SUNDBERG: Det minns jag från Allsvenskan 2024

Det allsvenska spelåret 2024 har bjudit på tifon av världsklass, heta derbyn, spännande matcher i bottenstriden, en hel rad tränarbyten och ännu ett himmelsblått SM-guld.
Om ett par timmar skjuts det nya året in – därför passar vi nu på att blicka tillbaka.
Här är FotbollDirekts Tor Sundbergs fem nyårskarameller i form av allsvenska matcher från det gångna året. 

De allsvenska matcherna 2024 har varit många, 240 om man ska vara exakt. Att välja ut de fem bästa är därför ingen lätt utmaning. 

När jag ögnade igenom de 30 allsvenska omgångarna för att fräscha upp minnet kring vad som har hänt de gångna året insåg jag att det kanske är dumt att utse de fem bästa matcherna från året. För vad är det egentligen som gör att en match blir bäst och vilka variabler behöver den då uppfylla? 

Istället kommer här fem minnesvärda matcher från det gångna spelåret i en mycket subjektiv lista. 

5. Hammarbys premiär mot Kalmar FF

I ett grådisigt Stockholm befann jag mig vid Södermalm för att ta del av och filma delar av Bajen-supportrarnas marsch mot Tele2 inför den allsvenska premiären mot Kalmar FF. 

Det var första gången jag själv närvarade vid den så beryktade Bajenmarschen och jodå, den levde upp till förväntningarna. Pyrotekniken, sångerna, stämningen, de tusentals människorna… Det var helt enkelt upplagt för fest. 

Väl på Tele2 arena bjöd även supportrarna på ett storslaget tifo och Bajenspelarna på festiviteter i form av mål. Redan efter 14 minuter gjorde Nahir Besara sitt första allsvenska mål för året, dryga tio minuter senare hade Rasmus Sjöstedt gjort ett mål i fel bur och Melker Hallberg ett i det motsatta.

När Jusef Erabi sedan satte spiken i kistan med åtta minuter kvar lät inte Bajenpubliken hållas. Stämningen var något av det värsta jag har upplevt och matchen ett kvitto på att Kim Hellbergs försäsong inte var helt förenlig med det som de grönvita senare skulle prestera i allsvenskan.

4. Djurgårdens sensationella vändning mot Häcken 

En vecka senare var det dags för Djurgården att premiärspela på Tele2 arena. Motståndet bjöd BK Häcken på och de Blårandiga supportrarna prydde så gott som hela arenan i blått, rött och gult. Ett tifo värt att gå tillbaka till.

På planen gick det dock sämre för hemmalaget som fick se den tidigare Dif-spelaren Edward Chilufya göra 0-1 redan efter 23 minuter. När en dryg timmes fotboll var spelad hade Julius Lindberg och Zeidan Inoussa sett till att så gott som stänga ner Djurgårdens premiärfest. 

Sedan byttes Tokmac Nguen in.

Den nyvärvade norrmannen från Ferencvaros var ett stort namn redan när han presenterades för Djurgården och skulle inte direkt göra sina nya supportrar besvikna.

Efter mindre än tio minuter på planen i sin Dif-debut hade han gjort två mål och sett Marcus Danielsson kvittera matchen från elva meter på tilläggstid. 

Tre mål på sju minuter och en räddad poäng för Djurgården. Det är helt enkelt en av de sjukaste vändningarna jag någonsin skådat. 

3. Malmö FF:s fotnedsättning mot AIK 

I den sjätte omgången av allsvenskan tog fjolårsmästarna Malmö FF emot ett AIK som inlett säsongen starkt under Henning Berg. 

De svartgula hade gått obesegrade under de fem första matcherna och låg på en andraplats i serien, tätt bakom de Himmelsblå. 

Eleda Stadion var slutsåld, solen sken och mycket stod på spel trots att mindre än en sjättedel av serien var spelad.  

Då satte MFF ner foten. AIK tappade bort sig själva och Malmö fullständigt körde över Gnaget.

Erik Botheim gjorde ett, Isaac Kiese Thelin två, Benjamin Tiedemann Hansen ett i fel bur och Sebastian Nanasi det sista innan en timme var spelad.

Lägg där till att en viss Anders Christiansen gjorde comeback efter en lång frånvaro till följd av hjärtproblematik.

Att MFF vinner mot AIK i Skåne är ingen ovanligt företeelse men att de gjorde det så övertygande och med en förkrossande marginal – det fick åtminstone mig att höja på ögonbrynen. 

2. John Guidettis enda mål 

I den 25:e omgången stod mycket på spel när AIK välkomnade Hammarby till Solna och Strawberry arena. 

Mellan lagen skiljde det endast två poäng. Hammarby befann sig på en tredjeplats med 44 poäng och AIK en placering bakom, på 42 poäng. 

Inför matchen pryddes Norra Stå av ett välmålat tifo med Putte Kock i centrum och på den motsatta änden steg pyroteknisk rök upp mot ett tifo med texten “Hammarby”. 

På Nationalarenan var det hemmalaget som startade matchen bäst och satte av i en frenetisk press som tvingade Warner Hahn till flera parader.

Efter knappt 90 minuter, med ställningen 0-0, löd skottstatistiken:

AIK: 10 
Hammarby: 5 

Det såg dock ut att bli delad poäng när matchen var inne på övertid.  

Men, i den 92:a minuten, hamnade bollen framför fötterna på den inbytte John Guidetti som drog till med vänsterfoten via en täckande Bajen-försvarare och in. Det efterföljande firandet avslöjade mycket kring målets betydelse, både för Guidetti själv och för AIK i jakten på en Europaplats. De svartgula vann ett mycket spännande höstderby och John Guidetti passade på att göra sitt enda mål för säsongen. 

1. Mjällby AIF – IFK Göteborg 

Omgång 30. Den tionde november på ett dimmigt Strandvallen i Blekinge. Mjällby AIF mot IFK Göteborg. Ett hemmalag som jagade en fjärdeplats och ett bortalag som kämpade om allsvensk överlevnad. 

Inför matchen stod IFK Göteborg på 31 poäng, endast en poäng före IFK Värnamo som befann sig på kvalplats. För att Blåvitt skulle klara sig kvar i allsvenskan utan kval krävdes det seger eller att IFK Värnamo tappade poäng mot Elfsborg. 

Då detta var en slutomgång i spelades samtliga åtta matcher samtidigt och jag hade fröjden att följa så gott som samtliga matcher samtidigt på en rad skärmar. Jag kan inte säga att jag minns särskilt mycket av matchbilden, bollinnehav eller annat. Det jag däremot minns är följande: 

IFK Värnamo lyckades inte få hål på Elfsborg i en mycket, mycket trött och avslagen tillställning. Detta samtidigt som man hörde kommentatorn på Strandvallen höja tonläget och berätta hur nära bollen var att ännu en gång hamna i IFK Göteborgs målbur. 

Det var nämligen så att Blåvitt låg under med 1-0 efter att Elliot Stroud hittat nätet på tilläggstid i den första halvleken och att de låg på samma poäng och målskillnad som IFK Värnamo – men med fler gjorda mål. 

I det läget behövde IFK Göteborg förlita sig på att Elfsborg gjorde mål eller att de själv inte släppte in mål för att säkra det allsvenska kontraktet 2025. 

Till slut blev dramatiken inte allt för stor utan Mjällby avslutade säsongen med en seger och en femteplats då Djurgården vann bekvämt mot IFK Norrköping. Även Göteborg kunde fira då matchen mellan Värnamo och Elfsborg slutade mållös och Blåvitt klarade sig kvar på fler gjorda mål. 

Däremot var spänningen något alldeles extra – därför minns jag den extra mycket.

Gott nytt år!