Avskedet från Söderstadion: “En känsloindustri”

Han har fler matcher på Söderstadion än samtliga Hammarbyspelare – hur tar man farväl av sitt andra hem efter nästan 40 år? Journalisten och supporterprofilen Magnus Hagström berättar om ett liv på Söderstadion – och känslorna inför avslutningen:
– Jag vet inte, det finns knappt några ord kvar längre, det har blivit någon slags känsloindustri av alltihop, säger Hagström till FotbollDirekt.se.

Magnus Hagström är journalist och författare, bland annat till boken “Va för jävla pack e ni?” om supporterkultur, han skriver regelbundet för Offside och är redaktör för Bajensupportrarnas matchprogram.

Regelbunden besökare på Söderstadion sedan början på 70-talet ska han nu ta farväl av en arena han gått till i nästan 40 år.

– Första matchen på Söderstadion var 1974, 0-5 mot Malmö, så det är ett tag sedan. Men det började med ett derby mot Djurgården 1973, det var inte på Söderstadion. Vi låg under med 0-1 men vände till 4-1 sista kvarten. Det började väl på riktigt där, säger han till FotbollDirekt.se.

Har du koll på hur många matcher du sett på Söderstadion?

– Jag har försökt räkna på det där, på ett ungefär… när jag började gå var det 22 matcher per säsong, sen 26 och nu 30… så det handlar om runt 500 matcher, någonstans där. Och jag minns varenda en. Nej då, det gör jag inte (skratt).

– Starkaste minnet? Det är svårt att komma runt guldet 2001, men om jag ska plocka fram något annat som inte är lika väntat så säger jag en 6-0-seger mot Öster 1976, det var en enorm skräll. Men det var en rolig tid då, det hände alltid mycket, matcherna kunde sluta hur som helst. När Bajen var bra så var de fantastiskt bra, men det gick mycket upp och ner. Samtidigt var det då som klackkulturen växte fram, så det var en spännande tid på det sättet också.

Ja, hur har det varit för dig som varit med nästan hela vägen. Har det funnits flera “olika” Söderstadion? Kan man tala om någon period som en “guld-era”?

– Det är bättre på läktaren nu, engagemanget är mycket djupare. Då på 70-talet var det mer en subkultur, alla som gick på matcherna var ungefär lika gamla, sysslade med ungefär samma saker. Nu är det så mycket bredare, du har alla kategorier av människor. Det är mycket fler tjejer och kvinnor nu till exempel.

– Jag har ju stått på samma ställe i alla år, rätt högt upp på klackläktaren. Och det är ingen som tycker det är konstigt att en 50-årig gubbe står där och hojtar, det är helt i sin ordning.  Sen är det ju mycket annat som förändrats. Min generation hämtade inspiration från England, det var ju Tipsextragenerationen. Tifon fanns ju inte förr utan det har kommit de senaste 15-20 åren och det kommer ju från Italien och Sydeuropa.

– Jag tillhör en annan generation och är inget jättefan av tifos men det är ändå bra för fotbollen att det finns. Det är väldigt visuellt och lyfter fram supportrarna. Jag menar, förr kunde man läsa i tidningen, “det var bra stämning på Söderstadion i går”. Nu får man se det i bilder, det blir mer direkt.

Går det att sätta ord på vad Söderstadion har betytt för Hammarbys identet?

– Allt. Det är bara att titta på de senaste åren, det är ganska fascinerande att engagemanget väckts trots att det gått så dåligt för laget i flera år… men det är Söderstadion som byggt det här, det är en väldigt betydelsebärande del.

– Jag tror att mycket har med dess relativa litenhet att göra – vi är ett av de bästa publiklagen på den minsta arenan. Den är tät och det blir bra tryck och stämning även om det bara är 5 000 åskådare. Den känns större än vad den är. Det är svårt att hitta någon liknande arena någonstans.

Söderstadion har byggts om ett antal gånger under årens lopp och Magnus Hagström har varit med om samtliga.

– Ombyggnaden av västra läktaren med kontorshuset, det var ju tragiskt. Det var i skiftet 80-90-tal och fotbollen var svag, det var några tusen som gick på matcherna. Hade det funnits krafter som kunnat stå emot då, då hade man kunnat stoppa det och bygga om Söderstadion själva. Med den starka supporterkultur som finns i dag så hade den där ombyggnaden aldrig genomförts, inte en chans. Det är alldeles för starka krafter nu som kan påverka.

– Fast samtidigt så har de här ombyggnaderna varit en del av Söderstadions själ och charm. Det är lite som staden i stort, den växer och förändras hela tiden. Till skillnad från nya arenan – den är som ett rymdskepp som hade kunnat kastats ner var som helst när som helst.

Men den nya eran är snart här. Tele2 Arena är snart färdigbyggd och om ganska exakt en månad är det hemmapremiär mot Örgryte.

– Ja det är ju inget man längtar efter. Det kan vara bra rent sportsligt – om Hammarby vill växa och bli ett allsvenskt topplag med Europa-ambitioner så är det väl enda vägen att gå. Söderstadion är för liten för Europamatcher, vi kan inte spela derbyn där.

– Men det är ju också en evenemangsarena det här, det kommer vara en massa olika saker där och inte bara fotboll. Det kommer vara två lag där, en läktare kommer heta “Nacka Skoglund-läktaren” när vi spelar matcher och “Knivsta Sandberg-läktaren” när Djurgården spelar. Där går någonting förlorat.

Många AIK:are har haft svårt för flytten till Friends Arena, inte bara på grund av Råsunda-nostalgi. Utan man är kritisk nu också, med facit i hand?

– Ja. Jag har i alla fall inte hört någon som sagt att det blivit bättre än det var tidigare. Men man ska komma ihåg att när det började snackas nya arenor i Stockholm så var ju opinionen väldigt tydlig, då var det “vi ska ha en ny arena”. Nu när det faktiskt börjar närma sig så börjar det gå upp för folk vad som väntar.

Går det alls att förbereda sig på hur avskedet kommer kännas?

– Jag vet inte, det finns knappt några ord kvar längre, det har blivit någon slags känsloindustri av alltihop. Det är så många olika ceremonier som ska genomföras, så många som ska berätta hur det känns. Regisserar man känslor för mycket så vet man till sist inte om de är på riktigt.

– Själv kommer jag att ha ganska fullt upp med olika aktiviteter, med matchprogrammet och fotoprojekt – vi håller på att sammanställa en bok, “Söderstadion Forever” som går igenom arenans historia och ska ta foton från sista matchen. Det kan nog vara ett ganska bra sätt att ta sig igenom något som man tycker är jobbigt.