FD:s krönikör: För att bryta upp allsvenskan – ”100 konst/hybridgräs”
Den ständiga debatten om hur den svenska fotbollssäsongen ska se ut( vår-höst eller höst-vår) kommer och går. Jag ska direkt säga att jag inte riktigt kan ta ställning i denna fråga, men här följer i alla fall de argument jag använder mig av, för att sen hamna på + – 0. Dessutom skriver jag några rader gällande beslutet att stryka alla tabeller till och med 12 års ålder, i den frågan är jag väldigt mycket mer bestämd om vad jag tycker.
Den eviga frågan om Sverige ska anpassa sig till övriga Europa har ju varit en fråga länge och ofta lyfter man fram den stora nyttan för de lag som ska försöka ta sig till Europa-spelet. Det faktum att Malmö FF har tagit sig vidare till gruppspelet två säsonger rad, utan anpassning av seriespelet visar att det går alldeles utmärkt. Att de övriga svenska lagen snubblade på mållinjen till Europa League detta år har knappast att göra med detta. Det var bara slarvigt.
Några passningar att hantera i frågan:
- Det viktiga transferfönstret är på sommaren men det faktum att det sker försäljningar och köp även i januari tonar ner betydelsen en del. Det lag som skulle koras som mästare i maj/juni riskerar ändå att tappa spelare i augusti, det vill säga i inledningen av säsongen då man ska försvara sin titel samt kvala till Europaspel. Jag ser ingen större skillnad här.
- Alla ansträngningar med att förlänga säsongen genom Svenska Cupen (Ligacupen för U16-U19) gör att vår svenska tävlingssäsong sträcker sig från mitten/slutet avfebruari månad till månadsskiftet oktober/november. En åtta månader lång säsong och alla är nöjda med det, fler matcher som gäller något, de flesta är överens om att det är jättebra.
- Om vi ska fördela åtta månader på höst-vår, var hamnar vi då? Start i augusti och spel november ut? Omstart i februari och till och med maj? Det kanske är av gammal vana, men att låta den period där svenska gräsplaner är som bäst, när vädret är godtagbart för alla som vill spela eller titta på fotboll. Ska all fotboll stå stilla då?
- Min fasta övertygelse är här att det lär bli mer eller mindre 100 konstgräs/hybridgräs på de arenor som ska kunna hållas spelbara. Jag vill inte ha en serie där matcher flyttas fram och tillbaka till reservarenor var och varannan omgång. Det skulle med stor säkerhet sänka publiktillströmningen rejält.
Jag är väldigt öppen för inspel här, men jag ser inte de stora fördelar en förändring skulle medföra. Transferfönstret kanske ändå är en fördel, det kan jag köpa. Men annars? Klimatet kanske är en gnällfaktor bara, visst men planernas kvalitet då?
Antalet ”naturgräskramare” är ju ganska stort i det här landet, med viss rätta. Men om ”folk” generellt är öppna för konstgräs/hybridgräs framöver så har man ju definitivt tagit bort ännu en parameter jag håller som väldigt viktig. Att tävlingsmatcher ska avgöras på så bra planer som möjligt kan vi väl enas om.
En annan fråga är, om man nu ska ändra kanske främst elitfotbollen, vad händer med de som står utanför den? Var drar man gränsen? Division 1? Division 2? Var drar man damgränsen? Det är många frågor som hänger löst, i alla fall för mig, och så länge det är så har jag svårt att ropa speciellt högt om en förändring utan att för den delen säga blankt nej till den.
***
En helt annan fråga som jag inte alls har lagt mig i förut rör ungdomsfotbollen. Nu har SvFF flaggat för att inga tabeller ska finnas innan man fyller tretton år.(ska införas från och med 2017) Jag tycker att det känns konstigt. Riktigt skevt faktiskt.
Jag vet att man vill stävja den press, stress och den hets som förekommer i väldigt unga åldrar, det har jag full respekt för. Men är lösningen att plocka bort tabeller? Jag kan verkligen inte se vad man ska tjäna på det?
Det finns forskning och undersökningar som pekar på en mängd olika saker, och att många barn slutar med idrott vet vi nog alla, fotboll är den största sporten så givetvis även störst till antalet. Men vad kommer det här innebära?
Jag är ganska säker på en sak: barnen räknar mål, barnen räknar segrar och fortsätter att träna och spela för att få mer av den varan. Oavsett vad mamma, pappa eller någon annan familjemedlem eller släktning säger. Fråga tusen barn vad de vill göra på sin fotbollsträning. Hur många säger ”spela match (tvåmål)”? Många.
Fråga samma tusen barn om de vill spela matchen utan att räkna målen? Ja, ni ser vart jag vill komma.
Jag är medveten om att mål i matcherna kommer att räknas, men det är ju inte svårt att göra den kopplingen i mina ögon.
Klubbar i hela landet satsar stora resurser på akademier, SEF belönar och graderar dessa akademier. Svenska Spel och deras skötebarn TipsElit hyllas gång efter annan, inte minst när våra unga spelare, eller ungdomslandslag når framgångar. Och vinner saker.
Jag att inte sker inte innan man har fyllt tretton år men om man inte ”lär” sig att vare sig vinna eller förlora i det långa loppet under sina 6-7 första år när man spelar fotboll kan jag se problemet dyka upp senare, i tonåren, samtidigt som allt annat händer i dessa ungdomars kroppar och liv. Att inte få erfarenheter av att förlora, ligga sist i tabellen, inte gå till slutspel, vinna eller få pokaler… Vad är det här?
Jag är också medveten om att enskilda matcher kommer att spelas, att resultaten i dessa får vara kvar. Än så länge. Men jag gillar inte den här tanken.
Arrangörer av turneringar och cuper kommer att kunna söka dispens för att få kora segrare, dock oklart hur dessa dispenser kommer att se ut. Jaha, så de som har ekonomi och möjligheter kan minsann få åka på turnering och få sina matchresultat räknade. HUR BLIR HETSEN VID DESSA TILLFÄLLEN DÅ? Gissa den som vill.
Mig veterligen är det stora tappet av unga spelare en anledning till att man försöker finna lösningar och det kan man ju knappast motsätta sig, verkligen inte! Men, igen, barn vill vinna, barn vill se och känna att man blir bättre och bättre av den träningen man gör. Man glömmer fort, att inte kunna sammanfatta en säsong genom att se vilka resultat man gjort jämfört med andra, för mig känns det märkligt.
Vad är då lösningen, för det förslagna känns inte som den rätta vägen?
Jag har ingen patentlösning, men tanken slår mig: Kan det inte få finnas både och?
Måste det ena utesluta det andra?
Någonting säger mig ändå, om det skulle ligga på klubbarnas bord, kanske på de enskilda tränarnas bord eller varför inte barnens” Ska vi spela med eller utan tabell, det är valfritt?” Jag tror svaret skulle likna utfallet på de där tusen barnen. Och jag tycker att de som ska lägga sin tid på detta Men det är ju jag det.
Tänk om det blir så att de som är mest intresserade, kanske många av de som skulle bli svensk fotbolls framtid, slutar för att man tappar lusten? För att man tycker att det blir tråkigt och ointressant att spela fotboll utan att tävla på riktigt.
Det vore verkligen inte bra för svensk fotboll.
Den här artikeln handlar om: