SPECIAL: Efter superupphämtning – Här är Englands bästa fans

De flesta Premier League-fanatiker pratar alltid om den fantastiska stämningen i England. Trycket på St. James´s, sången på Anfield och atmosfären på Upton Park. I år är det en annan klubbs supportrar som fått oss att lyfta på ögonbrynen.

Crystal Palace hemmaarena, Selhurst Park, har en kapacitet på 26.255 personer. Publiksnittet har under de första 17 hemmamatcherna legat på 24.050 personer. För motståndarna och oss i TV-soffan har det låtit som betydligt fler. Med hög allsång, fina tifon och ett oerhört tryck har publiken på Selhurst Park charmat sig fram till att framstå som en av de mest högljudda i hela Premier League.

Romantiska nostalgiker

Crystal Palace bildades 1905 och har sedan dess en tredjeplats i högsta divisionen som bästa resultat. Man har helt enkelt inte varit ett lag som lockat vare sig mängder utländska fans eller stora inhemska supporterskaror. Man är fortfarande ”bara” ett ”local team” som spelar i den högsta divisionen.

Hundra år efter bildandet var en grupp av ”Hardcore-supportrar” frustrerade över den uteblivna stämningen på Selhurst Park i samband med matchdagar och dessutom bristen på själ som omhuldade klubben i deras hjärtan. Man beslutade sig för att bilda The Holmsdale Fanatics, en av de första Ultras-grupper som man sett i England. Namnet togs efter läktarsektionen där man stod under matcherna och fansen har nu fullständigt förändrat atmosfären på Selhurst Park.

Supportrarna som bildade Holmesdale Fanatics var ett gäng kompisar som gått på matcher tillsammans sedan barnsben på 80-talet. Man mindes nostalgiskt tillbaka på tiden med ståplatser och högljudda läktare. Med den moderna fotbollens antåg till Selhurst Park försvann en del av den charm som man så romantiskt tänkte tillbaka på. Kostymer, familjer, jippon. Fotbollen var helt plötsligt inte för supportrarna utan för dem med pengar. Kompisgänget ville hitta tillbaka till den gamla känslan och i och med bildandet av Ultras-gruppen hade Crystal Palace supportrar fått en ny möjlighet att visa sitt engagemang för klubben.

Idén gillades dock inte av alla. Fotbollsklubbens ordförande vid skapandet av Holmesdale Fanatics, Simon Jordan, var allt annat än tillfreds med den nya supporterfalangen. Enligt flera av de HF-medlemmar som var med vid bildandet var Jordan omöjlig att ha att göra med. Han motarbetade alla supportrar och var omöjlig att diskutera med. Efter det att Simon Jordan sålde klubben 2010 har samarbetet mellan ledningen i Crystal Palace och lagets supportrar blivit bättre. Man motarbetas inte längre på samma sätt och att dessutom den övriga hemmapubliken numera hjälper till i arrangemanget, med sånger och tifon, har gjort Selhurst Park till ett fort igen.

Ovanligt i England

Bengaler, rökbomber och knallskott är vardagsmat i såväl Italien, Sverige och de flesta andra länder runt om i Europa. Men i England tog det lång tid innan de klassiska Ultrasattributen anlände. Med Holmesdale Fanatics fick man en ny syn på supporterskapet. 90 minuters konstant sång, rök i olika färger och tifon som inte bara består av gratis plastflaggor som publiken mutats av klubben att vifta med. Ett brinnande engagemang som tidigare saknats har väckt supportrarna i södra London.

Gruppens nya mål är att kunna locka fram en Ultrasscen i landet. Man menar att de flesta bortafans som reser runt i landet oftast är pajmumsande män i replica-tröjor och familjer. Man vill få fram en ny kultur där tifon, sång och gemenskap kan locka fram tävlingslusten hos fansen. Det väsentligaste är lagets resultat men en seger på läktaren ska också vara viktigt.

Står mittemellan

HF:s syn på våld är simpel. Man menar att man aldrig jagar någon form av trubbel, men att man vid flera tillfällen fått försvara sin heder eller hjälpa andra som hamnat i problem. Man säger sig vilja vara mittemellan den ”vanliga” supportern och huliganerna. Man ska ha passionen och intresset för fotbollen och får samtidigt gärna vara snyggt klädd och se ut som man gjorde när Casualscenen slog igenom på 80-talet. Våld är ingenting man aktivt söker efter utan det man vill är att skapa en läktarkultur som är lite mer färgglad. Både för dem som är där och för den som ser följer sitt lag på TV.

Södra London har fått någonting att vara stolta över.

Källor: espn.com, cpfc.co.uk, http://europeanfootballweekends.blogspot.se,