Agentens svar på tyska utbrottet

För några dagar sedan uppmanade den tyske legendaren och Bayern Münchens vd, Karl-Heinz Rummenigge, klubbarna att inte betala agenter vid övergångar.

– Det borde vara upp till spelaren att betala eftersom agenten utför en tjänst till spelaren och inte till klubben, sade han då till Bild och fick medhåll från Dortmunds ägare Hans-Joachim Watzke och Werder Bremens sportchef Klaus Allofs.

Nu reder den svenske agenten och juristen Martin Klette ut situationen i Sverige och ger också svar på Rummenigges utspel.

– Det finns en tradition inom svensk och utländsk fotboll som helt eller delvis står i strid med FIFAs agentregler på området och det är att klubben betalar agenten för hans arbete utfört för spelarens räkning. Agentreglerna tillåter visserligen att klubben betalar spelarens agentarvode men då får det bara vara exakt det arvode spelaren skulle betala sin agent enligt det avtal spelaren har med sin agent, säger Klette till FotbollDirekt.se.

– Många agenter bryter mot detta genom att begära ett större arvode än han har rätt till enligt agentavtalet. Många agenter försöker också locka spelarna att börja jobba med dem genom att säga att de inte skall ta betalt av dem. Detta är endast ett rekryteringsknep eftersom ingen agent arbetar gratis. Vad spelarna missar är att agenten då tar betalt av klubben. Ofta mera än vad som han hade fått betalt av spelaren. Eftersom klubben har en pott pengar är detta pengar som annars hade kunnat komma spelaren tillgodo.

Bild uppger att en agent tjänar mellan 10 och 15 procent av den totala övergångssumman. Stämmer det? Hur ser det ut i Sverige?

– I normala fall gör det inte det. FIFAs agentregler säger att man ej får ta procentuellt betalt av en klubb när man företräder denmen mörkertalet är säkert stort när det gäller klubbars och agenters överenskommelser.

– I andra sporter som ishockey är det spelaren som betalar sin agent. Ingen kan väl egentligen säga att det är fel att agenten får betalt av den han företräder? I det här fallet spelaren. FIFAs agentregler säger också att detta skall vara huvudregeln. Sedan finns undantaget där klubben kan betala det avtalade agentarvodet enligt agentavtalet som då betraktassom en skatterättslig förmån för spelaren till agenten. Dock inte mer.

– Många agenter hade haftatt förlora på att förbundet hade tittat närmare på detta eftersommånga fuskar med dessa agentregler. Skatterättsligt är det dock korrekt som skatteverket gör att betrakta dessa agentarvoden som en skattepliktig förmån under förutsättning att agenten har företrätt spelaren.