Inför Southampton-Swansea: Mötet mellan ligans “förebildsklubbar”

Den ena klubben har nått stora framgångar genom sin fantastiska ungdomsakademi, den andra har klättrat genom ligasystemet med supportrar vid rodret – två inte helt vanliga företeelser inom den moderna och globaliserade proffsfotbollen. Ikväll möts de i en match som tar båda klubbarna i varsin riktning den här säsongen, men som inte kommer påverka klubbarnas långsiktiga visioner. 

Den 23 april 2009 gick Southampton i konkurs. Straffet från FA blev tio poängs avdrag och därmed var det klart att den klassiska klubben skulle behöva spendera den kommande säsongen i League One, den engelska tredjedivisionen, för första gången på 50 år. Detta endast sex år efter att man förlorat FA-Cupfinalen, gått långt i Uefacupen och slutat på en fin åttonde plats i Premier League. Klubben ansågs helt bankrutt och befann sig på “rock bottom”.

Sju år tidigare tog den 40-åriga affärsmannen Huw Jenkins över sitt hjärtas klubb, Swansea AFC. Den walesiska klubben var då ett bottenlag i tredjedivisionen och åkte ur till säsongen 2004/05. Då värvades en viss Garry Monk in…

Southampton har alltid varit kända för sin produktiva ungdomsakademi där man handplockat de största talangerna i södra England framför näsan på Londonklubbarna. En av Englands bästa fotbollsspelare genom tiderna, Matt Le Tissier, fostrades bland annat i klubben som han senare spenderade resten av sin karriär i. På senare år har klubben fostrat spelare som Gareth Bale, Theo Walcott, Alex Oxlade-Chamberlain, Adam Lallana, och även Nathan Dyer.

Huw Jenkins är uppväxt på gamla Vetch Field och tillsatte omedelbart poster i Swansea-styrelsen som fansen röstade fram på demokratiskt vis. Efter en sportsligt trög start  började dock resultaten komma och under 2009 hade man under den gamla Swansea-spelaren Roberto Martinez nått ända fram till Championship. Detta med en stomme bestående av Leon Britton, Ashley Williams och Garry Monk – för att spetsas till med Nathan Dyer, den lille kvicke yttern man hittat i Southamptons frysbox. Efter en succéartad debutsäsong i Englands näst högsta serie då man hamnade på en fin åttondeplats blev dock den spanske managern för attraktiv och lämnade för den dåvarande Premier League-klubben Wigan Athletic. In kom en oprövad nordirländare vid namn Brendan Rodgers.

“The Saints” räddades av att entreprenadfamiljen Liebherr bestämde sig för att satsa på klubben, som därmed seglade upp som en av League Ones rikaste klubbar. Bristol Rovers storskytt Rickie Lambert och Strasbourgs mittfältstalang Morgan Schneiderlin värvades in, Alan Pardew sparkades och in kom Nigel Adkins som med egen fostrade stortalanger som James Ward-Prowse, Luke Shaw, Calum Chambers och Lallana blandat med talanger utifrån som ovan nämnda duo, högerbacken Nathaniel Clyne och den nuvarande kaptenen José Fonte klättrade två divisioner på lika många säsonger.

Stor del i detta hade ungdomsakademichefen Paul Mitchell som själv fått lägga ner sin fotbollskarriär som 27-åring pga skador. Mitchell hade en ganska medioker spelarkarriär men har under sin korta tid som spelarutvecklare redan hunnit med att bygga upp/på scoutingnätverk i såväl Milton Keynes Dons och Southampton, innan han för några månader sedan lämnade Saints för norra London och Tottenham, där han förväntas göra samma sak fast med större ekonomiska resurser. Mitchells ålder? 33 år.

Rodgers byggde på Martinez possession-spel men tillförde aningen mer fart och fläkt, och efter två säsonger i Championship stod man tillslut på Wembley Stadium och skulle spela playoff-final mot Reading om en plats i Premier League.

Matchen slutade 4-2 efter hattrick av Chelsea-förvärvet Scott Sinclair och klubben som sju år tidigare spelade i League Two hade nu blivit det första walesiska laget att spela i Premier League. Detta med ett demokratiskt supporterstyre, sund ekonomi och en possession-fotboll á la Barcelona.

Därefter har klubben haft flera fina säsonger i Premier League. Efter den första stack Rodgers till Liverpool, där han blandat och gett resultatmässigt. Då anställdes dansken Michael Laudrup som nådde stora framgångar under sitt första år med en niondeplats och klubbens första stora titel någonsin då man vann ligacupen. Fjolårssäsongen var tuffare och Laudrup sparkades efter halva säsongen.

När alla förväntade sig ett stort namn plockade klubben i stället in lagkaptenen Garry Monk som tränare. Monk tackade och bockade för förtroendet och har under sitt dryga år som manager räddat klubben undan nedflyttning förra säsongen, för att denna utveckla laget ytterligare och ta dem till den stabila tiondeplats man just nu har.

Jag pratade med Pelle Nilsson, skribent på Swanseas Svenska Fans-sida som sa följande om klubbens framtid:

“Klubbens framtid tycker jag ser mycket ljus ut. Vi är Europas 29:e rikaste klubb och har sundast ekonomi i hela Premier League vad jag har hört. Garry Monk kan klubben utan och innan och har hittills stått för smarta värvningar där kvaliteten i truppen oftast höjts och/eller vi senare gjort rejäla förtjänster. Där är Wilfried Bony det bästa exemplet naturligtvis. Till sommaren behöver man utvärdera vad som inte fungerat under 2014/2015 och det är väl framförallt försvaret. Redan nu har klubben börjat satsa lite där och hittills har en ny ytterback köpts in från Spurs. Givetvis behöver klubben en vass striker senast i sommarfönstret. Nu när Bony såldes fick vi mycket pengar, men priset lär vara att säsongen inte blir bättre än den föregående tabell- och poängmässigt. Våren blir nog rätt jobbig att ta del av, som tur är behöver vi antagligen bara vinna kanske tre matcher och kryssa några gånger för att hänga kvar. Jag hoppas Garry Monk stannar i klubben i många år. Swansea behöver kontinuitet och ser man tillbaka de senaste 30 åren har ytterst få tränare stannat mer än ett par säsonger.”

 

Idag är klubbarna de två kanske mest välmående i hela ligan. Southampton sparkade Nigel Adkins under första Premier League-säsongen och ersatte honom med argentinaren Mauricio Pochettino, som under förra säsongen tog klubben till en imponerande åttondeplats. Sedan upplevde en hemsk sommar där flera av klubbens viktigaste spelare samt Pochettino stack till större klubbar och många trodde att nya managern Ronald Koeman skulle få svårt att upprepa fjolårssäsongens bedrifter. Resultatet? En tredjeplats med realistisk chans på Champions League-spel med fjorton omgångar kvar av säsongen.

Jag frågade Pelles motsvarande på Southamptons Svenska Fans-sida Patrik Stenberg om Southamptons framtid och varför det har gått så bra i år:

“Vi har värvat rätt spelare under sommaren. Vi sålde dyrt och köpte in spelare som faktiskt var bättre än spelarna vi släppte. Bröderna Koeman har förstås en stor del i framgångarna då det verkar som spelarna i klubben verkligen verkar att gilla att spela för Saints och en ödmjuk känsla för klubben och lagkamrater verkar vara en viktig del av Koemans ledarfilosofi.
Om CL-chanserna säger hjärtat ja, men hjärnan nja. Känns som vi har en alldeles för tunn trupp för att lyckas hålla topp 4 hela säsongen. En fin 6-7 plats skulle vara en otrolig succé och tror inte många Saints fans skulle gnälla över dessa placeringar då målet hos dom flesta nog var att hålla oss kvar i PL efter storlagens köpfest hos Saints förra sommaren.”
Ikväll möts klubbarna i en match som kan avgöra vart deras säsonger tar vägen. Känslan är dock att deras långsiktighet och ambitioner inte kommer röra sig en millimeter oavsett dagens eller säsongens resultat.

 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: