Inför Championship: Sex tippade topplag

Vi på PLDirekt gillar The Championship. Därför är vi glada över att återigen kunna publicera ett långt och fylligt inför säsongen-alster av gästskribenten Peter A Linhem. Ligan börjar ju ikväll!

På fredag kväll börjar det engelska ligaspelet med att Blackburn tar emot Cardiff City. Om man har rätt kanaler kan man få se så många som fem matcher av engelsk fotboll denna helgen. Vilket gör det till en av årets bästa helger; åtminstone för oss som inte spenderar helger under en hög av supermodeller och varor direktimporterat från Bolivia.

The Championship är förstås den engelska andradivisionen vilket ger den vissa inneboende problem ifall man skulle likt Bundesliga eller Ligue 1 försöka utmana om de riktigt stora tv-pengarna och global exponering. Men trots detta är The Championship en av de mest sedda ligorna i världen, och i och med närheten till Premier League finns det rejäla ekonomiska muskler. En del har pengar tack vare sina rika ägare, som numera är regel snarare än undantag, och en del spenderar i hopp om att de ska nå PL och då kunna ha mycket pengar – vilket är den främsta anledningen till varför man i The Championship har galna ägare som Cardiffs Vinny Tan, fängslade-för-pengatvätt ägare som Birminghams Carson Yeung, giriga ägare som Oyston i Blackpool, den vidskepliga kriminella rockstjärne-ägaren Cellino i Leeds, och Mammadov i Sheffield Wednesday som är en rejäl entreprenör men som också verkar bli snabbt trött på sina klubbköp.

En av de sakerna som gör att jag föredrar The Championship är att den påminner mycket om hur Premier League varit tidigare när dess medieexponeringen inte var oundviklig och lagen inte var lika polerade. Man vet mindre om de utländska nyförvärven, spelarna är oftast yngre, och spelet är i regel tuffare även om många överdriver det till gränsen av karikatyr. Premier League med sin alltför höga kvalitet på allting är heller inte längre en plats för väldigt underhållande men begränsade spelare som Jason Koumas, Lewis McGugan, George Boyd, eller Lee Trundle.

Sex lag som ska slåss i toppen av The Championship

Fulham
När jättemoustachen-Shahid Khan köpte Fulham förutsåg han antagligen flera ytterligare decennier av Fulham som PL:s trevligaste fotbollsupplevelse för turister och bortasupportrar. Vilket hörde ihop med att hans NFL-lag Jacksonville Jaguars årligen spelar en hemmamatch i London och är en av favoriterna att flyttas till London om NFL expanderar till Europa.

Men Martin Jolss roliga lag var ihåligt och Felix Magaths överlevnadsexpertis var oöversättlig till engelska. Så nu är Brentford deras främsta rivaler i västra London snarare än Chelsea.

Fulham har gjort flera värvningar som lär kunna förstärka direkt (Hooglan, Voser, Eisfeld, Hutchinson) men även flera bra unga spelare (Patrick Roberts, Cauley Woodrow) som lär få fler chanser nu, särskilt Dan Burn som imponerade stort på lån i Birmingham och fick en del speltid i Fulham på våren. Och så har vi Ross McCormack.

Ross McCormack kostade Fulham £11M (enligt rapporter). Vilket är en rejäl summa och jämfört med Blackburns liknande värvning av Jordan Rhodes är det en större chansning. Rhodes har nämligen gjort 20-40 mål varje säsong de senaste fem säsongerna; trots att han bara gjort fem säsonger som ordinarie och är 24 år. Över hela sina karriär har han ett målsnitt på över 0.5 mål per match vilket han till och med förbättrat i Blackburn.

McCormack var visserligen bättre förra säsongen och är något mer mångsidig som spelare men är fyra år äldre och även om han har tre säsonger av 19-29 mål i Championship har han också tre säsonger av 2-5 mål. Så sent som 12/13 gjorde han bara fem ligamål trots att han spelade över 30 matcher. Något av ett typexempel på en spelare som kan misslyckas i fel omgivning och Magath är en expert på att antingen få spelare med sig eller fullständigt alienera dem.

En stark trupp, bra talanger, och en högprofilerad manager, men kommer det klaffa direkt?

::::

Derby County
Helst skulle jag vilja skriva hela artikeln bara om Derby för att detta Steve McClaren-Derby kan vara mitt favoritlag i The Championship sedan Di Matteo’s West Bromwich, Paul Lamberts Norwich, eller Steve Coppells Reading.

Tyvärr för Derby tog det en stund för dem ifjol att bli det laget. Steve McClaren återvände igen (hans tid i Forest försöker alla inblandade glömma) till sitt hemland och efter anpassningsperioden var man ligans bästa lag under stora delar av våren. Det räckte bara till playoff men även där var man bättre än QPR på allt förutom att göra ett sent avgörande mål.

McClaren har adopterat 4-3-3 från sitt adopterade hemland Holland men också influerats en del av det nya tyska kontringsundret får man ändå säga.

Mittfältet har varit ligans bästa med Will Hughes som kreatören, Bryson som den toklöpande box-to-box spelaren, och George Thorne kom in som ankaret. Bryson var hela ligans bästa spelare ifjol enligt många (enligt mig) med sina 16 mål och 13 assist trots starkt defensivt arbete

Försvaret får man säga är deras svaga punkt, men även det var lysande då Richard Keogh och Jake Buxton visade sig perfekta för högre press och mer boll. Dessutom hittade den långa yttern George Forsyth sin rätta position som vänsterback.

I anfallet fick Chris Martin en pånyttfödelse som den centrala strikern, med över 20 mål och en bunt assist. Platserna bredvid honom är något oklara då McClaren verkar föredra en mer utpräglad anfallare åtminstone på en av platserna (vilket förklarar Leon Best-värvningen) som Bamford eller Jamie Ward medan den härliga flärdspelaren Simon Dawkins passar i den tredje rollen.

Vad det gäller värvningar gjorde George Thorne det så bra på lån att Derby köpte loss honom från WBA, men tyvärr blev han kort därpå långtidsskadad. Vilket öppnar för antingen Professor John Eustace där eller Will Hughes i en Pirlo-roll vilket skulle öppna för en annan lovande mittfältare i Jeff Hendrick. En annan värvning är högerbacken Cyrus Christie från Coventry som ska ersätta Andre Wisdom som gjorde den platsen till sin egen på lån ifjol.

Kan man vara bäst när det gäller denna säsongen?

::::

Norwich City
Man har kvar stora delar av det lag som tog sig till Premier League. Russell ”Norfolk Cafú” Martin, Bradley Johnson, och Wes Hoolahan bland andra. Men främst ett helt gäng nya namn som man kanske inte får behålla. Det känns inte troligt att holländska landslagsmannen Leroy Fer ska stanna eller att ingen PL-klubb vill ha Bassong eller Nathan Redmond.

Norwich har dock en bra trupp, särskilt en trupp med mycket erfarenhet av Championship eller åtminstone skotska ligan. Ricky Van Wolfswinkel är utlånad (St Etienne) men Gary Hooper, Lewis Grabban (han är återuppståndelsen), och Luciano Becchio är bra målskyttar på denna nivån.

Man har dessutom en hel drös av Michael Turners (stabbig men rutinerad) i backlinjen och flera Gary O’Neils (tråkig, rutinerad, och stabil) på mittfältet som lär förhindra en Wolverhampton-liknande kollaps.

Det som oroar är orutinerade Neil Adams som manager. Han åstadkomma inte mycket under förra säsongens avslutning men han utlovade offensiv fotboll och har nu chansen i bättre utgångsläge. Då han tidigare var klubbens U-18 manager hoppas jag också han ger speltid till tvillingarna Jacob och Josh Murphy som båda är yttrar.

Kan Neil Adams ge en trött trupp ny energi?

::::

Wigan Athletic
Uwe Rösler var antagligen hela Englands främsta manager ifjol trots att han inte vann någonting. Han lämnade ett Brentford på väg mot uppflyttning (som blev uppflyttade) och tog över ett Wigan på nedre halvan för att sedan leda dem till semi i FA-cupen och playoff i ligan.

Wigans trupp har inte blivit markant förbättrad. Man har tappat förra säsongens främsta kreatörer och målskyttar i Jordi Gomez och Nick Powell. Men man har förstärkt försvaret med nya ytterbackar i Andrew Taylor och James Tavernier vilket är bra när man ofta vill spela med trebackslinje. Taylor beprövad på denna nivån men Tavernier mer intressant då han var helt fantastisk för Rotherham ifjol.

Ett starkt mittfält förstärkt med centrala mittfältaren Emyr Huws som gjorde det bra i Birmingham ifjol och hårt arbetande poängspelaren Don Cowie (som tydligen kommer i paketpris med Andrew Taylor) som kan vara en perfekt Rösler spelare med nämnda egenskaper samt att han kan spela på flera positioner.

Tveksamhet omgärdar anfallet där katalanska landslagspelaren Oriol Riera är det stora nyförvärvet men även om han kan efterlikna Leonardo Ulloa är det oklart hur det står till med Grant Holt, ifall Martyn Waghorn verkligen är så bra, och Callum McManamans karriär (bortom Wembley) saknar helt kontinuitet.

Förra säsongen löste Wigan defensiven, kan de börja göra mål nu?

::::

Cardiff City
Ole Gunnar Solskjaer är en bra manager. Det bevisade han i Norge. Men omständigheterna och miljön är något annorlunda i Cardiff där varken får (eller deras testiklar), managers, eller själar (Soul Crew snor själar?) går säkra. Omständigheterna bär kavaj över sin matchtröja (fashion!) och heter Vinny Tan och är en bona fide Bond-skurk. Han har sagt så mycket skit om förra managern Malky Mackay att både Jesus Gil och Zamparini antagligen tycker han har varit för hård. Och han har förstås ändrat deras färger från blått till rött för att rött ger tur och vill gärna byta smeknamn/lagnamn till Dragons. Vilket låter konstigt för oss som känner till Wrexham, en av Cardiffs historiska rivaler, som är kända som både röda och drakar.

Cardiff lär kunna vara konkurrenskraftiga trots förluster av Caulker, Mutch, Campbell, Medel, och möjligen Marshall. Har trots allt kvar det mesta av laget som gick upp till PL, deras talanger lär vara mer redo nu, och ett gäng norrmän som är lovande.

Den mest intressanta värvningen är dock Adam Le Fondre. En otroligt naturlig målskytt som varit lika bekväm i L2 som i PL. Dessutom har han ofta bedömts inte ha fysiken att spela en hel match och blivit en supersub. Och om någon manager kan veta hur man bäst använder en bra supersub lär det vara Ole Gunnar Solskjaer som är en Hall of Fame-supersub (han och Samba-Erik?). Inte någon som är supersub ibland eller på äldre dagar. Jag tror det är början på en vacker vänskap.

Hur många mål kan Le Fondre göra från Solskjaers bänk?

::::

Nottingham Forest
Av lagen här är Forest den minst säkra toppkandidaten. De har struliga ägare, de var sämre än ovan nämnda lag ifjol, och deras manager är allt annat än ett säkert kort.

Men de är med här för att deras nya manager heter Stuart Pearce och han förtjänar en chans. Många gör sig roliga över hur han inte imponerat som manager och är en väldigt läskig individ som har en kärleksrelation till militären, punk, och att skrika på det mesta.

Men Pearce är en mer rutinerad manager nu efter många år som U-21 förbundskapten för England omgärdad av vad FA tycker är smart fotbollsfolk och skickliga unga spelare. Det är rimligt att tro att han utvecklats som manager och kanske mjuknat något.

Å andra sidan har Nottingham Forest en viss tradition av konfrontationsvänliga managers. Det sägs att man fortfarande kan höra Brian Cloughs skrik i vissa delar av City Ground och deras senaste manager Billy Davies hade ett enormt Napoleon-komplex och gillade styrelsen/ägare lika lite som gamle Clough.

Man har också gjort ett par intressanta värvningar. Matty Fryatt eller Lars Weldijk kan bli den anfallaren man saknat varje gång Blackstock blivit skadad. Michael Mancienne känner Pearce nästan för väl men kan fungera. Jack Hunt en bra offensiv högerback. Chris Burke och Michail Antonio kan ge dem hela ligans bästa kantspel.

Skrik eller succé i Nottingham?

::::

/Peter A Linhem
@Linhem