Nu väntar ett av hans svåraste beslut – hur gör Janne?

Det är den frågan som gäller nu och den är ju så oerhört intressant.

Blir det det tuffaste och mest kontroversiella beslutet under Janne Anderssons tid som förbundskaptenstid?

Sverige gjorde det Sverige blivit så imponerande bra på, avfärdade en smålurig underdog utan pardon.

Vi kom dragandes med tänkbara hot om konstgräs, oväder och någon sorts omänsklig fornnordisk råstyrka i kropp och själ hos en motståndare som kan stå stadigt i vilken isande stormvind som helst.

Alexander Isak, 19 år (ja, han är bara NITTON år!) funderade inte så mycket på det och efter en kvart hade han prickat in 1-0 med skallen och 2-0 efter mottagning och skott i perfekt symbios.

Bara sådär. Som om han aldrig gjort någonting annat än att avgöra EM-kvalmatcher.

Det finns något så bekvämt och naturligt i Alexander Isaks sätt att röra sig, behandla bollen och avsluta.

Han flyter in i alla moment lika elegant som en drottning skrider ned för en trappa inför en bal på slottet.

Inga jämförelser i övrigt – och Färöarna är sannerligen Färöarna är inte Brasilien – men det finns en så lång och spännande framtid med Alexander Isak i landslaget att jag ser så oerhört mycket fram emot den.

Men när den här texten har landat på FotbollDirekts redaktion så har Sveriges chartrade plan tagit mark på Arlanda.

Nu ställs vi mot Lasse Lagerbäcks Norge i en så vansinnigt viktig match i den här kvalgruppen.

Vi minns hur det kunde slutat i Oslo. Och hur det höll på att sluta.

Baggarna ledde med 2-0, in med friskt blod och Sverige vände till 3-2 innan norrmännen fick en 3-3-kvittering efter en hörna i slutsekunderna.

Det blir förstås en hel annan match än den på Färöarna, mot en helt annan motståndare och med ett annat svenskt lag.

För så är det ju.

Emil Forsberg vilades helt nu.

Han kommer självklart att spela från start mot Norge.

På den plats som Robin Quaison hade.

Samtidigt som Alexander Isak startade på ”Quaisons plats” mot Färöarna.

Hur gör Janne, var frågan.

Plockar han bort Quaison? Nej, det kan han inte göra.

Får Isak börja på bänken efter det här? Det går ju inte?

Och om vi fortsätter: 

Petar förbundskaptenen Marcus Berg för att göra populist-massan nöjd och glad? Glöm det, han kommer aldrig att göra det. Det antydde han ganska tydligt på presskonferensen och spelare som Isak och Albin Ekdal påtalade med bestämdhet vilken viktig spelare Berg är för det svenska spelet i stort. Även om han inte hamnar i målprotokollet.

Någon måste bort någonstans.

Jag gissar att Kristoffer Olsson får kliva undan till förmån för Sebastian Larsson på innermittfältet. Albin Ekdal given.

Emil Forsberg på en kant såklart. Quaison på den andra?

Med Berg och Isak på topp.

Why not?

Även om jag väldigt gärna sett Kristoffer Olsson i en startelva så mycket som det är möjligt – eftersom hans förmåga att både behålla bollen inom laget OCH sätta fart på densamma har gett det svenska spelet en helt annan dimension, en nödvändig oförutsägbarhet, vilket vi sett i den här typen av matcher.

Janne Andersson måste i sådana fall spela en aning försvarshasard genom att lämna Martin Ödegaard utan direkt defensiv motkraft. 

Och Janne måste offra någon av sina nya favoriter.

Det kan inte bli vare sig Robin Quaison eller Alexander Isak.

Inte så mycket för att de är svensk landslagsfotbolls framtid.

Utan för att de redan hunnit bevisa att de kan göra små underverk här. Och nu!

Hur gör Janne?

Jag är inte helt säker på att han vet det själv ännu.

Däremot vet jag att hur han än gör så är det någon som tycker han gör fel.

Även när det blir rätt.