Segui om dialogen med Firman Boys

DEL 2. Kramen som blev kaos. FotbollDirekt.se har träffat AIK:s ordförande Johan Segui för att prata om googling av ordet ”kram”, medias vinklingar, stökiga supportrar och om alla människors lika värde.

SOLNA. – Det här klassiska ”ta avstånd” som man håller på att tjata hål i huvudet på varandra om, det har noll verkningsgrad. Det förändrar ju ingenting, säger Johan Segui och jag undrar när AIK insåg det.
– För oss blev det en vändpunkt 2005 i och med det som hände på Gamla Ullevi. Det var då det började att vi skulle försöka prata med folk istället. Efter hösten 2010 så blev det cementerat i organisationen. Samtliga styrelseledamöter ansåg att det här var en bra väg att gå. Innan det så var det väl inte helt enigt om att det var den vägen vi skulle gå.
– Vi har inte haft någon ordningsstörning av större grad sedan 2011. Det säger ju poliserna också, det är synd bara att de inte säger det offentligt, för de säger ju massa saker till oss. ”Bra att ni är här, bra att ni går med i supportertåget!”. Både före och efter att vi gick med i marschen så säger de ju det, men sen blir det radiotystnad. Vi kommer ju gå med nästa gång ändå om de tycker att det är bra, och de tyckte som sagt att det skulle vara jättebra att vi skulle vara på plats och gå med.

Rent krasst låter det ju som att så länge ni låter Firman Boys komma till tals så har ni i gengäld lugnt på matcherna.
– Så kanske det är rent praktiskt också. Men vi pratar ju med alla supportergrupper. Alla har ju sin röst att säga vad de tycker och tänker, sen säger ju vi i klubben hur vi tycker och tänker, och bara för att vi pratar med varandra betyder det ju inte att vi är överens. Många tror ju att vi är överens i alla mötena, det är vi absolut inte. Det finns flera möten då många av supportergrupperna tycker att vi har varit helt korkade och fel ute. Men det är ju en del av dialogen, vi försöker hitta kompromisser och ett samförstånd. Vi lyssnar på vad alla tycker och tänker och försöker göra det som är bäst för klubben.
– Men att ha dialog betyder inte på något sätt att vi gör eftergifter åt något av hållen, det gäller inte supportergrupperna heller. De har ju sin kultur, vad de värnar om och vad de tycker är okej.
– När man har satt hårt mot hårt så pratar man ju inte med någon. Då hamnar du i konflikt per automatik. När man pratar med folk, återigen det är många saker vi inte är överens om, men i och med att man pratar med varandra så får man en ömsesidig respekt.
– Därifrån till att någon spikar upp ett kors i din trädgård, det är ett jättesteg. Men när du inte pratar med folk, anonymiteten gör ju att folk gör korkade grejer. Det vet ju alla om. Du blir anonym om du blir bortputtad och om man inte vill ha med dig att göra, då kan ju du göra vad som helst för klubben vill ju ändå inte veta av dig. Det tror inte vi på, vi tror på att vi ska samtala med folk.
– Sen kan ju folk få en knäpp ändå och göra korkade grejer, men alla människor har rätt att bli hörda och bli sedda. Hur konstiga önskemål de än har. Men då får man upplysa dem om att de är fel på det, att det aldrig kommer att funka.
– Det är så populistiskt på ett korkat sätt att säga “vi tar avstånd, ut med dom” och allt sånt man kläckt ur sig. För det är alltid någon som ska verkställa det här sen. Och när saker och ting nästan är omöjliga att verkställa, då finns det ingen verkningsgrad i att säga saker. Innan man säger en massa saker måste man ju tänka till. “Hur löser vi det här? Går det att lösa överhuvudtaget?”.
– Bengalproblematiken är ett väldigt bra exempelt. Vi visiterar så vi blir blå och polisen vidimerar allt. Och sen är det hundra bengaler i alla fall. Det är ingen som kommer åt det. För att folk ska ändra beteende så måste ju människorna själva vilja ändra beteendet. Du kan ju inte tvinga folk till saker och ting, det har ju aldrig fungerat.

De personer inom AIK som har arbetat emot Firman Boys och satt sig emot vad de vill, har vid flera tillfällen avgått efter hot. Finns det en risk att ledande personer hos AIK ”dansar efter Firman Boys pipa” för att de är rädda?
– Självklart finns det alltid en risk att folk gör det för att de är rädda eller för egen vinnings skull. En av anledningarna till att vi har valt att gå den här vägen är ju för att vi inte klarar av att ligga i konflikt. Vi tappar ju styrelseledamöter på löpande band och folk klarar ju inte av att hålla den här konflikten. Det är ju det som är den största anledning till att vi har bytt fot. Folk orkar inte med det här och står inte för sitt ord. De orkar inte fullfölja det de själva väldigt hårt tar beslut om att vi ska genomföra. För det har inte fungerat.
– Vi är Sveriges största klubb men vi har inte organisation för att kunna hantera sådana här frågor egentligen. Vi är en allmän idrottsklubb. Det är det vi vill syssla med. Våra styrelseledamöter är ideella, de gör det här på sin fritid. Det blir liksom orimligt att hamna i skottgluggen på det sättet. Det är också en av parametrarna som vi väger in i det här.
– Därför blir dialogen ännu viktigare för att folk ska förstå att alla som jobbar med AIK som är förtroendevalde är ju AIK:are och ville AIK:s bästa. Sen kan man ha olika åsikter om vad som är AIK:s bästa. Men möts man vid bordet och pratar med varandra, tillslut så kommer det en ömsesidig respekt för att båda är AIK:are och då är vi helt övertygade om att steget till att göra tokigheter, när du vet att den som sitter på andra sidan också är AIK:are, det blir större. Men jag förstår att en del tycker det är mesigt och sådär men jag säger: välkommen, varsegod, räck upp handen och lös problemet. Har du en bättre lösning som fungerar bättre, kliv fram, kör!

Det du säger är alltså att ifall ni satte hårt mot hårt så hade Firman Boys ”vunnit” den kampen?
– Ingen aning. Till att börja med, det är ingen som har velat ta den konflikten i slutändan, när den väl kommit. För då har folk avgått och sagt att det är på grund av hot. Ibland så har det varit på grund av hot men jag vet ju också att folk har sagt att det har varit på grund av hot när det inte alls har förekommit något sådant, för att det helt enkelt har blivit för jobbigt att fullfölja. Och det är ju också mänskligt att tro och tycka saker och sen kommer man på att det är fel och folk hanterar det då olika. Jag gör också massor med fel, jag ska inte sitta här och låta som att jag är någon guru.
– Men för oss som klubb så fungerar uppenbarligen inte konfrontationstekniken. Den har fungerat under korta perioder och sedan har det slagit tillbaka dubbelt så mycket. För så fort den som har valt konfrontation gör ett misstag, om det är finansiella eller vad det nu är, då slår det tillbaka jättehårt.
– Sen vet vi inte. Det här har fungerat jättebra nu i några år och det känns jättebra. Och vi har ändå haft en del tuffa grejer som man kan glömma bort, vi har flyttat från Råsunda och så vidare, och för oss har dialogen varit jätteviktig under den här perioden just för att klara av att hantera vissa saker som är uppenbarliga konflikthärdar.
– Vi får frågan om dialogen ibland och folk ifrågasätter. Men det är ju klassisk demokrati. Hur fungerar Sveriges riksdag? Jo, man sitter och bestämmer saker och de som har flest röster vinner, och det är så dialogen fungerar här. Och på något sätt sitter ju AIK alltid med flest röster. För alla är ju AIK:are som sitter med på mötena. Sen tycker man att AIK ska gå åt olika håll och ta olika vägar, men alla är ju AIK:are.

Inte för att det är AIK:s uppgift, men tror du att den här dialogen i längden kan leda till att det blir lugnare ute på stan i samband med matcher?
– Det är väl klart. Marschen var ju en del av det. Vi samlades på Medborgarplatsen och det är ju för att det ska vara lugn och ro, folk ska ha någonstans att ta sig till, det ska inte bli stökigt i tunnelbanorna med konfrontationer med andra grupperingar. Det är klart att vi försöker hjälpa till. Vi tar ju vårt ansvar fast det egentligen inte kan krävas av oss. Vi är en del av samhället och vi vill att det ska fungera och därför försöker vi vara så behjälpliga vi kan. Och vi har fått jättebra respons från hela landet de senaste åren, att det verkligen hänt någonting. Att det blivit skillnad.

Har du vänner eller bekanta som är med i Firman Boys?
– Ja, ja, visst.

Känner du att det hjälper dig i den här dialogen? Att de lyssnar mer på dig för att du har den bakgrund du har?
– Kanske, troligtvis. Jag har gått på AIK sen 1979. Det är därför jag känner folk i alla grupperingarna. Jag ser dem som människor och AIK:are. Det är ju en stor del av mitt liv, att kolla på AIK, och då lär man ju känna folk. Därifrån till att umgås är ju ett annat steg. En del människor träffar jag bara på AIK-matcher, vissa har jag känt i 25 år men jag träffar dem bara när AIK spelar. Bara för att jag inte delar folks värderingar så, hey, vi delar ju en värdering och det är att vi vill att AIK ska vinna så mycket som möjligt och att vi älskar klubben.

Men tror du att de lyssnar mer på dig eftersom att du har den bakgrund du har?
– Det är skitsvårt att prata om sig själv i tredje person sådär. Det finns en del AIK:are som inte gillar mig med, och jag välkomnar en sådan dialog och debatt. Finns det någon bättre så kliver jag åt sidan, det är inga problem om medlemmarna röstar på någon annan. Men jag tror att de flesta är nog eniga om att, även om de tycker att jag tar felbeslut, så gör jag det för AIK, och det är väl därför folk lyssnar. Även om vi inte delar åsikt så vet de att det finns liksom inget intresse förutom AIK:s välbefinnande som driver och styr mig. Det är nog det som ger mig respekten och att folk är villiga att lyssna på vad jag har att säga.

Rätt var det är så hamnar vi igen i del 1, fler funderingar om kramandet måste bollas.

Du är ordförande för Sveriges största klubb. Det är kanske en skev jämförelse, men vi säger att en VD för ett välkänt företag hade fångats på bild där den kramar en person i mask på det sättet. Den hade förmodligen inte kunnat sitta kvar på sin post.
– Nej, förmodligen inte. Jag har säkert kramat någon med mask också, jag vet inte. Jag kramar väldigt mycket människor på det sättet, och jag kramar dem av en anledning. Det låter högtravande, men det handlar ju om kärlek. Det handlar inte om att vi stoppar sedelbuntarna i fickorna hos varandra när vi kramas. Vi tycker olika men kramandet går ju ut på att ”kom igen, vi håller på Gnaget, och lägger det andra åt sidan”. Att AIK blir förknippat med kramar är ju fantastiskt bra, alla AIK:are tycker det är bra.
– Det har ju kommit fram massa folk på stan nu och sagt ”nu ska du få en kram” och ja, jag vet ju inte om den personen suttit tio år för mord, och ärligt talat det struntar väl jag i? En kram är en kram. Det är en vänskaplig gest. Jag var tvungen att googla här om dagen vad kram betyder, och då blir man ju varm när man läser det. En mänsklig ömhetsbetygelse, att man tar hand om varandra och värnar om varandra.

Om sekvensen hade varit så som DN först skildrade den. Det vill säga att du känner han som du kramade om på deras bilder, hade det varit så farligt?
– Hade jag känt honom och kommit ihåg sekvensen så hade jag sagt det utan omsvep när DN ringde, det hade inte varit någon grej. Men det jag kan störa mig på är att de försöker få det att framstå som att jag ljuger eller döljer någonting. Och de har ju fortfarande inte visat någon bild på hans ansikte så att jag kan säga att ”ja, han känner jag igen”, men från att känna igen till att känna någon är det ju en jätteskillnad. Vid en AIK-match känner jag ju igen 2000 personer, men jag känner dem ju inte. Men samtidigt tycker jag ju det, för de är ju AIK:are, jag tycker ju att jag känner alla AIK:are. Var vi än åker i landet och jag ser någon med AIK-halsduk så säger jag ”tja, hur läget?” för det är naturligt för de flesta supportrar att göra på det sättet. Man håller ju på samma lag, det är det som är grejen.
– Det är jättekonstigt att sitta i morgon-TV och få frågan ”kommer du kramas igen?”. Ja, det är jag ganska säker på, eller vad menar man?

Det folk som kritiserar det menar är förmodligen att du inte tar avstånd från ”mannen med maskens” värderingar?
– Jag vet ju inte hans värderingar, det är svårt att ta avstånd från någonting då. Men jag kommer aldrig ta avstånd ifrån människor, det finns inte på min världskarta. Alla människor förtjänar respekt, de förtjänar en andra chans och de förtjänar kärlek. Och, de förtjänar att få säga vad de tycker och tänker. Jag må kanske vara naiv när jag säger det men jag tror stenhårt på det. Och anledningen att jag gör det är att jag har sett mängder med orättvisor när jag vuxit upp och själv blivit orättvist behandlad och säkert behandlat andra orättvist, och jag försöker lära mig att bli bättre. Jag är ingen superhjälte på något sätt men jag försöker bidra på det sättet jag kan. Alla ska ha samma möjligheter och en fair chans i livet. Det är det mitt budskap går ut på och det kan jag förstå att folk har svårt att få in och tro på, för de ser ju liksom Black Army och min historik, men då får det vara så då.

Angående din historik. Att du ”tog dig ur” Hells Angels och har hamnat där du är i dag, är det något som gör att du så starkt har den här tron på att alla människor kan ändra sig?
– Konsekvent vägrar jag att prata om Hells Angels, för det finns folk som är medlemmar i Hells Angels, så de kan prata om Hells Angels, för jag är inte det längre. Jag bevisar ju tesen om att är du rak och ärlig med att förklara vad du tycker och tänker så… när jag träffar Hells Angels-medlemmar i dag, en del skakar jag hand med och en del kramar jag om, och det är inget mer med det. Och det kan säkert vara någon som har åsikter om det, men jag är inte med där längre och jag har en respekt för att folk är med där eller andra organisationer. Jag kan ju träffa gamla NFG:are som var kickers och som har rånat 200 människor men som inte gör det längre, som jag också träffar och kramar och och frågar “Hej hur är läget?” Det handlar ju om mänsklig kontakt och närhet, det handlar ju inte om vad folk har på sig för attribut, jag tycker att alla människor har lika värde och jag kan ibland känna att det får jag skit för.
– Då undrar jag varför folk inte ser det jag ser. En människa är en människa. Det var någon vis man som sa ”Jag håller inte med dig, men jag är villig att gå i döden för din rätt att uttrycka din åsikt” och det är litegrann sådant som har fastnat hos mig. Anders Carlberg som startade fryshuset är en av mina mentorer, Lennart Johansson är en annan som varit tydlig att alla ska ha en fair chans. En legendarisk AIK-ledare som heter Bengt Andersson var den första av AIK-ledarna som tog mig i hand när jag var ung och arg Black Army-kille. Han klev fram och sa ”Hej, jag heter Bengt, vad heter du?” medan de andra inte ens tog i oss med tång. Han bjöd in oss på ett möte och vi satte oss och snackade för han tyckte det var bättre.
– Det har fastnat hos mig och jag försöker föra vidare det på mitt sätt. Att okej, vi kan vara oense men vi pratar om det och så får vi se hur långt vi kommer. Kommer vi en liten bit på vägen så är det bättre än ingenting alls.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: