FD:s danske krönikör: “Zlatan står för allt som dansk fotboll inte står för”

Danmark mot Sverige om en biljett till EM. Och det hela handlar om Zlatan. Det kan inte vara på något annat sätt – eller kan det?

Zlatan Ibrahimovic står for allt det som dansk fotboll inte längre står för. Det oförutsägbara. Magin och gränslandet där skönheten möter vanvettet. Han kan vara så helvetes disciplinerad i sitt spel och samtidigt med en förtrollande cykelspark från en löjligt lång distans få blodet att försvinna från Joe Harts ansikte. Det kan gott vara att Joe Hart är Premier Leagues bäst betalde målvakt, men Zlatan lurade honom på schoolyard style.

Det är bara ett barn eller ett geni som kommer på att avsluta på det sättet. Zlatan rymmer bägge delar. Geniet och barnets glädje for fotboll.

Det påminner om oss. Michael och Brian Laudrup. Allan Simonsen och Henning Jensen för all del. Det är ständigt efternamnet Laudrup som snabbt ger respons oavsett var i världen man är om man säger att man är dansk. Eller Schmeichel. Världens bästa målvakt en gång i tiden och ett exempel på det stora danska självförtroendet i fotbollssammanhang.

Danmark skulle ha varit det ena finallaget i EM ’84, det hade varit helt rättvist sett till kvalité, men det slutade med seger för de onda spanjorerna. Nog för att vi förlorade, men vi spelade bäst. Och mest riktigt.

VM ’86 minns den globala fotbollspubliken för Diego Maradona och “Guds hand”, men det antogs brett också utanför Danmarks gränser att det danska landslaget vid slutrundan var ett av fotbollshistoriens bästa lag som aldrig vann VM.

Det var den holländska totalfotbollen i en dansk förtolkning tillsatt Sepp Pionteks strukturerade tyska spel där Elkjær & co. spelade i dödens grupp med Uruguay, Skottland och Västtyskland – och  naturligtvis förlorade danskarna i efterföljande matchen mot Spanien. Det var uppenbart en fast akt i den danska tragedin. Men magin var bortom allt tvivel. En HC Andersen-svan som blev flåset av socialrealismens gam, den effektiva Emilio Butrageno. Men det kom mer. Michael Laudrups lobb fram till Ebbe Sand tog döden på ett nigeriansk klasslag i VM 1998 och återigen förlorade vi i rundan efter, denna gång mot Brasilien i kvartsfinalen.

Vi förlorade med hedern i behåll. Det är okej att förlora så länge vi faller med ära. Det danska laget spelade mest riktigt, men förlorade mot ett resultatorienterat motståndarlag.

Men före och efter Laudrups mästerliga lobb framför 77.000 häpnadsväckande åskådare på Saint-Denis i Paris minns vi något alldeles extra som gjorde den danska fotbollsspelaren till något speciellt.  Danmark – Grekland 1996 stod 1-1 tills Brian Laudrup svarade för en dribblingstur som var av en annan värld och han gjorde efter sin soloprestation segermålet. Det var Laudrup som stod för något särskilt. Zlatan kunde ha gjort det, men han var bara 15 år då Brian Laudrup spelade skjortan av grekerna. Den gången var det vi som var Nordens brasilianare.

Då var Sverige bara Sverige. Charmiga Costa Rica slog dem i Genua i VM 1990, och året innan hade Danmark (naturligtvis) slagit de blågula med 6-0 till DBU’s 100 års jubileumsturnering.

Då ni fick en plats i semifinalen i VM 1994 efter segern över Rumänien grät fotbollskonstnärerna. De som älskade det extraordinära. Hagi var fantastisk i slutrundan och Rumäniens 3-2 seger över Argentina är en VM-historiens bästa matcher. Hagi var ett geni, så när Sverige slog ut dem förstod jag hur rumänerna kände sig. Ett geni hade blivit påkörd av en Volvo.

Nåja. Danmark vann ju EM 1992 och den sommaren var nationen berusad av öl och lycka. Tyskarna fick slutligen  stryk, men den rödvita fotbollssjälen tog aldrig riktigt spelstilen till sig. Richard Møller Nielsens omställningsfotboll var på många sätt en syn för framtiden och en tendens som glödde i fotbollens mer och mer taktiskt disciplinerade universum, men den var inte längre magisk. Det var trots allt fetare att ha blivit hyllade som romantikerna som strävade efter det omöjliga slutet än att stå med pokalen och mottaga ett pris för tråkig fotboll från när och fjärran. Johan Cruyff bevittnade om detta, hade han problem att somna satte han på en video med det danske landslaget för att kunna somna (just på grund av den sömniga fotbollen).

Vi ville spela som du gjorde Johan. Så när Michael Laudrup & co. spelade ut VM-outsidern Nigeria i Frankrike-VM sex år senare kunde vi ändå andas ut. Vi hade något som de andra inte hade. Magin var tillbaka och vi förlorade igen med hedern i behåll.

Så är det inte längre. Det är fotboll från mallarna och fasta regler där det inte finns plats för improvisation (inte mycket plats i alla fall). Tänk på EM 2012. Michael Krohn-Dehli liknade någon från en försvunnen tid som hittats ute på kanten. Han iscensatte och drog i trådarna. Han spelade upp på Nicklas Bendtner som gjorde mål på något så odanskt som på huvudet. I samma turnering gjorde Zlatan Ibrahimovic ett spektakulärt mål mot Frankrike som skrivits in i historieböckerna. Vi blev positivt överraskande att se Michael Krohn-Dehli leverera med sin trollstav, men Zlatan… Vi hade ingen som honom.

Faktiskt är vi så besatta av en återförening med Laudrup-tiden att någon offensiv spelare som kan kicka med en boll strax jämförs med den ene eller den ande Laudrup. Christian Eriksen exempelvis. I vissa sekvenser liknar han faktiskt en Laudrup, men han är inte det. Playmaker, kreatör och igångsättare. Christian Eriksen kallas allt detta, men han är det inte. Han är en släpande anfallare anno 2015 på europeisk toppnivå. En nia och en halva. Inte en 10:a på världsklassnivå.

Men Zlatan Ibrahimovic är en av de bästa anfallarna och han har 10:ans element. Överblicken, det oväntade och magin. Allt det där är på väg bort från fotbollen. Men ni har det fortfarande i Sverige.

Vi har det inte längre. Och det är faktiskt grunden till att vi helst inte ville möta Sverige i playoff-matcherna. Danmark kommer kämpa hårt för den biljetten, men vi vill så gärna få Zlatan med till EM i Frankrike. Vi minns känslan när konsten led av nederlag. Och det gör förbannat ont att veta att det är det danska landslaget som ska besegra konsten denna gång.

Sören Sorgenfri 

(Svensk översättning: Casper Nordqvist)

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll