Äntligen ett beslut – men det är många frågor som måste få svar

Jag är inte ensam om att längta efter den dag då fotboll återigen blir fotboll och inte “idrottsverksamhet” i händerna på en myndighet.

Men frågor hänger fortfarande i luften och mer än någonsin så måste fotbollen lösa dom.

Fotboll är givetvis inte allt i den värld vi nu lever i, men den har en stark roll i samhället och därför hade klubbarnas ekonomiska kollaps haft en märkbar effekt på rätt många.

Det är ett tufft läge, oavsett vilket. Men dagens beslut innebär att det åtminstone går att tro på framtiden igen.

Eller som SEF:s ordförande, Lars Christer Olsson, sa till FD direkt efter beslutet:

“Annars hade det slutat i katastrof”.

Jag kan tycka att det är ett för starkt och smått smaklöst ord att använda i sammanhanget, över 4.000 människor har dött i sviterna av viruset - deras närstående struntar nog rätt mycket i om fotboll spelas eller ej.

Men om vi nu ändå ser det ur ett perspektiv som handlar om att SEF-pampen lever och jobbar för fotbollen så förstår jag honom.

Han är ju inte ensam där, vi är rätt många i det här landet som har fotboll som en central del av vårt liv. Jag skulle säga att det är hundratusentals människor som påverkas, om fotbollsklubbar rasar samman slår det hårt i väldigt många led och i slutändan handlar det om ungdomsidrott, om barn och folkhälsa.

Att Lars-Christer Olsson och flera med honom värnar om fotbollens "överlevnad" är inte konstigare än att restaurangägare, hotelldirektörer, researrangörer eller eventbolag ser en nedsläckning som en "katastrof".

Jag har varit inne på det tidigare, men tycker att det understryks återigen att Folkhälsomyndigheten inte har haft en susning om just den verkligheten.

Därför tvingades fotbollen koppla på ett tryck på landets politiker och det är tydligt att "idrottsminister" Amanda Lind kom loss från startblocken när det började hetta till.

Sen är det lite typiskt mellanmjölksvenskt att man med eftertryck vill poängtera att beslutet gäller "all idrott" och att fotbollen inte fått någon gräddfil. För att myndighetsfolket inte vill eller kan förstå fotbollens betydelse i stort eller för att ingen ska känna sig förbisedd.

Men så bra, då vet vi att varpa- och cricketligorna kan dra igång i mitten på juni också.

Det blir förstås allsvenska fattigmansevenemang utan publik, men vi får åtminstone bry oss om fotboll på riktigt igen.

Men någon kris är inte över med det här beslutet och det kommer bli en fortsatt kamp för fotbollen precis som för alla andra i samhället.

Vi befinner oss i ett läge där frågan om träningsmatcher eller inte inför ligaspel kanske inte är den mest klädsamma att strida för i dagsläget.

Men den är en av många frågor som fortfarande svävar i luften?

När får matcher börja spelas? 

Enligt RF ska det "inte tolkas" som om träningsmatcher får spelas nu, går det att tolka annorlunda ändå, trots allt?

Och det här med "professionell fotboll" i samband med resor, vad gäller där?

FHM-styrande har liksom ingen koll på idrottsterminologi, det är ingen nyhet.

Så när de talar om att det kommer göras undantag för resor längre än två timmar för fotbollsmatcher på "professionell nivå", hur dras den gränsen?

Om de är vid SEF, dvs allsvenskan och superettan, då blir det svårt att genomföra division 1, en serie som kräver kontrakt med spelarna och där de bör räknas som professionella.

Samma med division 2 och en hel del division 3-serier, i norra Sverige kan lag division 4 ha två timmar till sin närmaste bortamatch.

Det är detaljfrågor som fotbollen måste lösa, för ingen vet om reserekommendationerna ändras på den här sidan 2020.

En annan fråga som blir intressant är den som Anders Tegnell flaggat för och som jag kan ha viss förståelse för: hur gör vi om fans bestämmer sig för att samlas i större skaror, utanför arenor, på stan eller i ett grustag i Rotebro?

I Tyskland innebär den typen av "verksamhet" poängavdrag.

Jag vet inte hur regelverket ser ut här men det kan bli ett problem.

Även om klubbar och supperterorganisationer med all rätt vill poängtera att fotbollens fans inte är helt jävla dumma i huvudet så finns det ändå fraktioner som ingen av dom kan eller vill styra. Och de är fler än 50 pers.

De har inte gjort sig kända för att bry sig om förhållningsregler. Eller lagar. Jag tror inte "rekommendationer" biter.

Om något händer, hur gör vi då? 

Hävdar vi då att det är kriminella element som inte ar med fotbollen att göra? Är 200 pers som pucklar på varandra i Vasaparken, för att de håller på olika lag, ett brott mot reglerna? Vad innebär det i sådana fall för fortsättningen? Vem beslutar om vad som ska hända?

Frågor som inte känns så jätteroliga idag, när vi fått detta glädjebesked, men som kan bli relevanta framöver.

Men här och nu: ge oss ett spelschema, matcher, mål, domslut, känslor, fotboll.

Och ytterligare en gnutta hopp om framtiden.

FOTNOT: Bilden till denna krönika är tagen på dagens öppna träning som Djurgården höll under förmiddagen.