Sportchefens dom: Så ska AIK lösa sitt anfallsproblem

Det är inte alla fotbollsredaktioner som har lyxen att förfoga över en egen sportchef.
Det måste ju utnyttjas.
Så en gång i veckan plockar Lennart Sandahl – sportchef i division 2-klubben Karlbergs BK sedan 2015 – upp ett aktuellt ämne, och ställer en fråga som han själv besvarar.
Den här veckan handlar det om hur AIK ska få igång sin trubbiga offensiv.


Veckans lag: AIK

Fråga: Hur ska AIK hjälpa Henok Goitom att fixa offensiven?

Problem 

Näst minst gjorda mål (30) i allsvenskan 2020 där bara Östersund (27) var sämre och Kalmar lika dåliga. Rikard Norlings taktikexperiment fungerade inte, det tog tid att sätta Bartosz Grzelaks sätt att spela och AIK slet alldeles för hårt på Henok Goitom (åtta mål) vilket gjorde att han, 36 år gammal, fick spela för mycket för sitt eget och lagets bästa. Nu är floppvärvningen Kolbeinn Sigthorsson borta (utköpt från kontraktet) och det öppnar upp en truppplats för en ny, gärna mer djupledsgående, anfallare som kan avlasta åldermannen Goitom.
Samtidigt får man inte glömma att AIK har en tuff ekonomisk sits – vilket klubben varit tydlig med – där försäljningsbara talanger (Eric Kahl och Paulos Abraham) behöver säljas och kostsamma truppspelare som Stefan Silva och Felix Michel helst styras bort (vilket inte är den lättaste uppgiften för sportchef Henrik Jurelius) för att öppna upp för kvalitativa nyförvärv.
Utan publik och utan försäljningar går AIK back med sina höga kostnadskostym vilket riskerar att äta upp det egna kapitalet.


Risker 

AIK misslyckas med att sälja Eric Kahl och Paulos Abraham och/eller få bort dyra truppspelare och tvingas därmed välja mellan att stå kvar med Goitom och oprövade Bojan Radulovic Samoukovic som de enda renodlade "niorna" - eller spendera pengar man egentligen inte har.
Står AIK kvar med Goitom och Radulovic Samoukovic tror jag att "Gnaget" kan säga adjöss till topp-3 även nästa säsong.
Kanske går det att låna pengar från privata investerare likt Mikael Lustig-värvningen, men det är i så fall en sen och sista utväg. 
En annan risk eller chansning är att försöka skola om befintliga spelare men där ser jag bara Erik Ring (som spelat en del nummer nio i juniorerna) som möjlig lösning då Stefan Silva gång på gång inte visat att hans kropp håller för att hålla en hög nivå över en längre tid.

Möjligheter 

Små. Just nu är AIK:s sportchef bakbunden. Han har tydliga direktiv uppifrån att spelare måste säljas och att det i nuläget är en spelare ut och en spelare in. Förra året hade AIK en alldeles för stor och dyr trupp utifrån att publikintäkterna inte existerade mer än redan köpta säsongskort. Möjligheterna är därför begränsade i nuläget vilket vi ser tydligt av att AIK i dag (13 januari) inte gjort några nyförvärv.
Lyckas AIK inte sälja någon av sina supertalanger behövs en plan B. Ett alternativ är att ta in externa finansiärer igen. Ett annat alternativ är att försöka hitta en anfallare på lån (gärna med köpoption som kan utnyttjas i bättre tider) för säsongen ut eller en billig Bosmanspelare. Det tredje alternativet är att nöja sig med det man har men då acceptera faktum att anfallsuppsättningen riskerar att vara för tunn för att laget ska kunna utmana om Europaplatserna nästa säsong också.


Så skulle jag göra 

Som läget är här och nu finns inte en chans för Henrik Jurelius att presentera en drömvärvning a la John Guidetti. AIK är helt beroende av spelarförsäljningar för att kunna titta på den högsta hyllan. Misslyckas detta i januarifönstret så är den enda möjligheten att få ett sånt stort namn ett lån där nuvarande klubb står för i princip hela lönen = mycket svårt. 

Om jag var Jurelius skulle jag försöka övertyga styrelsen att skjuta in en extra slant till en anfallare, om det är blankt nej därifrån skulle jag rikta in mig på att försöka lösa ett anfallslån där varken övergångssumma eller sign-on krävs. 
Alternativt att hitta en billig spelare ur fyndlådan som Bosman - med lägre ekonomisk risk men högre risk för att det sportsligt inte blir en fullträff.

Potentiella nyförvärv? 

Ett spännande namn är givetvis Helsingborgs Anthony van den Hurk. 28-åringen imponerade trots att HIF åkte ur allsvenskan och är knappast nöjd med att spela i superettan. Samtidigt sitter han på ett kontrakt och skulle förmodligen behöva bråka sig bort för att HIF skulle gå med på ett lån.

Marcus Antonsson känns inte prioriterad i Malmö FF men sitter på en hög lön och MFF är nog tveksamma till att förstärka en rival.

En rimligare, men kanske inte lika spännande lösning, hade varit Deniz Hümmet. Jag tycker att han stundtals visade hög klass i Örebro (fem mål på tolv matcher) och jag tror att det finns mer i honom med en bättre omgivning. Elfsborg är säkert pigga på att låna ut eller släppa billigt.

Från lägre divisioner finns en spelare som är Bosman (och inte borde behöva bli för dyr) med ett beprövat målsnitt i engelsmannen Ashley Mark Coffey, som gjorde otroliga 28 mål på 29 matcher för IFK Haninge i division 1. En sent blommande 27-åring som till vardags jobbar som lärare.

Kan AIK deala med den tidigare samarbetsklubben Vasalund så är 21-årige Mai Traoré (23 mål på 29 matcher i Ettan) helt säkert en spelare AIK överväger.

Om Jurelius får drömma stort? Givetvis John Guidetti eller varför inte Branimir Hrgota vars kontrakt i Tyskland löper ut i sommar. 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: