Möt “Svennis”, Hasse Backe och Tord Grip

Sportstory.se har träffat Manchester Citys svenska ledartrio

MANCHESTER. Berättelsen om de tre vise männen och Jesusbarnet hör till tidernas äldsta. Storyn om tre svenska gentlemän och en titeltörstande thailändare skrivs i detta nu. Sportstory.se åkte till Manchester för att ta reda på vad som lockade Sven-Göran Eriksson, Tord Grip och Hasse Backe back to England.

”Too many women, he couldn’t keep his hands off them.”

Taxichauffören får reda på att jag är på väg Manchester Citys träningsanläggning Carrington för att träffa Sven-Göran Eriksson. Eller ”Sven” som han kallas på de brittiska öarna. Strax före mannen vid ratten kommer in på svenskens privatliv har han talat sig varm om det jobb Svennis gjort i City. Stadens andralag – som varit klart närmare botten än toppen de senaste hundra åren – utmanar storlagen i ligan. De ljusblå vann till och med höstens möte mot United, 1–0 på City of Manchester Stadium. Hjälte då; brassen Geovanni med ett drömmål efter en halvtimme.

Foto: Bildbyrån Svennis och Sir Alex Ferguson.

När de röda och de blå drabbade samman på Old Trafford i februari stod Eriksson för ytterligare en näsknäppa på den mytomspunne sir Alex Ferguson när 2-1-segern var ett faktum.

Jag påpekar för taxichaffisen att Mr Eriksson gjorde ett ganska bra jobb som förbundskapten också. ”Well, he was okey.” Sedan in på svenskens kvinnoaffärer.

Sven-Göran Eriksson är en av Englands bästa och mest framgångsrika förbundskaptener. Exakt vilken plats han hamnar på beror på hur man räknar. Alf Ramsey basade när landet tog sitt enda VM-guld, på hemmaplan 1966. Men Svennis har ett bättre poängsnitt och är den enda som fört England till tre raka mästerskap.

Men för att accepteras i England ska du dricka te, halsa massor av öl och hålla dig till en kvinna – oavsett civilstatus. Dessutom ska du helst vara en go gubbe á la Kevin Keegan. För mig får Lars Lagerbäck göra vad han vill på sin fritid – inom lagens gränser – om han fixar blågul guldfest i Wien den 29 juni.

”15 pounds please.”

Jag betalar och kliver ur. Det regnar inte, men nästan. I entrén till Carrington möter Hasse Backe upp. Klädd i svart träningsoverall med blå revärer på byxorna. Initialerna – i vitt – syns på bröstet intill klubbmärket. Han förklarar att laget är slitet efter den senaste tidens tuffa matchande. Därför ska spelarna köra ett lättare pass i gymmet innan fotbollarna plockas fram. I gymmet är stämningen avslappnad, spelarna skojar med varandra, och gliringarna duggar tätt. Stephen Ireland har svårt att nå samma höga nivå i benpress som hans volleymål – på stopptid – mot Reading, något som inte går lagkamraterna förbi. Valerij Boijinov, Darius Vassel och Martin Petrov turas om att testa gymmets basketkorg, en snabbanalys säger att de gjorde rätt som satsade på fotboll. Brassestjärnan Elano kommer ut från massagerummet och hälsar på knagglig engelska, ”Good morning.” Sven-Göran Eriksson kommer fram och hälsar, ”Hej. Sven. Vi pratar mer efter träningen.”

Foto: Bildbyrån Hans Backe och Svennis under ett möte med Carlstad United i somras.

Jag trodde att mitt möte med svensk fotbolls största tränare skulle bli nervöst. Men mannen från värmländska Torsby har något speciellt. En förmåga att lugna ner allt i sin närhet och dra ner pulsen från hundrasextio till fyrtiofem på nolltid. Han känns som vilken annan fotbollstränare som helst och då tänker jag inte på män som Fabio Capello och José Mourinho.

”How long is it left Hans? Hans, Hans, how long is it left?”

Tvåmålsspelet närmar sig slutet och Micah Richards vill veta när Hasse Backe ska blåsa av. Landslagsbackens lag jagar kvittering och får plötsligt en oväntad chans. Populäre coachen Derek Fazackerley pekar på straffpunkten. Högljudda protester, men Andreas Isaksson räddar en straffen från brassen Geovanni. Strax därefter är träningen slut, Richards lag kom inte ikapp, bulgaren Martin Petrov konstaterar nöjt att hans lag vann – trots att man haft domaren mot sig.

Foto: Bildbyrån

Sven-Göran Eriksson fick sitt första utländska tränarjobb 1982, Benfica och Portugal blev starten på en resa som saknar motstycke i svensk tränarhistoria.
– Jag känner mig som europé. Men är stolt över att vara svensk och värmlänning, säger han till Sportstory.se.

Vi har slagit oss ner på hans kontor. Det är inte särskilt stort, inte alls som de vräkiga megalyxiga ämbetsrum som Sir Alex, Rafa, Wengér med flera visat upp i diverse dokumentärer. Ett skrivbord, stolar och några bekvämare sittmöbler.
– Den som har lärt mig mest är Tord Grip. Han var spelande tränare när jag kom till KB Karlskoga, jag spelade högerback och han till höger på mittfältet. Två år senare tog han över Degerfors och frågade om jag inte skulle sluta spela fotboll och bli hans assistent, säger Eriksson.

Så började alltså historien om Svennis och Grip i mitten av 1970-talet. Jag får bilden i huvudet av hur två av svensk fotbolls största tränarprofiler sliter för en värmländsk bruksklubb. Upp och ner längst ena kanten, i en serie långt ifrån den minimalt glamorösa allsvenskan. Jag funderar och fantiserar; vilka andra topptränare och förbundskaptener har bildat mittlås eller anfallspar i gärdsgårdsserier runt om i världen?

Foto: Bildbyrån Derby.

Sedan tiden i Degerfors har duon Eriksson och Grip varit i det närmaste oskiljaktiga. Men rollerna har förändrats. Först var Tord Grip huvudtränare sedan blev han assisterande i såväl Lazio som i engelska landslaget. I City har han en ny roll.
– Nu är det scouting som gäller för min del. Jag trivs med det och tänker fortsätta så länge jag har chansen, säger Grip.

Sportstory träffar den artige mannen från Ytterhogdal i Härjedalen på fashionabla hotellet the Lowry i centrala Manchester. Efter månader av spekulationer om var Sven-Göran Eriksson skulle ta vägen blev svaret – något oväntat – Manchester City. Jag frågar Grip hur han ser på det valet och att återvända till England.
– Det var ett bra val; en klubb som behövde få lite nytt blod. I och med att Thaksin kom in finns det resurser att få in lite nya spelare. Vår målsättning i år är att bli bättre än förra säsongen och den ser väl ut att hålla, siar Grip.

Han berättar att han alltid fascinerats av att bygga ett lag. Oavsett om det handlar om utveckla ungdomar – inköpta för kaffepengar – eller om världsstjärnor för ett par hundra miljoner.

En långhårig manlig servitör i sedvanlig vit skjorta serverar oss grönt te. Cityscouten smakar försiktigt på den mest klassiska av engelska drycker. Han är klanderfritt klädd i en ljus kavaj och grönrutig skjorta. Jag frågar hur han upplevt första halvåret av sin andra sejour i England.
– Det har varit väldigt positivt, mycket tack vare att vi fått resultaten med oss. Jag trivs bra i staden, jag hade lite farhågor med tanke på det regniga klimatet men det har varit bättre än väntat.

Foto: Bildbyrån Martin Petrov och “Svennis”.

Något jag inte vet när jag intervjuar Grip är att det till stor del är hans förtjänst att svenskduon, i och med Backes intåg, har blivit en trio.

Åter till Sven-Göran Eriksson på kontoret. Torsbysonen har fortfarande träningskläderna på sig, kostymen får hänga i garderoben någon timme till. På näsan vilar de karakteristiska båglösa glasögonen.
– Det var givet att Tord skulle med, sedan ville vi ha en coach och undersökte lite vad som fanns. Jag ville ha någon som tänker fotboll ungefär som jag och då föreslog Tord Hasse Backe. Jag sa att han vore perfekt men att han nog ville vara manager själv. Men jag ringde upp honom och han sa: ”jag kommer”, säger Svennis.

– Det behövdes ingen betänketid alls, bekräftar Backe.

Efter det att Hans Backe fick sparken från grekiska storlaget Panathinaikos hösten 2006 var hans framtid en het mediefråga. Han är en av få svenska tränare, förutom ”Grande Sven”, som fått chansen utanför Norden. Många gånger när Lars Lagerbäcks framtid som svensk förbundskapten har ifrågasatts har Backe pekats ut som hans efterträdare. Men att gå från chefstränare i såväl en av Greklands största klubbar som FC Köpenhamn, till assisterande i Manchester City ser inte Backe som ett steg neråt på karriärstegen.
– Egentligen är det inte så stor skillnad, den enda gången jag har haft en ren managerroll är i Panathinaikos. I Sverige, Norge, Danmark och Österrike har jag ändå stått för träningen. Jag gjorde i stort sett samma uppgifter i Köpenhamn som de jag har här, säger Backe till Sportstory.se.

När jag frågar Svennis och Grip om varför de har lyckats så bra nämner båda att det gäller att behandla alla människor med respekt. Att lyssna på alla, från storstjärnan till materialförvaltaren. Någon som tror att Liverpools kontrollfreak Rafa Benítez, arrogante José Mourinho eller Sunderlands hårding Roy Keane tänker på samma sätt?
– Svennis är extremt öppen och en enorm lyssnare vad gäller motståndare, taktik och träning. Sedan tar han alltid det avgörande beslutet. Han är otroligt tillgänglig och öppen för diskussionen oss emellan, säger Hasse Backe och fortsätter:
– Ju fler hjärnor som får säga vad man tycker och vilka funderingar man har så tömmer man troligtvis på det sättet alla infallsvinklar.

Foto: Bildbyrån City of Manchester Stadium.

Backe sitter bakom sitt skrivbord på träningsanläggningen. I en annan del av kontoret sitter målvaktstränaren Eric Steel och samtalar med Derek Fazackerley.
– Jag tillsammans med Derek sköter träningen, före det har jag pratat med Svennis om vilken inriktning han vill ha på träningen. Även övningsvalet pratar vi igenom noga alla tre. Utanför planen är det inte så mycket, förutom att jag och Svennis ses dagligen och pratar spelare, spelsätt och motståndare, säger Backe om sina uppgifter hos folkets lag i Manchester.

För det är de ljusblå – lillebror City – och inte mäktiga United som är nummer ett bland folket i Manchester. Något som smeknamnet The Citizens vittnar om. Klubben som bildades 1880 under det pampiga namnet West Gordon Saint Marks – nuvarande namnet togs 1894 – har vunnit ligan två gånger, FA-cupen fyra gånger och Ligacupen två gånger. Lägg till en titel i nu nerlagda Cupvinnarcuppen och lagets samling av större triumfer är komplett. Laget var som bäst från 1968–70 då fyra tunga pokaler spelades hem. Under den perioden leddes laget av de två största himmelsblå hjältarna genom tiderna, Colin Bell – 117 mål på 394 matcher – och Francis Lee, 112 fullträffar på 248 matcher. Dagens stjärnor på City of Manchester Stadium har en bit kvar till sådana meriter…

Det knackar på dörren, Sven-Göran Eriksson tittar in som hastigast och går igenom några detaljer med sin assisterande manager. När de pratat klart frågar jag Backe varför han tror att Svennis valde just honom?
– Jag har inte frågat men jag skulle tro att det beror att jag är en av få svenskar som varit utomlands ganska mycket och fått med mig internationell fotboll. Det är nog en avgörande faktor.

När Sverige ska möta ett på pappret bättre lag talas det ofta om att vi har bättra laganda. Likadant låter det varje höst när de regerande svenska mästarna ska kvala in till Champions League. Elva lagspelare som strävar år samma håll istället för elva stjärnor som hellre hade hängt i Saint-Tropez. Svenska tränare borde rimligtvis stå högt i kurs på den internationella marknaden.
– Jag tror vi själva har byggt upp det, det är något vi själva pratar om i vår lilla ankdamm, så ser man det inte ute i Europa, förklarar Backe. Utanför Skandinavien ser man inte skandinaver som några som har något att bidra med, det är synen på vår fotboll. Så enkelt är det, fortsätter han.

Manchester City gör sin bästa säsong i mannaminne. En plats i nästa års Europacupspel finns inom räckhåll men ambitionerna stannar inte där. Sven-Göran Eriksson berättar om ägarens, Thaksin Shinawatra, mål att bli världens bästa klubb. Och även om det är långt dit så finns de rätta förutsättningarna. En nybyggd arena från 2003, kunnig personal, en framgångsrik ungdomsverksamhet och massor av pengar. Det pratas om att fotbollen plötsligt håller på att förändras i och med att allt fler klubbar köps upp av multimiljonärer. Det viftas med varningsflaggor med texten ”fotbollen har förlorat sin själ”. Men Svennis tar allt med ro.
– Sedan jag kom ut i Portugal och Italien så har jag hört att spelarlönerna inte kan bli högre. Spelarlönerna tog sedan ett jätteskutt när tv-pengarna kom in sedan ligger det på en ganska bra nivå. Pang, säger det så kommer Roman Abramovich och sådan killar som på nytt spenderar pengar, säger Eriksson.

Foto: Bildbyrån

Han förklarar att i och med att de stora klubbarna kan betala de mindre klubbarna större summor för spelarna så höjs kvaliteten även på dessa lag. Mer pengar gör att fotbollen utvecklas.

Inte bara klubbarna drar nytta av den nya ägarstrukturen. Även männen vid makten gagnas av att synas i samband med världens största sport.
– Är du ägare till en klubb så blir du känd, det bästa exemplet på det är inte Abramovich utan Silvio Berlusconi. När han köpte Milan för många år sedan var han rik men okänd. Sex-sju år senare är han premiärminister, det hade han aldrig i världen varit om han inte köpt Milan, fastslår Svennis.

– Det kommer bli fler och fler, varje vecka hör jag från agenter som frågar om jag känner till någon klubb som är till salu, säger han om framtiden.

Manchester City startade ligan fenomenalt och på hemmaplan malde laget ner allt motstånd. Hårt matchande under jul och nyår slet dock hårt på spelarna och kontakten med den absoluta toppen är nu bruten. Men tillsammans med den rike thailändaren Shinawatra tar de tre gentlemännen från Sverige steg för steg mot det slutgiltiga målet – att bli bäst i världen.

Text: Mårthen Bergman