EKWALL: Därför är Ghoddos en delikat fråga när galans priser ska delas ut
Redan nu kan ni börja fundera på Guldbollen, vem ska ha den i år?
Det som tidigare var en fullständig given utgång är tillbaka där det en gång var; lite spännande.
Jag har mina tankar klara, men låt mig få återkomma till det.
Istället vill jag vecka en fråga som kan bli delikat, åtminstone när galan ska välja Årets Forward.
Hur gör vi med Saman Ghoddos?
Faktum är att han kvalificerat sig enligt kriterierna, eftersom han spelat 15 allsvenska matcher – men hur räknar en jury det som Ghoddos gjort som landslagsman för Iran och som nyblivet utlandsproffs i Amiens?
För även om Ghoddos valt att spela för Iran så är han faktiskt väldigt svensk.
Att han blev iransk landslagsman handlade ju främst om att Richt och Co klantade bort hans namn i någons sorts överlägsen nonchalans. Samt att han hade dubbla pass, såklart.
Som jag ser det borde Saman Ghoddos absolut vara en tänkbar nomineringskandidat i en konkurrens som inte är mördande.
För även om Sverige tog sig till en kvartsfinal i VM (otroligt, ju mer jag tänker på det…med de förutsättningarna) så har det inte varit landslagsanfallarnas stora år direkt.
Ola Toivonen var stundtals strålande i VM, fick knappt spela i Toulouse.
Marcus Berg hade ett tungt VM, men vann skytteligan före ett gäng brassar i Förenade Arabemiraten.
Zlatan Ibrahimovic imponerar som 37-åring med sin fortsatta målskörd i MLS, men spelade knappt alls tidigt i våras och har lagt ned landslagsspel för andra uppdrag.
Nominerade kan även allsvenska spelare bli, oavsett nationalitet, och Paulinho, till exempel, kan bli aktuell om han vinner skytteligan.
Och Ghoddos bör definitivt vara med och kämpa om en av de tre platserna, anser jag. Inte minst sett till vad han gjort sen han flyttade till ett av de mindre lagen i Ligue 1.
För svensk är Ghoddos och som svensk ska han bedömas när han spelar i franska ligan – och för Iran, även om det känns väldigt annorlunda.
Jag ser inga andra tänkbara kandidater om vi ska gå efter vad man gjort i ligaspel i kombination med internationella insatser.
Övriga positioner?
Ja, Robin Olsen är förstås helt överlägsen som målvakt.
Andreas Granqvist lär bli Årets Försvarsspelare.
Mittfältare? Sannolikt Viktor Claesson. Även om jag tror att Sebastian Larsson kan ligga väldigt bra till. Emil Forsberg har inte varit lika stark i klubblaget som förra året.
Och favorit till Guldbollen är Andreas Granqvist. Tätt följd av Robin Olsen.
Efter heroiska VM-insatser som alltså gav Sverige en position som ett av världens åtta bästa landslag.
Men.
Jag vet inte riktigt hur juryn har påverkats av den kritik de fick förra året då Emil Forsberg INTE fick Guldbollen, vilket var ett beslut som skapade spänningar även i landslaget eftersom Janne Andersson sitter i juryn och det till slut framgick vem hade lagt sin röst på.
Det är ett av skälen till att förbundskaptener inte borde sitta i en sådan jury, om du frågar mig. Förbundskaptener ska leda landslag – inte ställas inför det faktum att de måste välja någon spelare före en annan till en stor utmärkelse.
Förra året var Granen knappast favorit till Guldbollen. Men fick den.
I är känns han som halvfavorit.
Eller:
Är Robin Olsens stabilitet i landslaget/Roma (sämre i FCK under våren) nog för att en målvakt ska vinna för första gången sen Magnus Hedman 2000?
Kan Zlatan ta hem den för sina mål i den nordamerikanska ligan?
Rankas Viktor Claessons framgångar i Ryssland/landslag som tunga nog?
Finns det möjlighet för Sebastian Larsson att få Guldbollen för lång och framgångsrik tjänst, så som det kunde välja förr i tiden?
Vi kan åtminstone konstatera att den Guldbollenjury som under tio år inte ens behövde ses för att ta sitt beslut nu får börja jobba lite igen.
***
För övrigt: Sverige ska möta Slovakien i en fotbollslandskamp på Friends ikväll.
Den här artikeln handlar om: