Han kan hantera tvåfrontskriget – därför rycker MFF

MALMÖ. Jon Dahl Tomasson fick jobbet som tränare i Malmö FF utan större erfarenhet och det fanns anledning att ifrågasätta om han var redo för uppdraget.
Nu är han på god väg att lyckas.
Och jag blir allt mer imponerad av hur han utvecklat MFF och hanterat det svåra tvåfrontskriget: allsvenskan vs Europa League.

Seriefinalen mot Häcken var slut efter 20 minuter, då hade Malmö 2-0 och kunde bevaka händelserna så pass komfortabelt att Dahl Tomasson fick möjlighet att spara på några nyckelspelare.
När det väl gällde var Malmö FF fullständigt överlägset och även om sex, sju, åtta eller nio poäng lätt kan ätas upp så länge du inte vinner några matcher, så handlar det ju om att konkurrenterna ska vinna tillräckligt mycket och ofta för att komma ifatt.
Och vilket lag känner vi har det i sig just nu?
Jag ser IFK Norrköping som den enda tänkbara utmanaren, om de kommer tillbaka till det flow de hade i allsvenskans inledning.
Elfsborg blir inte bättre utan Jesper Karlsson, Häcken behöver (som Andreas Alm själv sa) bygga om och vem vet var det slutar?
Om Malmö FF når gruppspelet i Europa League så står de inför en fortsatt utmaning om att prestera på två olika håll, det kan möjligen gå ut över prestationerna i allsvenskan.
Men utmanarnas stora problem är sannolikt inte Malmö, utan utmanarnas utmaning är den mot sig själv.

Sanningen är också att Malmö FF är på väg uppåt.
De kliniska insatserna i Europa har varit oerhört imponerande, de allsvenska mötena med Norrköping och Häcken har visat stor klass med roterat lag.
Och det som är ett "nytt MFF" är ett verk av Jon Dahl Tomasson.
Under envåldshärskaren Uwe Rösler hade Malmö ett spel i sig. Det var full fart framåt, spitzfire-fotboll och toookpress.
Framgångsrikt, förvisso, men det fanns bara en växel.
JDT har utvecklat ett lag som kan spela framgångsrik fotboll på flera olika sätt.
Mot Häcken (och delvis mot Norrköping) med lägre försvarsspel, mot Lokomotiva Zagreb med possession och hysterisk offdeff-press, ibland spelar de aning längre, ibland kortare, snabbare, ut mot kanterna, in mot sugproppen Kiese Thelin. Stavas: V-A-R-I-A-T-I-O-N.
Det har gått så långt att motståndarna inte riktigt vet vad de har att förvänta sig.
Där har Malmö FF stått för en tydlig utveckling under Jon Dahl Tomassons ledning.
Visst, han har en hel del verktyg att välja ur sin låda, men det är ju heller inte så att han tvekat att gå sin egen väg.
Rätt in med Anel Ahmedhodzic som en nyckelspelare, plantera in Jonas Knudsen som vänsterback före klubbikonen Behrang Safari, smygsatsat på helt färske Amin Sarr från ingenstans, jobbat fram och tillbaka med Adi Nalic samt haft modet att rotera rätt tunga namn. Bland annat. ,
Det är väldigt lätt att skrika högt om satsning på unga spelare, men det kräver nästan alltid en viss finess.
De måste flyta in i laget och bli en del av det med hjälp av rutinerade ess, inte tryckas in under devisen "visa nu vad du kan".
Ska Malmö FF bygga ungt och lovande för återförsäljning kommer det att kräva en metod som ger laget EN bra försäljning på två år. Inte tre om året, för så enkelt är det inte.

På torsdag står Jon Dahl Tomasson inför matchen som kan avgöra så mycket för hans framtid.
Tar han INTE Malmö till Europa League kommer inkomstbortfallet bli stort och jämförelserna med Rösler göras.
En enda match, alltså. Som kommer betyda så mycket.

Men SM-guldet ser han ut ha i sin hand med åtta omgångar kvar.
Och redan nu känns det som om Jon Dahl Tomasson hunnit utveckla MFF mer på drygt nio månader än flera av hans föregångare hann göra på några år.
Det är en seger i sig för Malmö FF.

Elvan omgång 21