Lär känna Blåvitts nye bjässe: “Nästan orealistiskt”

KAMRATGÅRDEN. Mikael Dyrestam lämnade IFK Göteborg för ett år sedan. Nu är hans yngre bror Patrick på väg in i Blåvitts a-lag på allvar.
– Jag är redo att konkurrera, säger Dyrestam till FotbollDirekt.se.

Han satt på bänken i ett antal matcher förra säsongen och under sommaren skrev Patrick Dyrestam på ett a-lagskontrakt som gäller över 2017.

Under vintern har den nästan två meter långe mittbacken tagit ytterligare kliv i IFK Göteborg. Jörgen Lennartsson gav försvarstalangen 90 minuter mot såväl Dynamo Moskva som FC Köpenhamn – två internationellt ansedda lag som spelar på nivåer som 18-årige Dyrestam aldrig har varit i närheten av att möta innan.

– Det känns väldigt bra att få chansen och förtroende av Jörgen. För min del har det gått jättebra nu. Jag har fått spela och gjort det stabilt ändå. Jag har alltid tänkt att när jag får spela så kommer jag prestera, säger försvarstalangen till FD.

Inför den kommande säsongen känner sig Dyrestam redo att utmana nyförvärven Tom Pettersson och Heath Pearce samt veteranen Hjalmar Jonsson om en startplats intill givne kaptenen Mattias Bjärsmyr.
– Ja, det tror jag att jag kan. Jag tycker att jag är tillräckligt bra för att spela i allsvenskan. Det känns som att jag har tagit flera steg framåt sedan förra året faktiskt, säger 18-åringen.

Du har spelat bredvid Bjärsmyr i ett par matcher här på försäsongen nu, hur är han att spela med?
– Det känns bra, han snackar mycket och hjälper till mycket så allt blir enklare. Han styr en så det blir bara att ligga rätt och så.

Dynamo Moskva med landslagsspelare som Mathieu Valbuena och Alexandr Kokorin, och sedan FC Köpenhamn. Det är hyfsade motståndare du har mött i vinter…
– Det har varit nästan orealistiskt. Man har spelat U21-matcher liksom och så får man spela mot Dynamo Moskva plötsligt. Men det har varit lärorikt.

Hur har tankarna gått när du klivit in i de matcherna?
– Alltså jag har inte tänkt på det så mycket. Det har varit på bortaplan och jag har inte varit så nervös heller. Jag har tänkt på det kanske någon timme innan match. Men det har varit kul att spela de matcherna.

Och efteråt då?
– Man får höra efteråt var de har spelat någonstans och sånt, och att de har spelat i de bästa ligorna. Så det har varit lite extra roligt att få höra det, efter att man har mött dem och fått med sig ett bra resultat.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Jag är en spelare som… jag är en fysisk spelare. Jag använder min styrka mycket, huvudspelet och jag försöker spela med pondus, stor pondus. Det är väl det.

Och svagheter?
– Kommunikationen med andra spelare. Och positionsspelet. Det jobbar jag en del med nu, och jag tänker på det lite extra också. Det är det jag försöker förbättra.

Ofta har fysiska spelare en svaghet i snabba vändningar, spelet med fötterna och de bitarna. Är det något du arbetat med?
– Där har jag utvecklats väldigt mycket sedan förra året tycker jag. Men det är något jag fortfarande kan bli bättre på. Jag har tränat på det lite extra också. Passningsfoten är okej men den kan bli bättre.

Jämförelsen med brorsan är lite tröttsam kanske men oundviklig, ni spelar på samma position och har båda tagit er upp i Blåvitts a-lag vid ung ålder. Vad har du lärt dig av honom?
– Jag har väl lärt mig att försöka vara lite lugnare i spelet. Sedan har jag lärt mig hur man ska passa in i lagbygget och sådant. Han har sagt till mig hur spelarna är i a-truppen och så. Så jag hade väl lite försprång eller visste redan hur det skulle vara när jag kom upp.

Lite “inside information”?
– Exakt. Men på planen så har jag väl tagit några rörelser som han gör.

Vad är det för grejer?
– Hur han driver bollen till exempel, och hur han passar och tar emot bollen. Men han är en mer teknisk spelare, jämfört med mig. Det är något jag borde lära mig mer av.

Vem är bäst av er?
– Det är Micke, säger Patrick med ett leende.

Varför?
– Fan, svår fråga, skrattar han och testar:
– Nej men jag har alltid gillat att kolla på honom så det blir väl så att man tycker att han är bättre. Jag gillar hans spelsätt.

Hur är det att ha brorsan som förebild?
– Det är extra kul. Det är roligt att man kan få tips av sin förebild liksom. Det blir en bra grej för mig.

Han är fem år äldre så du har några år upp, men vem är mest talangfull av er då?
– Jag vet faktiskt inte, det är svårt att säga.

Vad tror du att Micke hade sagt?
– Han hade nog sagt att han själv är det.

Du är lite mer ödmjuk än honom eller?
– Hoppas det (skratt).

Ni är några unga grabbar som har tagit steget upp i a-laget nu, du, Billy (Nordström) och Karl (Bohm) har fått kontrakt, samt Martin Johansson Zanjanchi som tränar med er kontinuerligt. Hur är stämningen bland er?
– Den är bra. Jag tycker också att det har blivit bättre stämning nu när Jörgen har kommit in. Han har fått laget att bli mer som ett lag, typ. Det känns väldigt bra, alla vi unga tar för sig.

Tror du att någon av er kan vara på väg mot ett genombrott redan i år?
– Det känns som att Karl presterar väldigt bra på träningarna. Det är roligt att se. Jag hoppas bara att han får chansen. Vi har spelat ihop i tre år nu.
– Billy är skadad nu men han är också en riktigt bra spelare, tillägger han.

Vem av alla som du har spelat med i ungdomslagen är den bästa, enligt dig?
– Hm… jag måste tänka… Isak Ssewankambo (nu i Derby, reds. anm.). Vi spelade tillsammans när vi var yngre. Han var ruskigt bra, det är nästan sjukt. Han var innermitt då och gjorde lite vad han ville på träningen.
– Annars är Victor Edvardsen i U21-laget på väg upp nu, han är 96:a. Han kan bli riktigt bra. Han är målfarlig inne i boxen och gör mål på i princip vad som helst. Han har ett jättebra tillslag också och är snabb i djupled. En måltjuv.

Hur nära tror du att han är a-laget?
– Han får träna med oss två-tre gånger i veckan och om han gör det bra så… Han gör alltid mål här också och det är det man ska göra som anfallare.