Arenakollen inför PL: ”Från gruvans mörker till ljuset där ovan”

Med endast en dag kvar till den efterlängtade seriestarten publicerar PLDirekt det sista numret av artikelserien “Arenakollen inför PL”. I denna artikel presenteras fyra olika historier, som handlar om alltifrån en nomadiserande klubb till en gruvarbetare som äntligen fick se dagens ljus.

Loftus Road, QPR

Arenan invigdes år 1904 och har kapaciteten att ta in 18 500 åskådare. I modern tid har arenan främst förknippats med QPR. Men klubben har under åren förflyttats mellan olika arenor. Totalt har “Nomad-klubben” QPR haft 16 hemmaarenor på olika platser inom den nordvästra delen av London. QPR var heller inte det första laget som använde arenan som sin hemmaborg. Mellan 1904-1913 spelade Shepherd’s Bush FC på Loftus Road. Även lokalrivalen Fulham har gästat arenan mellan år 2002-2004, då Craven Cottage byggdes om. Publikrekordet står på 35 353 när QPR mötte Leeds den 27:e april 1974.

Till publikkapaciteten tar arenan in minst publik i hela Premier League, men likt många andra klubbar med mindre arenor så påverkar detta inte atmosfären. Som åskådare sitter du alltid placerad nära planen och detta skapar en mer intim känsla. Atmosfären på arenan är även svårslagen, då mestadelen av publiken består av renodlade QPR-fans och där få platser dedikeras till sponsorer eller tysta fotbollsturister. Nu när Fulham spelar i andraligan är Loftus Road ett bra substitut till Craven Cottage.

The Britannia Stadium, Stoke

Tills 1997 spelade Stoke på Victoria Ground innan klubben flyttade till The Britannia Stadium. Publikkapaciteten är 27 740 men har reducerats från 28 383 åskådare. Konstruktionskostnaden för arenan uppgick till närmare 200 miljoner kronor, trots att arenan håller en hög klass kan den inte klassas som en kategori 4-arena, då den tar in mindre än 30 000 åskådare. Publikrekordet är 28 218 och det sattes i en match i FA-cupen mot Everton år 2002.

Arenan är format som en rundad rektangel, med undantag från en hörna, hörnan fyller dock sin funktion – då den är dedikerad till resultattavlan. Att Stoke inte valt att bygga ut kurvan och därmed förvandla stadion till en av UEFA klassad kategori 4-arena beror på att  man ansåg att en utökning av publikkapaciteten istället kunde minska publikintresset. Rädslan hos den enskilda supportern för att det ska bli slutsålt gör att biljettförsäljningen går i ett snabbare tempo – ju mer biljetter som säljs och ju närmre man når en slutsåld arena – destu mer folk är villiga att köpa en biljett tidigt för att inte riskera att missa matchen.

Stoke är kända för den explosiva stämning som fansen skapar på arenan, i möten med lokalrivaler eller mot lag i ligans övre halva så tänds stämningen rejält. Det är inte många lag i England som kan mäta sig med den decibelnivå som produceras i The Britannia Stadium när läktarna kokar som mest.

Stadium Of Light, Sunderland

När det kommer till arenans publikkapacitet hamnar Stadium Of Light på en femteplats i England. När arenan invigdes år 1997 var publikkapaciteten 42 000 åskådare, men 2002 expanderades den till 49 000 åskådare och blev därmed klassad av UEFA som en kategori 4-arena. Regionen kring Sunderland har länge förknippats som en industristad där gruvorna har varit det mest bidragande till regionens näringsliv. Namnet på arenan är tillägnad de gruvarbetare som kunde jobba dagar eller veckor i streck i gruvorna. Stadium of light står sålunda som en symbol för de hårt arbetande gruvarbetarna som klev ut från gruvornas mörker och steg in i ljuset där ovan.

Arenan har formen som en kvadradiskt formad skål. Trots den höga publikkapaciteten och arenans storlek så sitter publiken relativt nära planen. Platserna som återfinns längst upp på det övre etaget kan dock kännas avlägsna, men överlag är det en arena av absolut toppklass vilket var en av anledningarna till att det engelska landslaget spelade några av sina hemmamatcher där under perioden som Wembley renoverades.

The Hawthorns, West Bromwich

The Hawthorns har en publikkapacitet på 27 000 och är till storleken snarlik The Britannia Stadium. Men till skillnad från Stokes relativt nybyggda arena har West Bromwich spelat på denna plats sedan år 1900 (efter att ha bytt spelplatser 5 gånger under slutet av 1800-talet). Namnet på arenan är uppkallad efter busken Hagtorn (på engelska Hawthorn). Den taggiga rosbusken växte i överflöd kring det område som arenan byggdes på och man valde därmed att döpa arenan efter detta.

Publikrekordet sägs ligga runt 80 000 och detta skedde när West Bromwich mötte Newcastle i den femte omgången av FA-cupen år 1954, men den officiella siffran omvandlades till 61 088.

Efter Allseater-reformen byggdes arenan dock om. De tidigare läktarsektionerna rivdes och ersattes av nya. Nu består arenan av fyra sektioner: West Stand (färdigställd 1981) med en kapacitet på 4 725. Birmingham Road End (färdigställd år 1994) med en kapacitet på 8 286. Smethwick End (färdigställd år 1994) med en kapacitet på 5 200 och East Stand (färdigställd år 2001) med en publikkapacitet på 8 791.

Att arenan är över 100 år gammal är något som inte märks när du väl är på plats. Liksom många av lagen i norra England så är stämningen alltid hög och vissa av ramsorna är  äldre än de flesta av arenans åskådare.