KRÖNIKA: Lärt sig läxan – tro framförallt inte att du är Spanien

STOCKHOLM: Glöm EM-baksmällan, för nu lurar nästa års VM-fest redan runt hörnet.

Partyfixare Janne Andersson har gjort det igen.

2-1 på Spanien, stämningen tillbaka och framtiden är redan här med full fart.

Det här var en klassisk svensk kvalseger och den handlade inte bara om tre poäng i slutändan.

Vi stod inför en landskamp, ett VM-kval mot en världsnation och ändå kändes det som om EM-baksmällan låg tung över fotbolls-Sverige.

Det har knappast varit landslagsfeber i stan, om vi säger så.

Jag kan ha full förståelse för det, det har inte varit lätt att  gå igång , det brukar vara trögt direkt efter ett mästerskap.

Men det här landslaget tände en liten låga som låg och glödde, till en brasa där flammorna stod höga.

I många stycken fick jag vibbar till en kall oktoberkväll på Råsunda för femton år sen, när ett nederlagstippat svenskt lag slog tillbaka Xavi, Iniesta och Co med 2-0

Det var samma feeling som nu.

Ingenting behöver vara omöjligt, det går, med en tro på ett eget spel.

Det mest imponerade var inte att se ett svenskt fotbollslandslag strida med all kraft, till den där blodsdroppen som är den sista, för det har vi gjort så många gånger förut under Janne Anderssons regi.

Det var att se det här landslaget spela sig till ett resultat utan att stå med mössan i hand.

Och vi fick den framtid som redan är här i full blom, med Alexander Isak och Dejan Kulusevski som ett anfallspar en hel fotbollsvärld kan frukta.

Isak på sitt sätt, Kulusevski på ett annat.

Tillsammans hade lika kul som två killar på skolgården som vet att de är bäst.

Det var lika barn som leker bäst och det kan räcka hela vägen till Qatar.

Visst, Spanien tryckte ned Sverige med såväl one-touch-fotboll som traditionellt spanskt återevröringspress.

I kortare perioder såg det som i Sevilla i somras.

Men Sverige stod inte under 90 minuters tryck med arslet i famnen den här gången.

Nu var det tydligt att Sverige lärt sig en läxa när bollen väg var i egen ägo: tro inte att du är något du aldrig har varit.

Tro framförallt inte att du är Spanien.

Har du inte förmåga att spela dig kort-kort fram till attack - med stor risk att tappa bollen i otäckt läge - så handlar det om att göra det med egna medel.

Robin Olsen lyfte helst insparkar så långt som möjligt, inget duttande för saken skull i eget straffområde. Och Olsen tvekade aldrig att med hjälp av utkast och insparkar satsa direkt på anfall.

Istället för att såra motståndaren med 57 passningar gjorde Sverige det med en eller två. 

Det är liksom lika mycket.värt

Sverige kontrade i några blixtrande attacker där främst Alexander Isak, Emil Forsberg och Dejan Kulusevski iscensatte briljant.

Det skapade två-tre jättelägen i första halvlek och det var respektingivande i så stor utsträckning att Man Citys Aymeric Laporte och Barcelonas Eric Garcia i det spanska mittförsvaret såg skräckinjagande ut när Isak och Kulusevski kom farande som expresståg över Friends matta.

Spanien fick annars en drömstart med det där målet som som de aldrig lyckades få in i sommarens EM-möte. 

Då stod spanjorerna i svenskt straffområde i 90 minuter utan att lyckas få in bollen.

Nu tryckte Carlos Soler in bollen efter fyra minuter.

Men svaret kom omgående.

Alexander Isak högg på nonchalant spanskt passningspel utanför straffområdet, snodde åt sig bollen och svepte in 1-1.

Det kom så snabbt att det kändes som om Spanien aldrig hade haft ledningen.

Spanien fortsatte trycka ned Sverige i andra halvlek, men återigen hittade det här svenska laget andningshål.

Och inte bara genom att forcera fram i kontringsfotboll.

I perioder vårdade Sverige bollen klokt och gjorde det med näsan framåt.

Dejan Kulusevski kom runt på kanten, hittade patenterat till Viktor Claesson som stillastående valde närmaste stolpen bakom Unal Simon.

Det var ett alldeles formidabelt landslagsmål och det var svenskt, inte spanskt.

2-1 som höll hela vägen in i mål och som var en ren njutning att se tillsammans med 16.000 högljudda blågula fans på plats.

Om svensk landslagsfotboll lever?

Jodå, nu mer än på ett tag och det vi såg denna smått förtrollade kväll på Friends är ett liv som kan vara långt och länge.

Och som tar oss hela vägen till Qatar.