PÅ FD: Helvete, Ralf – vad händer? ”Han ska inte stoppas”

KRÖNIKA: Ralf Edströms karriär som expert ser ut att ha tagit slut. I går hände det på Gamla Ullevi. En över 30 år lång legendarisk karriär tog slut med en kvalitetskväll mellan IFK Göteborg och Djurgården (0-0) i det allsvenska toppmötet.

Nu slutar han alltså och det är en känslomässig svensk fotbollslegendar som möter media.

Han hade ju velat fortsätta och visar det tydligt.

Nu är det ju så att en del sörjer inte alls hur han nu lämnar. Den gode Ralf har ju sina belackare. Andra vill säkert åt att han har blivit för gammal.

Men inte, om ni frågar mig.
Trots svår sjukdom och ett par tunga år på det viset så är det här ännu en expertreferent som har få övermän.
I Ralfs fall ändrar inte 62 fyllda på det. Möjligen i åldersrasismens Sverige – jo, det existerar i allra högsta grad. I USA hade Ralf haft ytterligare 15 år på framskjutet vis.

För mig är han…jag måste ju bara få ur mig det; den bäste expertreferent svensk fotboll har haft.
Ralf är nummer ett och den som först av alla på allvar började profilera expertjobbet inom sport, i Sverige. Det finns ett före och efter Ralf Edström.

Och vilken trovärdighet han har kunnat lägga bakom genom hur han en gång rankades som en av världens bästa anfallare, var med i toppen av VM:s skytteliga 1974, spel i flera europeiska storklubbar och tvåfaldig Guldbollen-vinnare

Huruvida han nu är det största vi har alla expertkategorier är emellertid mer svårbedömt.
Men likväl måste han ändå anses vara där uppe med sådana som Assar Rönnlund, A. Lennart Juhlin, Ankan Parmström, Björn Hellberg, Claes Hellgren, Glenn Strömberg och Hans Chrunak.

Hans storhet ligger i närheten till det han håller på med. När någon på liv och död lever ett visst liv.

Lingvistiskt då? Möjligen inte störst språkmässigt men likväl begåvad och konkurrerar även där med de allra bästa.
Intuitionen, ryggmärgen, ordflödet – och förmågan till att låta sig ryckas med under larm, med en sådan äkthet.
Samtidigt en lugn motpol till en hetlevrad referent som Lasse Granqvist. Minns bara målet mot Paraguay i VM 2006, där Lasse, agerar som du och jag hemma i tv-soffan eller framför radioapparaten och står upp med uppsträckta armar och skriker rakt ut efter Ljungbergs mål.

Lugne Ralf sitter och masserar sina händer och låter sig inte ryckas med av Granqvists eufori. Med det på sitt sätt ändå en mästare med språket, om än på ett mer, kalla det, street smart vis.

Nerven, kemin, dialogen honom och Lasse Granqvist emellan är även det ett stycke svensk idrottshistoria.

Rent personligen är den här mannen på ett ungefär så mycket god människa man kan bli. En av hans bästa vänner är djurgårdslegendaren, Pelle Kotschak. Lika mycket god människa han. De tillsammans, ja, mer behagligt blir det knappast. En trerätters middag där, ja, du är förmodligen lite rikare på det mesta efteråt där.

Själv har jag med stor tacksamhet fått ha att göra med Ralf Edström 100-tals gånger genom åren.

Och aldrig, aldrig. Jag säger det igen, aldrig, har han uppträtt med ego. Ovanpå det  har han alltid haft tid.
Aldrig något avsnäsande svar oavsett frågeställning.

En god människa.

Men godhet är samtidigt inte synonymt med svaghet.
För lika behaglig som ett av våra största fotbollsnamn genom tiderna är, lika hårdhudad har han alltid varit. En människa med förmåga att alltid våga säga vad han känner.

Ja, det är få förunnat. Lika mycket som han aldrig suttit med manus vid spakarna under matcher, aldrig några uttänkta formuleringar – lika lite har han inte det minsta ängslat sig för att vara politisk korrekt i uttalanden.

En sjuka yngre referenter på imagevis dras med.

Vad kan jag säga, vad är känsligt?

Och att vara kontroversiell kräver styrka. Vissa är det i bland och då är det en kraftsamling som gör att det kommer att dröja till nästa gång.
Edström har varit det vilken dag som helst, när som helst. Det tillsammans med den sympatiska person har i grund och botten är har format, den i mina ögon, alltså bäste fotbollsexpertreferent vi har haft genom tiderna.

Ni förstår ju att jag anser att Radiosportens beslut är fel om pensionering. Utan vidare är det här ett namn som håller för kommande sommars EM-slutspel, bara hans egen hälsa håller.

Radiosporten, som i dag allt annat än kryllar av profiler, har tagit ett märkligt beslut om att stoppa det största man har haft.

Men men. Ralf är med det här inte borta i från rampljuset.
Till att börja med syns han nu i sin nya Podd som han gör tillsammans med sina söner. Första programmet gick i förra veckan och det är mänskligt. Ja, jag menar genuint och till lika delar underhållande och med Ralf som livfull berättarfarbror.

Så från oss på FotbollDirekt, ett stort tack för din livsgärning för svensk fotboll. Men, men; det här är ju inte slutet, det kan jag aldrig tro.

Ola Gustavsson
Chefredaktör, FotbollDirekt.se