Prijovic gör succé – här ex-allsvenska anfallsstjärnornas öden

En härlig, intensiv och stjärnspäckad transferperiod är över för de allsvenska klubbarna. Årets vinterfönster har bjudit på rejäl snurr och många oväntat stora namn. Och stora förändringar i spelartrupperna.

Att en spelare stannar i en och samma klubb mer än tre säsonger börjar bli undantaget, och varianten med korttidskontrakt “fram till sommaren” eller “säsongen ut”, blir allt vanligare.

Det finns de som ändå gjort avtryck – och intryck – på så pass kort tid. Spelare som av olika anledningar snabbt flimrat förbi, men under en kort tidsrymd skapat stora rubriker. Av olika anledningar.

Här är fem anfallare som de senaste åren skapat rubriker – hur gick det för dem sen?

Alfred Finnbogason, Helsingborg (våren 2012):

Helt okänd i Sverige när han sista minuten-lånades av ett HIF i anfallsnöd kort före säsong. Det var nog bara Lasse Lagerbäck som hade koll – “Lasse Lava” slog på trumman och jämförde Finnbogasson med självaste Henke Larsson.

Inga jämförelser i övrigt – islänningen visade sig i alla fall ha näsa för mål. Tolv mål på 17 matcher under våren, och HIF ville säkra upp honom på ett längre kontrakt. Allt var klart – trodde man. Men i en sällsynt infekterad affär gick Finnbogassons belgiska klubb bakom ryggen på HIF och sålde anfallaren till Heerenveen.

I den anfallsglada holländska ligan bara fortsatte bollarna rulla in. Under ledning av forwardslegendaren Marco van Basten så vräkte Finnbogasson in mål. 24 stycken redan i debutsäsongen, och därefter hela 29 – och vinst i Eredivisies skytteliga 2013/2014.

Det ryktades om Roma och till och med Manchester United, men det blev istället Real Sociedad. Där har speltid – och målproduktion – stannat av. Finnbogasson har bara startat fyra matcher, gjort elva inhopp och ett mål i La Liga.

Nikola Djurdjic, Helsingborg (hösten 2012):

När Finnbogasson så nesligt försvann så lyckade HIF:s dåvarande sportchef Jesper Jansson med Houdini-tricket att på nolltid ersätta islänningen med en likvärdig (bättre?) anfallare.
Nikola Djurdjic kom på korttidskontrakt från norska Haugesund och tryckte in tio bollar på elva matcher i allsvenskan under hösten 2012. På det ska läggas fyra mål på sex matcher i Europa League-gruppspelet.
Efter den hösten var det svårt att behålla serben, som drog till Greuther Fürth, bottenlag i Bundesliga. Han gjorde fem mål (bland annat ett mot Bayern München) på vårsäsongen men laget åkte ur.

Djurdjic stannade men fick säsongen 2013/14 i 2.Bundesliga i stort sett förstörd av en svår skada. Lyckades i somras ändå landa ett kontrakt med Augsburg, där han mest får nöta bänk eller agera inhoppare.
15 matcher (sex från start) och ett mål denna säsong. Inte fy skam ändå. Augsburg ligger sexa i Bundesliga, som ju av många ses som världens bästa liga.

Aleksandar Prijovic, Djurgården (sommaren 2013-sommaren 2014):

Djurgårdens succéman Per-Mathias Högmo ville ha in en anfallare när han tog över efter Magnus Pehrssons avhopp tidigare på våren 2013. Högmo hade haft schweizaren Aleksandar Prijovic under en period i Tromsö, och det var uppenbarligen en anfallare som föll “Per-Messias” i smaken.

Ett miljonbelopp lades upp för att få loss Prijovic, som snabbt svarade. Ett hattrick mot IFK Norrköping redan i sin startdebut för Djurgården, och det i en 3-2-seger. Men i en konkurrenssituation med Erton Fejzullahu och Amadou Jawo drog Prijovic ofta det kortaste strået, och framemot sommaren 2014 hade han fått nog.

Ett utspel om att aldrig spela mer i djurgårdströjan fick tas tillbaka, men innan fönstret stängde stack han ändå till turkiska Boluspor. Detta efter totalt tio mål på 27 matcher i Djurgården.

Där har han levererat – Prijovic är delad trea i skytteligan efter tolv gjorda mål och det i ett mittenlag. Frågan är förstås hur pass högt vi ska ranka turkiska andraligan, där exempelvis Kwame Karikari levererade rikligt med poäng i fjol. Hur som helst, utgående kontrakt i Boluspor för Prijovic, och kanske en chans på något bättre i sommar.

Waris Majeed, Häcken (2010-2012):

Upptäcktes av Häcken under Gothia Cup 2009. Det dröjde till 2012 (året dessförinnan förstördes av en korsbandsskada) innan allsvenska breaket kom – men då kom det ordentligt. 23 mål och skytteligaseger för ghananen, och sedan såld till ryska storklubben Spartak Moskva för 25 miljoner.

Det har gått upp och ned sedan dess – I Spartak tog han aldrig riktigt plats, och inför vårsäsongen 2014 blev han utlånad till franska Valenciennes. I Ligue 1 trillade bollarna in som i fornstora dar på Hisingen. Nio mål på 16 matcher, men han lyckades inte rädda klubben från nedflyttning till Ligue 2 – ett slag för Majeed, som hoppats stanna. Istället tillbaka till Spartak Moskva där det varit så tufft.

Men på “övertid” av sommarfönstret i fjol så fick han en flytt – till turkiska toppklubben Trabzonspor. Det rapporterades om en övergångssumma på 5,5 miljoner euro, och ett fyraårskontrakt. Hösten förstördes av skador, och Waris kom alldeles nyligen tillbaka i spel. Fortfarande bara 23 år gammal surras det en hel del om den vindsnabbe anfallaren. Stoke City i Premier League är en av klubbarna som uppges följa Majeed tätt.

Valdet Rama, Örebro SK (2011-2012):

Bundesligabakgrund (15 matcher för Hannover) när han kom till ÖSK, och intrycket var snabbt att det här var en spelare som kanske hörde hemma på en högre nivå. Den tekniske men något bolllkäre yttern/anfallaren klämde till med åtta mål och två assists första säsongen, och MFF-supportrar drog i gång en Facebook-kampanj i förhoppningen om en Rama i ljusblå tröja.

Det blev istället en till säsong i ÖSK, som åkte ur allsvenskan. Inte lika mycket glans från Rama andraåret, och han visade också tydligt att han ville bort.

Det landade på Real Valladolid i La Liga. Först på lån, sedan permanent. 26 matcher och ett mål i Spanien förra säsongen, men kontraktet bröts i fjol sommar. Nu spelar den albanske landslagsmannen 2.Bundesligafotboll i anrika 1860 München.