PÅ FD: Omtumlande vittnesmålet efter Blåvitt-Bajen: “Ser bengalen i någon tiondels sekund”

Fotbollssverige reagerar med avsky efter skandalen på Gamla Ullevi i söndags. Bengaler kastades mellan läktarsektioner i matchen mellan IFK Göteborg och Hammarby. Nu berättar en av de som hamnade mitt i kaoset – Blåvitt-supportern Daniel Karlsson var ytterst nära att träffas av en bengal som kastades upp från Bajens bortaläktare.

Läktarskandalen i samband med IFK Göteborg-Hammarby har väckt starka reaktioner i fotbollssverige. I går gick såväl förbundsordförande Karl-Erik Nilsson som företrädare för Sef ut och fördömde det som hände på Gamla Ullevi i söndags.

Daniel Karlsson, 42, hamnade mitt i bengalkaoset på Gamla Ullevi. I mer än 30 år har han gått på Blåvitts matcher. I söndags träffades hans kompis av en bengal kastad från bortasektion. Daniel berättar här om händelsen.

– Det är väl ungefär tio minuter kvar av matchen när det blir hätsk stämning. Levande sittplats sjunger “Superettan, här kommer Bajen”. Då ser vi helt plötsligt hur det kommer flygandes en bengal upp på den sektionen. Det tar ungefär två sekunder, sen kastades den tillbaka ner mot Bajen. Sedan blir det hätskt mellan Bajen-fansen och de på Levande sittplats, säger han till FotbollDirekt.se och fortsätter:

– Sedan ser vi hur det kommer en kille springande ner, det är en säkerhetszon på de två nedersta raderna på sektionen ovanför Bajenklacken. Den här killen kommer springandes från Bajens sittplatssektion dit. Två säkerhetsvakter springer fram och brottar ner den killen.

Daniel berättar vidare:

– Och då, precis i ögonvrån, så ser vi hur en bengal kastas på min kompis jacka. Jag ser den någon tiondels sekund innan den landar på min väns axel. Det går otroligt fort. Man är inte beredd på att det skulle inträffa. Han hinner förstås inte reagera överhuvudtaget. Man förstår vilka temperaturer sådana här pjäser har och vilken skada de kan göra. Min kompis jacka blev totalförstörd bara av att den träffar. Den är nog inte på hans jacka mer än några hundradelar av en sekund. Men det blev ett ordentligt brännmärke på hela ryggen.

– Den hätska stämningen eskalerade. Det var nästan så att man kunde ta på den. Det satt lite Bajenfans bredvid oss, det var en kille i Bajen-halsduk som vi började snacka med. Jag sa till honom att “det är nog bäst att du går härifrån”. Mer för hans egen säkerhets skull. Han svarade “nej, jag ska stå här och skämmas som Bajare”. Och det är ju så, det är så fruktansvärt få som förstör för så otroligt många.

Kände du redan tidigare under matchen att det skulle kunna urarta?

– Inte innan sista tio minuterna av matchen, det var någonstans då det blev lite mer aggressiv stämning. Man såg att Bajen-fansen inte uppskattade en del av sångerna och ramsorna, framför allt inte de som är lite mer hån-ramsor. “Superettan, här kommer Bajen”, den var inte lika roligt att höra i slutet på matchen som i mitten av matchen efter att Blåvitt gjort mål.

– Sedan är det någon jävla dåre som tar det här beslutet. Man skulle vilja sätta sig ner med fanskapet och fråga “hur tänkte du”. Jag är ganska säker på att han ångrar sig, han kommer nog inte kunna förklara hur han tänkte.

Daniel bestämde sig sedan för att kasta ner bengalen på gräsmattan. På bilden ovan ser man hur han kastar ner den, och den landar sedan på gräset utanför planen.

– Jag hade aldrig hållit i en bengal innan, jag hade väl undrat hur det känns att hålla i en. När den först trillade ner, när det glödde och rök åt alla håll, då såg man inte ens om det fanns något handtag att ta den i. Men sedan när den snurrat klart på stolen där den landat så kunde man se att det var en ände där man kunde ta i den.

– Någon kort stund var man frestad att kasta ner den på Bajenklacken. Sedan tog förståndet överhand, och jag tänkte att jag ville få bort den från där den kunde skada folk. Sedan kan jag förstå… det här är absolut inte för att försvara den som kastade tillbaka den andra bengalen. Men i den affekten… jag kan nog någonstans ha en liten, liten förståelse för att man reagerar på det sättet.

Du var aldrig rädd för att inte få till kastet och att den skulle hamna på någon person nedanför?

– Nej inte direkt, jag var ganska säker på att den skulle landa på mattan. Sen är det andra bilder som snurrar efteråt, jag har sett mig själv på bild hos Expressen, fotbollskanalen, hos er… man ser sig själv göra det här kastet på bild. Då undrar man, var hamnar det här? Kommer det här leda till att jag inte släpps in nästa match?

– Men nej, jag är inte orolig för det. Om det någonstans skulle hamna i det, då tror jag att det finns vittnesmål och bildmaterial nog för att visa att jag inte kastar någon bengal på Bajens läktare. Vi har även varit i kontakt med Blåvitts säkerhetsansvarige efter matchen. Jag tror inte att någon som kastar en bengal mot någon annan skulle ge sig tillkänna som jag gjort.

Hur mår din vän?

– Det är bra med honom, både fysiskt och psykiskt. Det är mer att han känner att han vill få ersättning för jackan som är totalförstörd. Sedan känner man att det är alltid fel personer som blir drabbade, och fel personer som kommer undan.

Händelsen har inte fått Daniel att ändra sig angående att gå på fotboll för egen del. Han understryker att han kommer fortsätta gå på Blåvitts matcher. Däremot finns det matcher han inte skulle ta med sina barn på. Som matchen i söndags.

– Det här tar bort glädjen för så många människor. Jag har inga problem med att gå på match igen. Men jag har full förståelse för de barnfamiljer som inte vill gå på Blåvitt mot AIK, Djurgården, Hammarby, Malmö… Jag känner inte så personligen, med mina barn. Jag tycker det är mer beklämmande med alla könsord som skriks. Det är inte direkt något man vill, att ens barn ska sitta och skrika “hora” vid frukostbordet.

– Så jag väljer vilka matcher jag tar med dem på. Stockholmslagen och Malmö, de kommer jag inte ta med dem på. Min äldsta tjej har gått på en match, de mindre tjatar om att de vill gå de med. Vi får se när det blir. Jag kommer ta med dem på typ Gif Sundsvall hemma, den typen av matcher.

Hur många barn och barnfamiljer var det i närheten när det här hände?

– Alltså, det var otroligt mycket barn där vi satt. Mycket barn som var där med sina mammor. Man ser ju det också på tv-bilderna sen… när spelet väl återupptas igen, då är halva den läktarsektionen tom. Det var så många som gick hem. Visst, det var inte bara mammor med sina barn som gick. Men väldigt många av dem satt där.

– Så det var massa barn i närheten. Och det gör det än mer märkligt att en individ kan kasta upp en bengal på en annan läktarsektion. Han har ingen aning om vem som sitter där. Inte för att det spelar någon roll i sak, men det hade lika gärna kunnat vara 15 bajare där bengalen träffade, hade han velat det?

Har du varit med om något liknande det här någonsin tidigare?

– Nja, alltså man har ju varit på plats när liknande saker skett förut. När vi var på AIK-Blåvitt på Friends för två år sedan, då ramlade det ner en bengal från Blåvittläktaren. Den gången var det nog trots allt en olyckshändelse, det var ingen som aktivt kastade som det var den här gången.

– Så, nej, jag blir inte förvånad att det händer. Men det är nånstans en bekräftelse på att den sista idioten inte är född ännu. Samtidigt tycker jag synd om Blåvitts och Hammarbys säkerhetsansvariga, som nu hamnar i centrum i efterspelet kring det här. De gör allt de kan för att komma åt bengalerna vid visitation, men de kan inte göra så mycket. Fotbollen, dess företrädare och säkerhetsfolk får för mycket skit.

– För att de säkerhetsansvariga ska kunna komma åt problemet, då får man ändra lagstiftningen, att man har tillåtelse att visitera folk på alla ställen på kroppen. Samtidigt, är det dithän vi vill, det kanske inte är så många som tycker det är så kul att någon tar dem mellan benen? Om inte, jag tror någonstans att det enda sättet att få bort det här är att vi som medsupportrar på läktarna visar civilkurage. Att vi markerar tydligt mot de som gör sådant här att det inte är okej. Att vi inte är rädda att ange någon som vi tycker förstör. Vi får ha lite bollar helt enkelt.

Daniel återkommer till hur viktigt det är att fortsätta gå på matcherna och stå upp för en positiv läktarkultur. Samtidigt känner han oro för att händelser som den här kan leda till åtgärder som går ut över just den positiva supporterkulturen.

– Fotbollen kommer övervinna det här också, jag kommer fortsätta gå på matcherna. Och jag tycker fortfarande att barnfamiljer ska fortsätta gå på matcher också. Men tyvärr får man nog vara lite selektiv i vilka matcher man tar med barn på.

– Samtidigt, för oss som gått på matcher i 30 år… man vill ju ha de här matcherna. Det är ju därför man fortsätter gå. Man vill gå hem med ståpäls efter att Blåvitt vunnit med 1-0 inför 17 000 åskådare, man har sjungit sig hes och bägge klackarna har gett allt. Om kontentan av det här är att sådana här saker kommer på köpet med den här härliga atmosfären, då kanske det slutar med att vi får spela utan bortaklackar. Som de gör i vissa länder. Någonstans är det så fruktansvärt tråkigt. För det är ju de här matcherna vi vill ha. När det är tryck och stämning.

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!

– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll