”Att jag tackade nej till Newcastle är mina 15 minutes of fame”

SM-guldhjälte med Malmö FF. Snuvad på landslaget av Lars Lagerbäck – och nekade själv en flytt till ett stjärnspäckat Newcastle.
Andreas Yngvesson hade en spännande karriär som spelare – men har helt bytt bana i dag.
Tillsammans med bland annat Victor de Almeida, mer känd som Dialogiskt, jobbar 50-åringen på Granby Storgård där han hjälper unga människor på glid att komma på rätt bana igen.
– Hade jag inte haft fotbollen hade jag också kunnat hamna snett. Därför känns det schysst att kunna ge tillbaka, säger Yngvesson i en lång tv-intervju med FotbollDirekt.

När Malmö FF vann SM-guld 2004, klubbens första på 16 år, var Andreas Yngvesson en av de stora nyckelspelarna.

Inte ens ett år senare lämnade dock ytterforwarden klubben för spel i Landskrona Bois – där han bytte från regerande mästarna till svartvita Skåneklubben som 2005 åkte ur allsvenskan.

Efter ett år i superettan valde Yngvesson, blott 32 år gammal, att avsluta sin karriär som elitspelare.

– Jag hade mina hälsenor. Fan, jag var less på att ha ont. Jag gick till Landskrona vilket inte var något bra val. Jag hamnade lite i en konflikt i MFF där jag kände mig orättvist behandlad av Tom (Prahl, MFF:s tränare vid tidpunkten). Jag gav muntligt ja till Landskrona inför höstsäsongen 2005 och Tom protesterade högt, han ville att jag skulle stanna. Men min stolthet satte stopp och då var det för sent med MFF, säger Yngvesson och fortsätter:
– Hade jag fortsatt och förlängt med MFF hade jag kanske spelat längre. Jag var ett dåligt nyförvärv i Landskrona och jag tyckte inte det var kul där. Jag hade ont och motivationen… nej, det blev inte bra och då kände jag mig nyfiken på nästa liv.

Yngvesson är dock noga att poängtera att relationen med sin guldtränare Prahl är god i dag.

– Vi har träffats många gånger, det finns ingen bitterhet alls från mig. Det där var just då och jag älskade att ha Tom som tränare. Han trodde på mig, jag spelade mycket under honom. MFF köpte väl en ny vänsterytter inför varje säsong men det var jag som spelade. De gjorde allt för att konkurrera ut mig, säger Yngvesson och skrattar.

Innan MFF hade Yngvesson erbjudanden från bland annat Strasbourg, Portsmouth och Newcastle – och den sistnämnde klubben hade då ett stjärnspäckat lag. Ändå valde han att tacka nej.

– Det var Alan Shearer och Faustino Asprilla i anfallet, jag var skadad och behövde köra rehab för mitt knä. Jag hade inte kommit in rätt där, hade inte kunnat konkurrera… och det hade jag väl inte kunnat ändå, säger Yngvesson och skrattar igen.
– Nej, jag kände att om min utveckling gick rätt så hade jag fått chansen ändå. Nu blev det aldrig något men att jag tackade nej till Newcastle är väl mina ”15 minutes of fame”. Det hade väl inte blivit många minuter där ändå.

Något spel i landslaget blev det heller inte, detta trots att han försökte med Lars Lagerbäck.

– Jag spelade med Medelpad i landskapslaget och vi mötte Göteborg i finalen. Lasse var där då han var förbundskapten för P16-landslaget. Jag gjorde en bra match, vi torskade med uddamålet. Han sa till mig att jag hade spelat till mig en chans i landslaget. Jag tyckte det var skitkul, men sedan hörde jag inget, säger Yngvesson och berättar vidare:
– Jag träffade sedan honom i Spanien när vi var där med AIK 1998. Lasse var på vår träning så jag sa då till honom att han lovade mig när jag var 16 att jag skulle komma med i hans landslag. Jag sa att jag kan ta chansen nu i stället eftersom han då var förbundskapten för A-landslaget. Lasse skrattade och sa att han inte kom ihåg det där… Han ringde i alla fall aldrig.

I dag har Yngvesson ingen relation till fotbollen. Efter att ha jobbat med Malmö FF:s ungdomsverksamhet flyttade Yngvesson upp till Vallentuna norr om Stockholm 2015 och började då arbeta på HVB-hemmet Granby Gård en knapp mil från Bro långt ut på norra pendeltågslinjen – där han blivit kvar sedan dess. Den i dag 50-årige Yngvesson trivs utomordentligt.

– Jag har varit där i nio år nu. Jag arbetar med killar mellan 18 och 25 år som ofta haft en tuff uppväxt och som då hamnat i kriminalitet och missbruk. Jag är en av dem som försöker hjälpa dem att hitta rätt.

Varför det här engagemanget?
– Att jag hamnade här var mycket slump, men sedan jag började här har jag träffat väldigt många killar som kommit och gått. Jag känner att jag själv haft ett privilegierat liv med en normal och trygg uppväxt. Jag hade tur att jag var duktig på att spela fotboll, då slipper man ofta mobbning.

Du var den coola killen?
– Så jävla cool var jag inte, men jag kunde spela fotboll och då får man en gemenskap. Man blir inte utstött. Hade jag inte haft fotbollen hade jag också kunnat hamna snett. Därför känns det schysst att kunna ge tillbaka.
– Det här är killar som kan komma direkt från gatan, som slussats ut från anstalt, som blivit dömda till behandlingar. Men det kan också vara de som kommer hit frivilligt eller LVU mellan 18 och 21 år, där socialtjänsten tagit över bestämmandet över dem. Det är dessa som kommer till oss.

Yngvesson berättar att det händer att det hettar till på gården.

– Det är inte alltid frid och fröjd, men jag har aldrig varit rädd. Det kan hända att man får ställa sig mellan två arga killar, men i stort sett aldrig är personal inblandad. Vi kan vara arga på varandra, men det är oftast mellan två killar här.

Har killarna koll på ditt tidigare liv som fotbollsproffs?
– Nej, i så fall har de fått höra det från andra. De har själva ingen susning och det är heller inte så många som är intresserade av fotboll.

Yngvesson är inte den enda profilen som jobbar på Granby Storgård. Det gör även Victor de Almeida, mer känd som Dialogiskt på Youtube.

– Han är en mycket större idol för dem, hans igenkänningsfaktor är mycket högre. Jag började åtta eller nio månader före honom, vi har varit kollegor i snart nio år. Han började som behandlingspedagog som jag, i dag kör han gruppterapi med killarna. Jag själv har önskat att jobba mer med kroppen så nu kör jag som fastighetsskötare här. Jag renoverar rum, jag målar… Jag har viss händighet och sedan när Victor och de andra åker hem blir jag som en storebror för killarna på kvällarna.

Yngvessons schema på Granby Gård är speciellt.

– Jag kliver på klockan 09 måndag morgon och sedan åker jag hem onsdag klockan 17. Jag är där dygnet runt som sovande jour, jag kan sova på nätterna om inget speciellt händer.

Övriga dagar är Yngvesson ledig från gården, men han rullar inte tummarna för det.

– Jag hjälper Kenneth Höie med sin padelhall (Nova padel). Jag är framförallt där torsdagar och söndagar där jag är instruktör för nybörjare, barn och ungdomar. I övrigt tar jag hand om gästerna, avslutar Yngvesson om den forne Djurgården-målvaktens padelanläggning i Vallentuna dit alltså Yngvesson flyttade med sin fru för nio år sedan.

Se hela intervjun med Andreas Yngvesson på vår Youtube-kanal FanTV!