EKWALL: Förtroendet var förbrukat – hos spelare, ledare och publik
Martin Strömbergssons straff är hårt och skoningslöst. Men SvFF:s domarkommitté hade egentligen inget val, som jag ser det. Domare Strömbergsson hade förbrukat sitt förtroendekapital hos spelare, ledare och publik.
Inga matcher i förbundsserier under 2020 för Martin Strömbergsson, så lyder domen. Och anledningen är vida känd.
Strömbergsson sa till Östersunds målvakt, Aly Keita, att han ”kunde ställa sig i målet så att någon kunde kasta bananer på honom”.
Han hävdade efteråt att det var en floskel och något roligt man brukar säga i Gävleborg. Det är oklart vad och vem som tycker det är särskilt lustigt, vilket jag skrev om i tidigare krönika.
Domarkommitténs ordförande, Peter Ekström, säger att de inte tror att Strömbergsson haft några rasistiska avsikter.
Men att det var ett väldigt olämpligt uttalande.
Jag känner inte Martin Strömbergsson och jag vet inte hur han är som människa. Det finns ingenting i hans bakgrund som tyder på att han skulle vara främlingsfientlig, han har heller aldrig utmärkt sig för att vara särskilt kontroversiell som domare, vare sig på eller utanför plan.
Så jag har ingen anledning att betvivla uppgifterna som säger att Strömbergsson är en bra man.
Men det spelar ju ingen roll när han som domare sa det han sa.
Och han tycker alltså i grunden att "bananskämtet" är lite roligt.
Aly Keita kände nog inte så. Jag tror inte Henok Goitom, Isaac Kiese Thelin eller Alhassan Yusuf sett det som ett skämt. Inte ens om de växt upp i Gävle.
Oavsett vad du, jag eller Strömbergsson tycker, så hjälper det ingenstans om vi säger någonting annat.
Det är också det som bör ha legat till grund för beslutet: en domare som med det här förkastliga uttalandet förbrukat sitt förtroende hos spelarna.
Och det går inte riktigt att bortse från i sammanhanget eftersom rollen som fotbollsdomare på elitnivå är väldigt speciell.
Eller; det är inget "vanligt" jobb.
Det kommer nämligen med starka förpliktelser, så som vilket annat uppdrag på ledarnivå gör.
Vi kommer alltid ifrågasätta huruvida domare dömer rätt eller fel i olika situationer och i de allra flesta fall visar det sig att de faktiskt har rätt, trots att det är ett tufft, krävande och komplicerat uppdrag.
Jag beundrar alla som löser det och står alltid på domarnas sida i slutändan.
Men det här är ju någonting helt annat.
Martin Strömbergsson sa vad han sa, han kanske inte menade det, han kanske tyckte det var ett skämt, han kanske gjorde bort dig utan att tänka sig för.
Jag kan köpa det.
Men han sa det han sa. Om han nu menade något annat - vad det nu skulle vara - så hjälper ju inte det Aly Keita eller någon annan som dagligen konfronteras med främlingsfientlighet.
Och var skulle vi dra gränsen om inte just där? Behöver det hända två gånger? Tre? Fem?
Martin Strömbergsson sa det han sa.
Och förbrukade sitt förtroende som allsvensk fotbollsdomare under den närmaste tiden.
Just därför var dagens beslut det enda som kunde tas.
Den här artikeln handlar om: