U21-laget spelare för spelare – så bra är våra hjältar
Alla bloggar, inlägg eller krönikor som skrivs om U21 lär spåra ur i eufori. Jag är givetvis också jävligt glad och stolt över den bedrift U21-landslaget gjort i Tjeckien men ska försöka vara lite återhållsam åtminstone. Men troligen svävar jag också iväg. För det här var verkligen en uppvisning i moral och attityd, allt tillspetsat med en stor portion kunnande. En saga som inte riktigt vill ta slut.
U21-landslaget har trollbundit en stor del av det svenska fotbollsfolket de senaste veckorna. Vi som drogs med redan vid kvalvinsten mot Frankrike har blivit fler. Så många fler. Många ”nostalgiker”, likt mig själv har tjatat och tjatat om VM 1994, gräva guld, Brolin,Dahlin och Ravelli. Det var vackert och underbart. Nu finns det annat att drömma tillbaka till och andra hjältar att dyrka. Som vi har längtat och från igår kan vi minnas Patrik Carlgrens straffräddning lika väl som Ravellis.
John Guidetti är en spelare, nej en personlighet, som man antingen älskar eller hatar. En ”hellre med än mot”. Hans snack i media går utanpå det mesta vi annars ser och han tvekar inte det minsta att sticka ut hakan. Men han fick rätt. Alla andra kan åka hem. Och jag älskar den attityden när man lever upp till snacket.
Jag har räknat ut det här laget nästan lika många gånger som de har tagit på sig matchtröjan. Typ. Den attityden har jag inte haft för att jag underskattat dem, tvärt om är det en generation jag följt väl men deras väg till gårdagens final har ju varit allt annat än enkel och spikrak. Hela deras utstrålning, allt de genomgått i tävlingsform, i kvalet och nu slutligen i slutspelet är mer eller mindre som en saga, och nu blir det ett kapitel till. I Rio nästa sommar.
Procentuellt har detta lag levererat en hög procent ”skrällar och bragder” och jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det blir en fin turnering i Brasilien också.
Jag ska gå igenom de spelare som o huvudsak gav oss guldet, de som spelat huvudrollerna i Tjeckien.
Patrik Carlgren: Carlgren har inte imponerat på mig i så stor utsträckning hemma i allsvenskan men har i U21 sett allt säkrare ut. Hans uppträdande under straffläggningen höjer givetvis hans anseende väldigt mycket. Ett landslag vinner inte ett mästerskap utan en bra målvakt och det har Patrik Carlgren varit för Sverige i Tjeckien. AIK:s sportchef Björn Wesström gnuggar händerna då Carlgrens prislapp väl höjdes med si sådär tio miljoner de sista sparkarna i Tjeckien. Var för mig inte ett namn i färd med utlandsförsäljning, men där måste jag erkänna en möjlig felbedömning. Har gjort bra reklam för sig själv.
Victor Lindelöf-Nilsson: Den i Västerås SK fostrade var för många ett ganska tomt blad innan EM men han har övertygat stort och Benfica är nog väldigt glada att man säkrat hans framtid. En spelare som på allvar måste knacka på porten till vårt ålderstigna (Och på hans position vänsterfotade) landslag.
Alexander Milosevic: Fick en tuff start på sitt proffsäventyr i Turkiet och en minst lika tuff start i EM. Det röda kortet mot Italien kunde ha blivit Alex starkaste minne från Tjeckien, nu tror jag knappt att han minns det. En vågad försvarsspelare som går in lite väl hårt ibland men som i Tjeckien hamnat väldigt mycket rätt, om man undantar det röda kortet. Har stor möjlighet att synas i A-landslaget frekvent framöver. Har gjort en bra turnering och har säkert dragit blickar till sig med sitt resoluta spel.
Filip Helander: Helander är en av de mittbackar jag håller allra högst i Allsvenskan och med tanke på hans ringa ålder är det en fin utgångspunkt. Jag måste säga att hans slutspel inte levt upp till mina förväntningar även om han så klart gjort det bra. Malmö har en fin spelare här och jag tror att Helanders skalle är på väg utomlands. Frågan är om han övertygat tillräckligt? Eller om det rent av redan är “klart”?
Joseph Baffo: För mig var Baffo en ren truppspelare innan det drog igång, men jag var nog fel ute. Han har ett gott anseende hos lagledningen och har trots vissa skadebekymmer fått bra med speltid. Baffo är en okomplicerad spelare som gör det enkelt för sig, det är hans största fördel. Agenten har svingat i media om ”redo för Europa” jag är mer tveksam och han bör nog tänka sig för innan flytt.
Ludwig Augustinsson: Flytten från IFK Göteborg till FC Köpenhamn har gett ”Ludde” ännu mer utveckling. Här ser vi absolut en framtida A-landslagsman så snart de ansvariga för upp ögonen. En bra genomförd turnering och snart kan FCK göra rejäl plus då man säljer BP-produkten vidare.
Simon Tibbling: ”Brolin”!! Den lilla bollartisten med skolning i BP, vidare förädling i Djurgården och numera tillhörande FC Groningen i Holland har absolut visat sina kvaliteter under detta mästerskap. Tibbling har gett alla oinvigda uttrycket ”Bolltrygg” ett ansikte. Och för oss som anser oss invigda en ytterligare knäpp på näsan att storleken inte har någon betydelse. Blyg, ödmjuk och mer eller mindre tacksam att han får lira, det är bilden av Simon Tibbling. Jag blev lite glad när jag såg hans besvikelse över att bli utbytt i finalen. Han vill alltid spela lite till.
Oskar Hiljemark: Jag var grinig över den uteblivna uttagningen av Elfsborgs Viktor Claesson, men jag ger Håkan Ericsson rätt om valet stod mellan Hiljemark och Claesson. Hiljemark har varit Sveriges motor, Sveriges nav inne på det centrala mittfältet. Och vilket nav han varit. Full av beundran hoppas jag att PSV använder honom mer, eller låter agent Patrick Mörk hitta en ännu mer utvecklande miljö, och mer speltid till den här killen. Stor framtids potential!
Oskar Lewicki: Skolad i Bayern München, hemplockad till Häcken och numera i Malmö FF. Jag blir ytterligt förvånad om inte Daniel Andersson i Malmö får sätta skyhög prislapp eller sluta svara i telefonen närmaste tiden angående den här spelaren. Ett makalöst mästerskap, en arbetsinsats och en smartness som får det mesta andra att blekna. Om de 105 ackrediterade scouterna ska behålla sina jobb måste starka rapporter finnas på den här gubben. Kanske en av turneringens bästa och nyttigaste spelare.
Abbe Khalili: Har gjort det väldigt bra, och en av dem som gjort det bra rakt igenom hela turneringen. Extra kul, han har man ju inte sett kontinuerligt på ett tag eftersom han varit i Turkiet sedan han lämnade Helsingborg i fjol. Skrev ovan att Tibbling har gett begreppet “bolltrygg” ett ansikte, men där är ju Khalili minst lika mycket så. En av de främsta rakt igenom turneringen.
John Guidetti: Det mesta är sagt, mycket av honom själv, och givetvis ett namn det pratas om. Har gjort det bra och var inte långt ifrån drömmål i finalen. Lika passionerad på som utanför planen och en tillgång i många lag. Måste nu hitta rätt lag i rätt liga, då har vi honom snart med i större sammanhang. Bäva månde Lasse Richt och company. Men vi andra längtar.
Isak Kiese-Thelin: Tungt i Norrköping, succé i MFF, tungt i Bordeaux och så detta. Trots att jag inte riktigt ser hans storhet bidrar han till det spel U21 har och han gör det bra. Måste starta bättre i Frankrike till hösten och göra fler poäng. Har redan fått A-landslagets ledning att gilla honom.
Inhopparna: Robin Quasion: Blandad vår i Palermo och glimtar av utomordentlig potential. Har växt till sig fysiskt, måste nu växa in i sin nya kropp. Stora möjligheter att ta nästa steg.
Sam Larsson: Magisk säsong i Holland, ögon på sig från stora klubbar. Måste se till att säkra speltid. En ytterforward svensk fotboll behöver framöver.
Steget till A-landslaget sägs vara stort, jag säger att det är rent felaktigt. Visst, man kan inte kasta in hela det här gänget mot Tyskland A och tro att de ska lösa uppgiften. Jag återkommer i ärendet vid annat tillfälle.
Ja ni ser ju själva att man hamnar i omdömen och förhoppningar av stora proportioner. Men det med all rätt, att vinna U21 EM kräver en prestation utförd av bra spelare och ledare som vet hur man ska använda potentialen. Håkan Ericsson och Andreas Pettersson ska till Rio, alla andra kan gå hem.
Den här artikeln handlar om: