Championship-kollen omgång 41 – Burnley nästa lag upp?
PLDirekt:s seriebevakning av The Championship fortsätter. Mitt i veckan spelades omgång 41 – här är Peter A Linhems rapport, med fokus på ett lag som idag kan bli klart för Premier League: Burnley.
Tidigare texter från mig har fokuserat på Leicesters manager Nigel Pearson och Wigans Uwe Rösler för att managers som ämne är otroligt fascinerande. Särskilt när de har överlevt cancer eller var mannen bakom Jimmy Glass-legenden.
Denna gången handlar det om Burnley vars manager är Sean Dyche. Eller Ginger Mourinho, eller Stone Cold Sean Dyche. Som verkligen är en karaktär om man låter sin mobil ringa medan han håller presskonferens. Och han existerar i Lego-format.
Men vad det gäller Burnley finns det gott om andra spännande karaktärer och det faktum att. Man har till exempel Englands bästa högerback, och Dean Marney. Marney är inte alltför spännande men han föddes 1984 ur nyheten att Souness lämnade Liverpool och de brittiska öarna till förmån för Sampdoria och har spelat box-to-box sedan dess förutom en period i Tottenham när de misstog honom för Stephen Carr.
Dessutom har Burnley i helgen chansen att säkra sin plats i Premier League till nästa säsong. Det räcker att de tar fler poäng än Derby gör i helgen och även ifall båda lagen skulle vinna har Burnley ett endast teoretiskt intagligt försprång på elva poäng med tolv poäng kvar att spela om.
Englands bästa högerback
Skulle ni fråga Roy Hodgson är Englands bästa högerback Glen Johnson, Kyle Walker, eller till och med Chris Smalling/Phil Jones. Men han har en framgångsrik 40-årig managerkarriär i diverse europeiska klubbar och landslag medan jag bara har ett 20-årigt liv och aldrig ens spelat i Gothia Cup. Men jag tycker ändå jag har en god anledning att kritisera honom för hans trångsynta och omeritokratiska laguttagning då det finns en annan engelsk högerback som gjort mer än dubbelt så många assist som de fyra högerbackarna sammanlagt. Han har dessutom gjort fler assist än Rooney eller Gerrard har gjort denna säsongen, de två senaste säsongerna, och de tre senaste säsongerna.
Kieran Trippier heter han. Innan han kom till Burnley var han en akademispelare i Manchester City men när han säsongen säsongen 11/12 lånades ut till Burnley tog det bara en halv säsong innan han vunnit utmärkelse för månadens bästa spelare och köpts loss från Man City.
Efter säsongen utsågs han till säsongens spelare i Burnley trots att Jay Rodriquez och Charlie Austin gjorde drygt 40 mål tillsammans den säsongen; tack vare Trippiers fyra mål, sex assist och förträffligt försvarspel. Men Burnley slutade i mitten av tabellen och ingen PL-klubb verkade intresserad av Trippier.
Nästa säsong gjorde Trippier elva assist och utsågs till ligans bästa högerback. Men återigen slutade Burnley i mitten av tabellen och ingen PL-klubb värvade Trippier, även om det nu åtminstone uppstod rykten.
Denna säsongen har Trippier hittills gjort två mål och 16 assist samtidigt som han leder Burnley i tacklingar + brytningar per match, key passes per match(=passningar som leder till målchans) och flest passningar per match. Det som talar emot honom är väl att han ser fortfarande ut som en tyken tonåring från Manchester och att han inte ännu spelar i en Premier League klubb.
Southampton’s finest
Southampton är onekligen dagens Swansea i Premier League och de prisas välförtjänt för sin talangutveckling. Men faktum är att de egna talangerna faktiskt inte är ifrån Southampton: Walcott är ifrån London; Bale är ifrån Cardiff; Oxlade-Chamberlain; Lallana är ifrån St Albans och värvades från Bournemouth som 12-åring; Luke Shaw är en London-grabb; och Ward-Prowse är från Portsmouth. Vilket inte är en pik mot Saints akademi, snarare en komplimang då de faktiskt aktivt hittat unga lovande spelare utanför stadens gränser och utvecklat dem till väldigt bra spelare. Det kan man tycka är svårare än att ta vara på en supertalang som är uppväxt i staden och föddes till supporter av laget.
Men i Burnley finns det ett par anfallare som är födda i Southampton men som båda nobbades av Saints akademi när de var små. Danny Ings växte upp i Southampton och likt de flesta små Saints drömde han om att bli Matthew Le Tissier och började naturligtvis spela för Southampton som liten grabb. Men i en sådan stor klubb börjar man sålla tidigt och innan han fyllt 14 fick han beskedet om att han inte skulle fortsätta i klubben och fick istället röra sig neråt till Bournemouth.
Hans anfallspartner heter Sam Vokes. Hans pappa är Saints-supporter och tog med Sam på en match redan när Sam var knappt tre år gammal, berättade han i en intervju med Southamptons lokaltidning Southern Daily Echo. Och som långvarig supporter var det pappa Tim som var mest upprörd när en elvaårig Sam Vokes nobbades av Saints-scouter för att han var för stor och klumpig. Istället gick Vokes till Bournemouth. Vokes fick dock något av en revansch mot sitt gamla lag då han gjorde mål i matchens första minut för Wolves när de möttes våren 2009 och medan Wolves med Vokes i laget vann uppflyttning till Premier League den säsongen åkte Southampton ner i League 1.
De spelade faktiskt i Bournemouth samtidigt. Men då Vokes är tre år äldre var Ings bara en nyanländ junior när Vokes fick sin A-lagsdebut och när Vokes var lagets bästa spelare/målskytt säsongen 07/08 blev han värvad av Wolverhampton medan Bournemouth blev nerflyttade till L2 med Ings som skrev på sitt första riktiga kontrakt.
Det är här Ings och Vokes resa skiljer sig åt geografiskt men temat är samma. Vokes gick till Wolves där han inledningsvis var lyckad och lovande men sedan de nådde PL föll han i rangordningen och blev utlånade till halva Championship mellan säsongerna 09/10 och 11/12. Däribland Burnley men olikt andra sagor där askungen blir utlånad till en Championship klubb och sedan utköpt blev han därefter också utlånad till Brighton innan Burnley säsongen efteråt värvade honom. Han värvades som ersättare för Jay Rodriquez men på försäsongen togs platsen bredvid Charlie Austin av en viss Danny Ings och även Martin Paterson startade fler matcher än Vokes.
Vad det gäller Ings blev han tidigt i karriären utlånad från Bournemouth till Dorchester och tack vare en handfull mål där tillsammans med en skadekris blev han återkallad till Bournemouth. Under den våren gjorde han nästan tio mål vilket ledde till att Eddie Howe köpte med honom till Burnley. Väl i Burnley var han först bara en ung tredjeforward bakom J-Rod och Austin, dessutom skadade han sitt knä allvarligt en bit in på säsongen. Men när Rodriquez köptes av Southampton låg platsen öppen och Ings tog den på försäsongen. Men förlorade den platsen när efter ytterligare en allvarlig knäskada, denna gången på det andra knäet. Vilket ledde till att Paterson och Vokes fick mer speltid.
Inför denna säsongen värvades Charlie Austin för ett gäng miljoner pund till QPR och Paterson gavs bort till Huddersfield vilket innebar att Vokes och Ings spelat tillsammans på topp ända sedan första omgången denna säsongen. De har av fansen fått smeknamnet Vings för att de likt bröderna Hackett från tv-serien Wings är svårslagna i luften. Eller för att någon bestämde att Vings låter bättre än Vokings eller Ingkes. Och hittills har de gjort 20 ligammål vardera. Vokes kommer dock inte utöka målskörden då han skadade sig förra månaden men det lär inte vara allt för allvarligt.
Vokes är visserligen bara 1.85 lång men är väldigt kraftfull och vinner ändå mycket höjddueller medan Ings är mindre, kan också spela släpande bakom Vokes och är klart bättre med bollen vid fötterna.
Övriga Burnley
Det är oschyst mot ett lag att bara nämna deras manager, tre bästa spelare, och deras Dean Marney. Bakom Vokes och Ings finns nämligen en tredjeforward i Ashley Barnes som man värvade i vintras och som gett dem välbehövligt understöd. Särskilt nu då Vokes är borta säsongen ut och Ings missat ett par matcher i mars.
Det är också faktiskt så att Burnley har släppt in minst mål i hela The Championship. Vilket lätt hamnar i skymundan. Förutom Trippier har man i backlinjen Michael Duff som är mest känd som Mike Duff för Championship Manager-nördar som spelar tillsammans med den något yngre Jason Shackell och på vänsterkanten har man Ben Mee som likt Trippier kom från Man City. Frågan är dock om Duff som är 36 år kommer hålla nästa säsong eller om Shackell är snabb nog för PL-spel medan Ben Mee som en defensivt stark vänsterback kompletterar Trippier bra.
Man har också i laget gamla PL-bekanta som Michael Kightly vars säsong inte varit lysande men han slår fortfarande bra inlägg och David Jones som slagit Le Tissier-frisparkar spelar på innermittfältet tillsammans med Marney. Den främste mittfältaren kan nog vara Scott Arfield som antingen är en halvdan fotbollspelare men gyllene man som kan se in i framtiden eller en väldigt smart och hårt arbetande fotbollspelare.
Övriga topplagen
Leicester har som sagt säkrat uppflyttning men Burnley kan fortfarande ta hem ligatiteln.
QPR och Wigan förlorade i veckan och Derby vann men det lär inte spela någon roll då de i princip är klara för playoff. Det verkligen spännande gäller den sista playoff-platsen.
Inför helgen låg Reading fem poäng före Brighton, Nottingham, Bournemouth, och Ipswich vilket kändes som tillräckligt bred marginal. Det tills man åkte till Bournemouth och åkte på en 3-1 förlust mot superform-managern Eddie Howe och yttern Matt Ritchie som nästan har lagets bästa vänsterfot trots att Ian Harte spelar i samma lag. Samtidigt som Brighton slog ett avslaget Leicester, Ipswich slog Huddersfield och Blackburn slog QPR utan mål av Rhodes.
Vilket innebär att tre lag ligger blott två poäng bakom Reading och räknar man med Blackburn och Nottingham ligger det sex lag inom fyra poäng från Reading. Dessutom kan man inte helt räkna ut Watford som visserligen ligger sju poäng bakom Reading men har en match mindre spelad. Vi har tyvärr inte ett helt öppet playoff-upplopp men med fem omgångar kvar kan hela sju lag sluta på den sista playoff-platsen vilket är rätt otroligt. Det som kan tala för Reading är att de möter både Leicester och Burnley nu när de inte lär vara som mest fokuserade och likaså Wigan. Å andra sidan är det tre av ligans fem bästa lag och man ska även möta Middlesbrough varit bättre på sistone.
Topp 12 (omgång 41 av 46)
1. Leicester 41 | 27 – 8 – 6 | 77-42 | 89
2. Burnley 41 | 23 – 14 – 4 | 66-34 | 83
———-
3. QPR 42 | 21 – 10 – 11 | 54-39 | 73
4. Derby 41 | 21 – 9 – 11 | 72-47 | 72
5. Wigan 41 | 19 – 10 – 12 | 54-40 | 67
6. Reading 41 | 17 – 12 – 12 | 62-49 | 63
———-
7. Brighton 41 | 16 – 13 – 12 | 46-37 | 61
8. Ipswich 41 | 16 – 13 – 12 | 53-46 | 61
9. Bournoemouth 41 | 17 – 10 – 14 | 58-57 | 61
10.Nottingham 42 | 14 – 17 – 11 | 62-58 | 59
11.Blackburn 41 | 15 – 14 – 12 | 56-53 | 59
12.Watford 40 | 14 – 14 – 12 | 64-48 | 56
/Peter A Linhem
Den här artikeln handlar om:
