En ny ikon på väg att födas: “Vill avsluta karriären här”

KALMAR. Göteborgaren hamnade i Kalmar och nu vill han bli KFF trogen fram till att skorna läggs på hyllan.
– Jag hoppas få bli det, det här är hemma nu, säger Markus Thorbjörnsson.

Han sprider ett lugn där han sitter, Markus Thorbjörnsson. Det märks att han stortrivs på Guldfågeln Arena. Men ändå är det inte i Kalmar som allt började för mittbacken.

Som 5-åring tog fotbollskarriären fart i Kungsbacka och hela ungdomen präglades av fotboll, fotboll och fotboll. Det tog Thorbjörnsson till spel i a-laget redan som 14-åring – i division 6. Året därefter blev det sedan en flytt till division 3-klubben Fjärås och efter två imponerande år värvades den dåvarande talangen till Falkenberg och superettan.

Fyra år senare högg svenska mästarna till och mittbacken hamnade i Kalmar av alla ställen.

– De erbjöd mig ett kontrakt hösten 2008, när de ledde allsvenskan och det inte var helt klart att de skulle vinna serien. Men det var en fin morot att få chansen att komma till ett topplag, och jag kände David (Elm) och Viktor (Elm) sedan tidigare, som jag spelat med i Falkenberg. Viktor stack ju till Heerenveen sen så jag hann aldrig spela med honom i Kalmar, men det blev i alla fall ett halvår med David innan han lämnade för Fulham. Så det var bara David jag kände när jag kom hit, men det var otroligt lätt att komma in i gruppen. Redan efter första träningen kändes det som att man varit här i 10-15 år, säger Thorbjörnsson och myser.

Att kärleken för Kalmar finns där hos 25-åringen råder det ingen tvekan om.

– Det är en väldigt bra miljö här, för alla. Både svenska och utländska spelare har väldigt lätt att komma in i gruppen. Hela föreningen sköts bra på sättet som man tar in spelarna, men de tänker väl att de ska passa in i miljön och gruppen redan innan de värvas också. Det här är väldigt svårslaget i Sverige, jag kan inte tänka mig att det finns en bättre miljö någon annanstans.

Men var det inte Blåvitt som man drömde om som liten i Göteborg?

– Jag gick ju på deras matcher när de var som bäst, 94-95 där. Farsan tog med mig och brorsan på matcherna och man fick se alla goa gubbar som Ravelli när de mötte lag som Bayern München och PSG i Europacupen.

– Blåvitt var ju det närmaste laget för mig och de ägde ju svensk fotboll då, så det var kul att gå och kolla, men sen blir det annorlunda. Nu har jag otroliga känslor för Kalmar. Det är svårt att förklara, men jag har väldigt svårt att se mig själv i någon annan klubb i Sverige.

Det har ju snackats om en flytt till Blåvitt några gånger, eller hur?

– Ja, det har det väl gjort i några år, redan när jag spelade i Falkenberg också. Men jag har själv inte haft kontakt med klubben, utan det är väl kanske min agent som haft det innan jag skrev på ett nytt kontrakt med Kalmar. Men det där har jag bara läst om i media, för det har väl snackats om det två eller tre gånger. Men det blir väl ganska logiskt när man kommer från trakten. De kanske har koll på spelarna i närområdet och så blir det skriverier.

– Jag hade några andra allsvenska anbud när jag bestämde mig för Kalmar, men jag träffade Svante (Samuelsson, klubbchef) och Johnny Petersson (dåvarande ordförande) i Göteborg två gånger och fick då ett väldigt bra intryck. Det tog väl någon vecka innan jag tog beslutet.

Men första tiden i Kalmar blev inte någon succé för Thorbjörnsson. Efter ett och ett halvt år utan någon speltid lånades han ut till Jönköping Södra i en halv säsong.

– “Bagarn” (Patrik Rosengren) lämnade ju då när jag kom och det var en ikon. Jag kom från superettan och det är klart att man inte kan gå in och dominera då bara. Det tar tid när man kommer från lilla Falkenberg till svenska mästarna. Men det var bara en positiv och rolig grej att komma hit, för jag kände att det var den bästa miljön för mig och min utveckling. bästa. Det tog ju två år innan jag slog igenom, men jag kan inte säga att jag ångrar det. Jag är väldigt glad för de två åren nu.

Hur var det att bli utlånad till Jönköping?

– Man fick tänka lite på att man skulle ta ett steg tillbaka och två framåt. Jag hade ju redan gjort fyra säsonger i superettan med Falkenberg, men sen fick jag inte spela i början i Kalmar så då var det viktigt med speltid. Jag blev tvungen spela där i några månader för att känna på allt igen och att komma i gång. Det var en viktig tid.

– Så när jag kom tillbaka från Jönköping var det inga problem i Kalmar. Jag hade fått tillbaka självförtroendet och det var den största skillnaden. Sedan kunde jag surfa på samma våg.

Ja, därefter har det gått bra för dig i Kalmar?

– Det får andra bedöma, men det har blivit många matcher och jag hoppas att det blir många, många, många matcher till i Kalmar FF.

I ett Kalmar som haft en stor spelaromsättning under de senaste åren är Thorbjörnsson en av spelarna som behöver kliva fram och bli en rejäl kugge i laget – efter generationsväxlingen som varit.

– Tobbe (Carlsson) och (Petter) Wastå slutade ju förra året, så nu är det bara Rydström kvar. Man märker vilket inflytande de hade i klubben och att de var populära på stan och inom föreningen. Så det är viktigt att folk underifrån tar det klivet både fotbollsmässigt och i omklädningsrummet. Även fast Tobbe och Wastå var med förra året så var det ofta Henke som var den stora ledaren, tycker jag. Han syns mycket mer. Tobbe snusar och dricker kaffe mest, men Henke kanske är med på tv och så (skratt). De är ledare på olika sätt och jag ser upp till alla. Men nu är det en ny generation och då måste vi som har varit här ett tag ta det där extrasteget. Det är viktigt att de som kommer underifrån får stöd från oss och inte bara Henke – att vi hjälper de på vägen.

Hur blir det att spela derbyn mot Öster i år?

– Jag har inte mött Öster i en tävlingsmatch än, men jag har hört att det är en väldig rivalitet. Det kommer att bli speciella och roliga möten, och det kommer troligen bli fullsatt på båda matcherna.

Är Rydström bra på det där med att få in den där klubb- och derbykänslan i er andra också?

– Ja, han försöker ju. Nu har vi inte så många spelare från trakten och Henke är ju inte härifrån heller, men han har varit här i 200 år. Det är väl Melker (Hallberg), Måns (Söderqvist) och (Rasmus) Sjöstedt från närområdet. Men Henke är bra på att förmedla både klubbkänslan och hur man ska agera under matcher. Det är en väldigt stor ledare.

– Jag har en svärfar som är helt galen i Kalmar också. Jag har aldrig mött en större fantast och han har förklarat lite för mig vad det betyder med matcherna mot Öster.

Kan du tänka dig att spela här under resten av karriären?

– Absolut, absolut. Mina närmaste vänner är Rasmus och David Elm och vi har väldigt mycket kontakt, så vi har pratat om det här. De kommer ju bosätta sig här när de flyttar tillbaka och min sambo är ett stort Elm-fan så då blir det kanske lite lättare att vara kvar för mig. Hon kanske vill se något annat, men jag ska nog få henne på bättre tankar så att vi blir kvar här (skratt).

Har du tjatat på David om att komma hit?

– Ja, det har jag gjort många gånger (skratt). Men det är inte lätt för mig att bara säga att han ska komma hit.

Känner du dig som en kalmarit eller göteborgare numera?

– Jag brukar säga att en göteborgare alltid är en göteborgare (skratt). Dialekten behöver vi ju inte prata om, för göteborgskan är överlägsen. Men jag trivs väldigt bra i staden Kalmar och folket är väldigt trevligt här. De är lite lugna, men det gillar jag också. Jag snackade med David i förra veckan om att bo här och så, och jag hoppas kunna avsluta karriären här. Det hade varit pricken över i:et.

– Jag vill bli kvar, men det får min sambo avgöra. Det är inte bara jag som bestämmer, trots att jag är mannen i förhållandet. Men jag trivs väldigt bra med “Elmarna” och vill bo nära dem. Sen kanske inte mina föräldrar blir lika glada, för som det känns nu kommer jag bo kvar här.

Drömmer du inte om spel utomlands?

– I sin ungdom, för man blir ju äldre för varje dag, tänkte man hela tiden att man ville bli proffs – och det är klart man drömmer. Annars skulle jag ljuga. Samtidigt måste allt kännas rätt, med familjen och sådana saker. Jag trivs fantastiskt bra här och tänker inte på annat.

– Det blir fel om man tänker att man måste utomlands, för då glömmer man var man är och tappar fokus. Det vore inte rätt vare sig mot Kalmar, fansen eller mot sig själv.

För Thorbjörnsson är det inte heller pengarna som är det centrala.

– Jag hade anbud från klubbar i Danmark och Norge när jag förlängde med Kalmar och vissa kanske tänker på att tjäna pengar, men jag har aldrig spelat för det. Trivs man med fotbollen så presterar man också och får kontrakt. Man kan inte bara stirra sig blind på pengarna. För mig är det obegripligt om man tänker att fem eller tiotusen extra i månaden i Norge eller Danmark är viktigt. Sen kanske det är fel på mig som tänker så, men vet jag inte (skratt).

– Sen om man skulle få tio miljoner för ett år i Asien blir det något helt annat, för då kan man säkra upp framtiden. Men pengarna är inte viktiga för mig. Allt måste klaffa och kännas rätt om jag ska i väg. Jag har alltid varit en sådan person som kollar helheten. Jag hade till exempel bättre förslag när jag skrev på för Kalmar, men då visste jag att jag skulle trivas här.

Man ska kanske inte säga att du är en doldis, men trivs du i den här lite lugnare situationen?

– Ja, jag gillar det. Sen får det ju inte vara för lugnt. Tar man till exempel Stockholm som exempel så kan man se att de skriver om varje människa där. Det är oerhört mycket media för alla lag och spelare, och har de köpt knäckebröd på Konsum så står det i tidningen dagen efter. Så jag trivs hellre med att vara lite “laid back”.

Tror du att Kalmar kan ta sig tillbaka till toppskiktet i allsvenskan framöver?

– Absolut, vi har alla förutsättningar som krävs, med bra ekonomi och arena. Men det är svårt att vara i toppen varje år. Allsvenskan är så pass jämn att man lika gärna kan sluta etta som sexa. Men jag hade aldrig skrivit på om jag inte trott på det här.

Vad tycker du om Nanne Bergstrand? Är han rätt man för att leda er tillbaka?

– Nanne vet vad det här går ut på. Han har vunnit SM-guld och spelat ute i Europa. Det är inte många ledare som varit på samma ställe så länge som han och det är klart att det blir skriverier om resultaten inte går med oss. Folk vill kanske se en förändring när det går dåligt, men man måste ha tålamod också. Jag tror att vi har något på gång.

Du kallas för “Pettsson” ibland. Varför?

– Det är han där borta (pekar på Rydström) som börjat med det där. Det är någon gammal grej.

Haha, nu måste du berätta…

– Äeh, det var väl när jag kom hit så tyckte han att jag var lite gubbig i början. Men nu bodde vi tillsammans på träningslägret i La Manga och då hyllade han faktiskt mig, så jag tror att han har tagit bort den stämpeln på mig (skratt).

Tror du att det kommer att kännas stort att tänka på att du spelat med Rydström, när du lagt skorna på hyllan?

– Det finns flera spelare som man ser upp till, som man har spelat med, inte bara gamlingen där borta. Men det är klart att man kommer att tänka på det när man är 40-50 år.

Skulle du aldrig vilja testa på att spela i en riktig storklubb? Med mycket fans och liknande?

– Kalmar är en storklubb. Jag har allt här och inget att klaga på. Kalmar är hemma för mig nu, det är inte Göteborg längre. Jag hoppas få avsluta karriären här, avslutar Thorbjörnsson.