142 allsvenska matcher, ändå klubblös – vill inte ge upp karriären

Adam Eriksson hade nio raka säsonger inom svensk elitfotboll bakom sig när kontraktet med HIF gick ut i vintras. Han kom till Falkenberg från Norrby i division 2012, och andra året i superettan med FFF så var han med och spelade upp laget i allsvenskan.

2016 flyttade han till Helsingborgs IF där han var ordinarie vänsterback under fem raka säsonger. Men när HIF åkte ur allsvenskan i höstas och hans kontrakt samtidigt gick ut, så stod det klart att han skulle lämna. 
Och sedan dess har han varit klubblös. 

I april började Eriksson ställa in sig på att vänta ut våren och istället försöka hitta ny klubb i sommarfönstret.
– Jag har tränat, hållit igång. Jag har tränat med en klubb här i Helsingborg och kört lite på egen hand. Egentligen siktat mot den här sommaren då. Det var väl så, det var mycket som hände i januari-februari-mars, fram och tillbaka. Sedan när det till slut inte blev någonting där, då insåg jag att april-maj kommer nog vara ganska lugna månader. Att man får sikta mot sommaren. Och det blev precis så, april-maj blev väldigt lugnt, säger han till FotbollDirekt.se.

– Så jag har tränat och hållit igång de här två månaderna. Förhoppningen är att det ska dra igång nu igen, med klubbsökandet.

Klubben han hållit igång med är division 3-klubben Hittarp, som har förre landslagsmannen och HIF-spelaren Erik Edman som tränare. 
– Jag pratade lite med honom och han sade att jag var välkommen att träna med dem. Det är ganska många spelare där som jag spelat med tidigare i HIF. Ett antal unga spelare som varit uppe och tränat med a-laget när jag var där. Erik känner jag lite grann, och jag känner nästan halva laget sedan tidigare. Så det var naturligt att komma dit och köra med dem. 

Eriksson konstaterar att de två månaderna med division 3-klubben varit viktiga för honom inför sommarfönstret.
– Jag kände väl det, hela januari-februari-mars, egentligen december också... det var fyra månader som jag tränade på ganska bra, var ute och sprang fyra-fem gånger i veckan. Körde ganska tufft. Men sedan när jag började träna fotboll, även om det är division 3... då kände jag det, att det var jäkligt tufft de första veckorna. Man fick ont överallt, det var väldigt ovant med tajming, och fotbollskonditionen är lite annorlunda. Så man kände "shit, här har jag tränat jäkligt bra i fyra månader, och så kommer jag hit och det känns inte alls bra", liksom. 

– Men nu efter två månader med fotbollsträning så känner jag verkligen att jag är i bra form och redo om man hittar ny klubb. Så det har varit väldigt bra att få de här åtta veckorna med fotbollsträning. Så man verkligen är redo att gå in i träning om det skulle dyka upp något.

Eriksson har kunnat skriva på för en ny klubb när som helst i och med att han är kontraktslös.
– Den möjligheten finns ju. Men det är klart att när serierna spelas, då händer det inte så mycket på värvningsfronten, utan man tar det i uppehållen. I Sverige har det varit mycket matcher inför EM. Och utomlands har det varit fokus på att avsluta säsongerna. Man visste väl om att händer det någonting, kanske en skada eller något, så kanske det finns en möjlighet. Men troligtvis så blir det lugna månader april-maj. Och det var det också. Nu känns det som att nu under EM så blir det lite mer fokus på nästa säsong för klubbarna, när de har semester och så. Så vi får se om det dyker upp något. 

Så här i efterhand, överraskad att det inte blev någon ny klubb i vinterfönstret?
– Det är klart att jag hade hoppats ha en klubb klar redan i vintras eller i våras, självklart. Men jag och min agent hörde oss för både i Sverige och utomlands. Det stod klart ganska snabbt att det skulle vara svårt att hitta något i allsvenskan, pga att de flesta allsvenska klubbar inte behövde en vänsterback.

– Sådant där är tillfälligheter, i något fönster kan det vara fem klubbar som behöver vänsterback, i något fönster är det ingen klubb. Mitt och min agents fokus blev då att kanske hitta något utomlands istället. Det var diskussioner med ett par klubbar i olika länder, det nära några gånger men där det inte träffade helt rätt. Då kände jag personligen, att jag väntar hellre till sommaren än att hoppa på något som inte känns helt hundra. Det var lite den diskussionen vi hade, ska vi vänta till sommaren, och se... när pandemin släpper lite och att allt återgår lite mer till det normala. Än att hoppa på något som kanske inte känns 100 utan 80 procent. Det kanske är bättre att vänta då, att se vad som händer då.

Det du säger med pandemin och att det öppnar upp sig... det ser ut som att det är på väg åt det hållet?
– Det känns väl så. Jag har ingen erfarenhet av transfermarknaden på det sättet. Jag kan bara lita på vad min agent säger. Han sade att vinterfönstret ute i Europa, det är ett ganska litet fönster jämfört med sommaren. Plus då pandemin, som gjorde att många klubbar var försiktiga. Och det gjorde att det här vinterfönstret var väldigt tufft. Det var många spelare som sökte klubbar och få klubbar som sökte spelare. Det var inte det lättaste fönstret att vara kontraktslös i. Men förhoppningen är större nu när det stora fönstret kommer, samtidigt som pandemin börjar släppa, länder börjar tillåta mer och mer publik på matcherna. Förhoppningen är att det ska återgå till det normala, och att klubbarna då ska vara beredda att satsa och ta in nya spelare. 

Tänker du likadant inför det här fönstret, kan man vara lika kräsen? 
– Bra fråga. Jag skulle väl säga att det är ungefär samma för min del. Man kanske känner annorlunda om tre månader. Men jag känner väl fortfarande att jag vill hitta en klubb som verkligen passar. Jag vill inte hoppa något som inte känns helt hundra. Det har jag sagt hela tiden: Att komma till en klubb eller en stad eller ett land där man känner; "Det här känns inte riktigt bra, det här tog jag bara för att jag inte hade något annat"... jag tror inte det är en bra lösning. Jag tror inte man kommer kunna prestera speciellt bra, jag tror inte man kommer kunna trivas speciellt bra. Man kan ju bli överraskad, men jag tror inte det är rätt väg att gå. Jag vill hitta någonting som verkligen känns bra. Och jag känner nu i sommar, att det får ta den tid det tar att hitta någonting.  

– Det är klart, efter sommaren om man fortfarande inte hittat något... då får man ju fundera. Ska jag sänka mina krav, eller sluta spela fotboll, eller vad är nästa steg. Men i nuläget känner jag inte att jag vill sänka mina krav på det sättet. Sedan, mina krav, det har inte bara med nivå på liga att göra. Det är någon form av helhetslösning, allting ska stämma. Jag har inte sagt att "jag kommer aldrig gå dit, eller dit". Är det någonting som känns bra och spännande, i någon klubb, någon stad, något land... så kan det vara precis vad som helst egentligen.

Adam Eriksson har gjort 142 allsvenska matcher i Falkenberg och HIF, och 100 superettanmatcher. En lång erfarenhet av spel på hög nivå i Sverige, något som kanske borgar för att han borde kunna hitta ny klubb. 
– Den frågan är intressant. Jag har spelat en 140 allsvenska matcher, så jag har bevisat mig på en hög nivå. Det är klart det finns ett cv där. Sedan kan man vända på det också: Det finns en del klubbar jag har pratat med,  som har sagt att de söker lite yngre spelare. Jag är kanske ingen spelare man värvar för att sälja vidare om två-tre år, utan jag är väl en spelare som ska in och prestera och höja laget direkt. Det är lite olika också vad klubbar söker. Men det är klart, ett cv har jag och förhoppningen är att någon klubb känner att jag skulle passa bra in.

Samtidigt är han trygg i att han har saker och ting att falla tillbaka på om det inte skulle lösa sig med ny klubb. Eriksson är utbildad civilekonom och har redan ett civilt jobb på deltid. På så sätt sitter han inte sjön, men viljan att satsa vidare på fotbollen är stark:
– Jag känner verkligen att jag är sugen på att köra några år till inom fotbollen. Samtidigt är jag inte rädd för den dagen då fotbollskarriären är slut. Jag har min utbildning, jag har ett civilt jobb vid sidan av. Jag kan någonstans se fram emot den dagen också, och tror att jag kan hitta väldigt roliga och spännande grejer att göra efter fotbollskarriären. Jag är absolut inte rädd för den dagen fotbollskarriären är slut. Sedan hoppas jag ju att det kanske dröjer några år till i alla fall.

Hur ser du på kommande fönster... du har aldrig spelat utomlands, är det lockande?
– Nu har jag spelat hela min karriär i svensk fotboll, det är väl tolv år ända från division 2 upp till allsvenskan. Man har mött alla lag, varit på alla arenor. Det hade varit kul att testa något nytt, en ny fotbollskultur, ett nytt land. Sedan om det är Norge, som är ganska likt Sverige... men bara en sådan grej hade varit kul att testa. Man inser att fotbollskarriären inte är så lång, så det hade varit kul. 

– Sedan tycker jag att allsvenskan är en fantastisk serie, skulle det dyka upp något i allsvenskan hade jag inte tvekat på det heller. Så det är inget måste. Men det hade varit kul att testa något år eller två i ett annat land. Se hur fotbollen funkar där.