Mild om Blåvitts floppvärvning – fick lönen i små portioner

Håkan Mild gästar senaste avsnittet av BBpodd. IFK Göteborgs tidigare sportchef ställs mot väggen kring sina värvningar – både succéer och fiaskon. Sista-minuten-värvningen Malick Mané blev en stor flopp, och Mild erkänner att man tog en risk med värvningen:
– Malick Mané visste vi mycket väl om att det här kan vara struligt, säger Mild i BBpodd.

Drygt tre år har gått sedan Håkan Mild lämnade jobbet som sportchef i IFK Göteborg. Det efter åtta år med SM-guld (2007) och två cupguld (2008 och 2013). I en dryg timmes podcast om sina år i klubben, och bland annat nyförvärv han tagit in till Blåvitt genom åren.

Mild får i BBpodd svara kring både succé- och floppvärvningar. En som kan sättas in i den sistnämnda kategorin är senegalesiske anfallaren Malick Mané. Han värvades från norska Sogndal i slutet av transferfönstret 2014 och det var stora förväntningar – knappt två år och tre utlåningar senare bröt man Manés kontrakt.

Håkan Mild berättar att dåvarande tränaren Mikael Stahre inte hade sett Mané spela när han värvades, och att man också tog en kalkylerad risk då spelaren hade rykte om sig att vara strulig.

– Malick Mané visste vi mycket väl om att det här kan vara struligt. Men det är ett beslut man tar, klarar vi av det här eller klarar vi inte av det här? Då sätter man inte åtgärder för att det ska fungera. Det gjorde det uppenbarligen inte. Men det är alltid så med vissa spelare, man behöver ha tålamod och extra hjälp för att det här ska fungera och då måste man sätta in extra resurser för att det. Men uppenbarligen så hjälpte inte det, jag slutade ganska snabbt där så jag kan inte uttala mig om vad som hände sen, säger Mild i BBpodd.

I Sogndal fick Mané sin lön i mindre portioner, så att han inte skulle bränna alla pengar direkt.

– Det fick han i IFK också. Jonas Olsson (tidigare Blåvittspelaren- och tränaren) hade haft honom i Sogndal, så det var också en garant för vilken typ av individ det var och hur man skulle hantera det.

Mané kom från en mindre klubb i Norge till en storklubb som Blåvitt, och den tidigare sportchefen resonerar kring den övergången – vissa spelare klarar inte den, säger Mild:

– Det är ett specifikt fall du tar upp där. Men visst är det så – en helt annan sak att spela i Västra Frölunda och spela bra var tredje match, och en helt annan sak att spela i Blåvitt som har ambitionen att vinna varje match och vinna SM-guld. Det är inte alls samma sak. Vissa klarar det bra, vissa klarar det mindre bra. Det är därför också… vilka spelare man ska ta, och hur man uppfostrar egna spelare i akademin också, att lära sig de här ingredienserna, att vinna är viktigt.

Det finns också Mild-värvningar som odiskutabelt varit mycket lyckade.  När han ombeds lyfta fram den värvning han är mest nöjd med som sportchef så väljer han Ragnar Sigurdsson:

– Emotionellt finns det alltid olika som man kanske känner mer för. 2006 när jag precis börjat som sportchef och var ganska ensam i organisationen förhållandevis, mot hur den såg ut sen… Men det var när jag åkte till Island, och kollade på Ragnar Sigurdsson. Man åker till Fylkir, till en typ division 3-arena, och så är det en kille med lite mer hår än han hade förut som sprang där bak och så ska du värdera om han är bra eller inte. Den värvningen blev lite speciell för min del naturligtvis.

Ragnar Sigurdsson värvades till Blåvitt 2006 och såldes 2011 till FC Köpenhamn. Han har sedan genererat ytterligare pengar till IFK när han sålts vidare. Karriären gick vidare i ryska Krasnodar och nu senast Rubin Kazan (på lån från Fulham).

– Han var snabb och han var spänstig, framför allt. Och tillräckligt bra spelare med fötterna. Men åker du till Island är det inte helt enkelt att se, det blåser och inte enkelt att spela. Jag såg honom i en U21-match mot Italien bland annat.