LÜHR: Har AIK anfallarna som krävs för toppstriden?

Alla vet vad Halmstad BK vill göra på Friends arena ikväll.
Alla undrar om AIK har anfallarna som kan se till att man hänger på toppstriden.

AIK:s offensiv är inte helt hopplös den här säsongen, även om sexton gjorda mål på tolv omgångar är långt ifrån det som allsvenskans bästa lag Djurgården (25 mål på 13 matcher) och Malmö FF (31 mål på 13 matcher) lyckats med så här långt.
Det man saknat är någon eller några anfallare som i alla fall under någon period fattat eld och hamnat i något slags målstim.
Och det är kanske ikväll det händer.
Men så känns det ju inte. Inte mot Halmstad.
Jag återkommer till det.

Vi kollar in AIK:s offensiva vapen först.

• Nabil Bahoui jagar fortfarande formen från innan den svåra knäskadan, men har knoppat in klart godkända tre mål från sin position till vänster på mitten/anfallet.

Sen är det tunnare.

• Nicolas Stefanelli inledde seriespelet inspirerat, gjorde tre mål och kom också till många, många fler fina målchanser. Men på tre mål har han stått kvar och argentinaren har svalnat av ordentligt, så mycket att man nästan undrar om det inte vore på sin plats för Bartosz Grzelak att kanske testa någon annan spelare på den positionen.

• Bojan Radulovic har någon typ av spets, och kan göra de där målen (två så här långt) vi ser på de internationella arenorna. Men spelet i stort är så här långt är inte det en toppkandidat behöver längst fram, och chanserna att göra dessa internationella mål dyker upp allt för sällan.

• Lagkaptenen Henok Goitom har på sistone svarat för ett par vassa inhopp, och kanske är det rollen som passar honom bäst som 36-åring (37 år i september). Som starter har det inte varit lika bra, och Goitom står på ett futtigt mål efter 12 omgångar (sex starter).

• Försäsongskometen Saku Ylätupa är snart tillbaka på ruta ett, det vill utan självförtroende och utan idéer. Utan att vara farlig alls.

När man inte har de glödande fötterna längst fram så kommer heller inte de billigare målen. Målen som kan ge nödvändigt självförtroende, och de lite enklare poängen.
AIK har (med all rätt) förlitat sig mycket på Sebastian Larssons högerfot, och det är ju aldrig fel att vara vassa på fasta situationer. Men det krävs något mer för att man på allvar ska räkna in AIK i samma grupp som just Djurgården och Malmö FF - och sportchefen Henrik Jurelius har också varit på jakt efter mer spets.
Hittills har den jakten dock “bara” genererat en ytter från Irland i form av Zachary Elbouzedi, och där behöver man se mer och Elbouzedi behöver uträtta mycket mer för att vi ska kunna utvärdera och bedöma om det är en home run, en truppspelare eller en flopp.
Så här långt är jag dock inte jätteimponerad.

Nu kommer Halmstad på besök till Friends arena i kväll. Ett disciplinerat 4-4-2-HBK, som inte kommer bjuda på ett smack. Tar nykomlingen med sig en pinne hem till Halland så är det givetvis en framgång.
Och dessa förberedelser kan tränaren Magnus Haglund och assisterande Pelle Olsson I sömnen, det är två av de mest konsekventa och förberedda ledarna jag upplevt i svensk fotboll.
Inte roligast alla gånger, men taktiskt noggranna. Oerhört noggranna.
Så är det mot detta försvar som det kommer att lossna för någon i gruppen av Stefanelli, Radulovic, Ylätupa och Goitom?
Inget är omöjligt, men det känns inte särskilt troligt.
Samtidigt AIK har visat upp tålamod på hemmaplan tidigare, senast mot Kalmar FF (2-0) och man är oerhört starka på Nationalarenans tveksamma gräsmatta. Obesegrade, fem segrar och två kryss.
Tolv av de sexton gjorda målen har också kommit på Friends, så om jag tippar 1-0 till hemmalaget så är det inte någon våldsam gissning.