Plågade Dif-målvakten vågar drömma igen

21-åringen mår i dag mycket bättre och kan sakta men säkert både stegra sin träning och planera sin framtid. I höst hoppas han kunna börja på läkarlinjen – samtidigt som drömmen lever om en comeback mellan stolparna.

– Nu är det verkligen mycket, mycket bättre. Det känns så skönt eftersom att det var ett väldigt tufft beslut att ta, säger han till FotbollDirekt.se. 

Det var i slutet av november som Djurgårdens tredjemålvakt Jacob Widell Zetterström, 21, valde att gå ut och berätta om sina sina svåra problem efter de dubbla hjärnskakningarna han ådrog sig under 2019.

– Det har verkligen varit en tuff höst. Framförallt mentalt. Man blir påverkad av att gå och lägga sig på kvällen och inte veta hur man ska må dagen därpå. Man blir marginaliserad i sin vardag. Jag känner att jag är på 70 procent av min kapacitet som människa. Det är inte som ett benbrott som läker allt eftersom. Man blir nedstämd av att känna av symptomen nästan varje dag, sa han till FotbollDirekt.se och berättade om symptomen. 

– Ofta handlar det om att jag tröttare, hängigare om dagarna. Miljöer med höga ljud kan vara påfrestande. Exempelvis gruppkonversationer eller bara att sitta på en buss. Jag har en huvudvärk och trötthet som gör sig påmind nästan dagligen. Man blir lättretlig och påverkad av saker som normalt inte hade stört mig.

I januari meddelade han att 2020 blir ett sabbatsår från fotbollen, Därmed lämnade han officiellt Djurgården där hans kontrakt precis löpt ut. 

– Det är ett beslut som jag tagit efter ganska lång period av symptom och rehabilitering. Jag känner fortfarande av min hjärnskakning och det är bättre för mitt välmående att ta en ordentlig paus från fotbollen. Det har känts som att man har befunnit sig i ett vakuum med en till synes oändlig rehabiliteringsprocess. Trots att jag fått en fantastisk hjälp från alla i föreningen kände jag att det var bra att ta ett kliv bakåt och tänka över hur jag ska göra med framtiden i och med att det är så pass seriös skada. Så det kändes klokt att blicka framåt och tänka på vad som blir bäst i längden – snarare än att se vad jag vill här och nu, sa han till Djurgårdens hemsida.

Över ett år sedan den första hjärnskakningen på en träning i mars 2019 och drygt ett år sedan den andra smällen i en division 2-match för IFK Lidingö (dit han var utlånad) så kan Widell Zetterström äntligen se ljust på framtiden igen. Symptomen är numera inte alls lika återkommande eller bestående. 

– Jag tog beslut om ett sabbatsår från fotbollen i januari. Då mådde jag ganska sådär och hade huvudvärk i princip dagligen. Jag var någonstans på 70 procent. Nu är det verkligen mycket, mycket bättre, säger han till FotbollDirekt.se och fortsätter:

– Det känns så skönt eftersom att det var ett väldigt tufft beslut att ta. Att effekten blivit att jag mår mycket bättre. Jag känner knappt av symptomen och gör jag det så försvinner de ganska lätt. Relativt sätt så mår jag toppen.

Mådde du bättre efter att du kunde koppla bort tankarna på fotbollen - att du inte försökte pressa dig tillbaka?

– Ja, jag tror att jag hade en inre press från mig själv. Jag tillhör en klubb och jag måste komma tillbaka. Ett sånt ansvar kände jag och sen den pressen försvunnit så har det blivit mycket lättare att fokusera på det jag vet känns bra utan att få känslan av att jag måste tillbaka snabbt. 

– Nu får det ta den tid det tar. Jag våndades mycket över att behöva ta ett beslut så den biten gjorde nog att jag mådde ännu sämre. När allting väl lagt sig så var det en viss lättnad oavsett hur jobbigt beslutet var att ta. 

När började du känna att det går åt rätt håll? 

– Det var en gradvis förbättring, men det kunde också vara att jag vaknade upp en morgon och bara kände mig pigg. Det blir konstigt eftersom man inte tänker när man mår bra, men när jag började reflektera över att jag inte hade huvudvärk efter en dags jobb på skola, då märker man ju hur mycket bättre man mår. Även folk runtomkring mig som jag inte träffat under våren säger att jag ser piggare ut och låter piggare. Jag tror verkligen att avbrottet från fotbollen var bra för mig oavsett hur tråkigt det är utan den. Nu är jag ju inte ensam om det, eftersom fotbollen inte är igång, men jag måste ändå säga att jag saknar det dagligen.

Har du kunnat stegra upp din träning på sistone?

– Ja, men det har varit mest löpning och styrka. Jag har kört några enstaka fotbollspass med en tränare och vän i IFK Lidingö som heter Antonio. Det har verkligen hjälpt. Den tekniska biten är långt ifrån men att få känna att jag fortfarande kan är underbart. Jag bor precis vid spåren för Lidingöloppet så ibland ger jag mig ut och löper uppför den mytomspunna Aborrbacken.

Några bakslag eller känner du att du har kontroll?

– Om jag vistas i en allt för högljudd miljö lite för länge så kan jag känna av det dagen efter men det brukar släppa på eftermiddagen. En sån grej tidigare kunde ta mig flera dagar innan jag kom över. 

– Det är en otrolig lättnad bara. Man blev ganska orolig när man läste att hjärnskakningar normalt tar någon vecka att komma över och efter nio månader sitter det kvar för mig. Då blir man så klart orolig. 

Widell Zetterström är tillbaka på sitt gamla jobb som resurs på en högstadieskola. Samtidigt som han väntar på antagningsbesked från läkarlinjen på Karolinska. Äntligen ser han ljuset i tunneln efter en svår tid. 

– Det är en skola som jag jobbat på innan och kom tillbaka till nu när jag la av i Djurgården. Det har varit jättebra för mig också. Att få komma tillbaka till en bekant miljö med människor som jag trivs bra med. Det hjälpte också för det kunde lätt bli en stor ensamhet i rehabprocessen. Antingen var man hemma eller på Kaknäs, men då ofta ensam i gymmet. Från att jag träffat tre-fyra människor om dagen så träffar jag nu ganska stora mängder människor. 

– Det låter kanske fånigt men det är jätteskönt att få träffa människor. Det är en sån sak jag saknat. 

Och nu är planen att bli läkare?

– Jag har sökt in så får vi se om jag kommer in. Det finns alltid en risk att man inte gör det, men förhoppningsvis kommer jag in. Jag är inställd på att göra det och är verkligen jättesugen på att komma igång. Jag har alltid varit rätt studiemotiverad och det känns bra att komma igång med något nytt så jag känner att jag tar mig framåt och inte bara stagnerar. Jag har sökt in på Karolinska i första hand.

Är planen att komma tillbaka till fotbollen också? 

– Jo, det gör jag absolut. Det är svårt att inte tänka på det. Det blir ganska mycket hjärta vs hjärna och man vet inte vad man ska lyssna på ibland. Oavsett vilket beslut jag tar så kommer det att vara ett bra beslut, så vi får se. Jag ska faktiskt köra ett pass med Djurgårdens målvaktstränare Nikos i veckan så får vi se hur det känns. Men jag saknar det väldigt mycket. Inte bara sporten i sig utan umgänget. Prio ett är att bli helt frisk och gå läkarlinjen i höst.

Du tror att det går att kombinera en satsning på båda delarna?

– Det tror jag att jag fixar. Just nu behöver jag ha en ny utmaning att se fram emot och samtidigt stegra min träning. 

Har du haft någon kontakt med folk i Djurgården sen du tog ditt beslut om sabbatsår?

– Absolut. Det är framförallt spelare och ledare som hört av sig och det blir man alltid lika glad för. Det värmer! Jag förstår ju att de har mycket annat att tänka på dessa dagar så jag är väldigt tacksam för allt stöd.