitt i intervjun men det glömde jag så här har du: Det stod att MFF ville ha dig i somras. Stämde det?
– Den skulle du lindat in mycket bättre, ja.
– Ärligt talat så hörde jag ingenting från Malmö FF. Det var inte dithän jag strävade heller. MFF är en fantastisk klubb och jag har inget ont att säga om dem men när man spelat så länge i HIF som jag gjort så var det aldrig något som var aktuellt överhuvudtaget. Och det säger jag inte för att du inte lindade in det bättre.

HIF då, vill du spela där igen?
– Det är om de har nummer tio redo, det vi sa ju?
– Nämen jag har fått den frågan en del och det är svårt att svara på. Jag vet inte hur länge jag blir här och vad som väntar i min karriär. Men visst finns det en liten förhoppning om att få dra på sig den tröjan igen innan jag slutar.