Samma fotboll – förändrad kärlek

Sirius mittfältare Mani Tourang om träning, tränare och insikter

UPPSALA. Mani Tourang är en spelare svår att få grepp om. För motståndarna gäller det att hålla koll på vad den bollkäre mittfältarens nästa rörelse blir. För journalisterna gäller det att fråga och sen följa upp snacket med det faktiska utfallet. Tourang är en i raden av svenska “talanger” som i tonåren spåddes en lysande framtid, aldrig fick sitt genombrott, men fortsätter att drömma om Allsvenskan och proffsmiljonerna.
– Jag skulle absolut inte göra bort mig i Allsvenskan, snarare tvärtom, säger Sirius 23-årige vänsterytter till Fotbollsverige.se.

Det finns många olika typer av fotbollsspelare. En klassisk beteckning på Mani Tourang skulle nog vara “lirare”. En sådan där liten, teknisk, kvick mittfältare som gillar att dribbla förbi sin back, vänta in honom bara för att dra honom en gång till. Den mentaliteten har Tourang fortfarande, han säger sig alltid ha haft en stor kärlek till fotbollen i allmänhet och bollen i synnerhet. Men kärleken börjar mer och mer att förändras. Mogna. I takt med att alla upplockade insiktsblommor längs karriärvägen, så sakteliga börjar forma en bukett.
– Jag älskar verkligen fotbollen, det gör jag, men jag har börjat fatta att jag inte kommer att nå toppen om jag inte lyssnar och tar intryck, säger Mani och pustar ut efter en hård träning.

Allsvenskt tempo
Fotbollsverige.se besöker Superettanlaget Sirius i en i raden av försäsongsträningar. Platsen är konstgräsplanen på Årsta IP i Uppsala en sen eftermiddag i slutet av mars. Fotbollsverige.se utsände är nyss hemkommen från två veckor på Cypern och inte direkt klädd för att stå och titta på en träning i minusgrader. Men tempot på Sirius träning förvånar och värmer, det visar sig inte vara sämre än vad de allsvenska lagen visade upp på Cypern. Det satsas friskt, utan att bli fult, i närkamperna och passningsspelet försöker tränaren Pär Millqvist få fart i genom att begränsa antalet tillslag och planens spelyta.

“Aktiv vila” för Tourang
När Millqvist ser att de intensiva tre-mot-två-anfallen mot målvaktslånet från Kalmar, Milan Barjaktarevic, börjar att göra Mani Tourang, Andreas Eriksson, Daniel Hoch och de övriga trötta beordrar han:
– Kort vila, drick vatten och stretcha musklerna!
Alla gör som Pär sagt. Några går direkt till vattenflaskorna som står vid sidan av planen, andra ställer sig vid närmaste målbur för att underlätta muskelstretchandet. Alla utom Tourang. Han struntar i instruktionerna, ser sig om efter närmaste boll och börjar jonglera med den. Det moderna fotbollsuttrycket för detta är “aktiv vila” och det är uppenbart att Tourang inte kan hålla sig borta från bollen längre än absolut nödvändigt. Först några klassiska touch med vristerna, sedan upp på låren, vidare upp till pannan…misslyckat, bollen tar i backen, varvid Mani slänger en snabb blick mot kameran. Nytt försök; upp med bollen på bröstkorgen, försöker böja sig bakåt likt Zlatan, Mani avbryter halvvägs ner när han upptäcker att han håller på att tappa bollkontrollen. Millqvist tar notis av Manis (anti-)aktiviter, men säger ingenting.

– Då kör vi igen, nu får försvararna också försöka bryta det första uppspelsförsöket, förklarar Millqvists tränarkollega Gary Sundgren för sina adepter.
Målvakten Barjaktarevic har inte en av sina bästa träningar och släpper många enkla bollar förbi sig. Många könsord och svordomar hoppar ur hans mun, men lagkamraterna är måna om nykomlingen i laget och ger uppmuntran när Milan väl gör en elegant benparad. Tourang glänser inte i spelövningarna, han har inte avsevärt mycket boll och när han väl får bollen passar han den vidare till en kamrat i bättre läge.

“Jag älskar bollen”
När väl det 90 minuter långa träningspasset är avslutat tar Mani tag i stretchningen. Han ser lättad ut när Fotbollsverige.se kommer fram och hälsar.
– Fick du några bilder…?, inleder Mani med ett leende, i ett ödmjukt försök till kallprat.
Du hade ju en diskret uppvisning med bollen, så det vore ju konstigt om jag inte fick det…
– Hahaha, jo men man måste ju passa på. Dessutom kan jag bara inte sluta att leka med bollen, jag är här för att jag älskar fotboll, inte stretchning.
Hänger inte de två ihop?
– Jo kanske, men det är sån jag är. Jag älskar bollen, att dribbla och utmana…att bjuda publiken på underhållning.
Hur konstruktivt tycker du att ditt spel är? Jag menar; är det alltid så framgångsrikt för dig och laget att spela för att underhålla publiken?
– Jag gör det som jag tycker är kul och försöker spela fotboll på ett sånt sätt som jag själv skulle vilja se om jag var publik. Men det är klart, det får inte gå till överdrift, det har man lärt sig med åren.
Hur tycker du att ditt sätt att spela har förändrat sig genom åren?
– Svårt att förklara, men det handlar nog mycket om en utvecklad spelförståelse och taktisk förmåga. Jag värderar mina lägen bättre nu än tidigare. När ska jag gå själv? När ska jag passa? Jag älskar fortfarande att ha bollen och lura motståndaren med mina dribblingar, men ibland måste man ju ta hänsyn till laget och vad det står i matchen och så där.

“Ibland”; menar du att du fortfarande är en egoistisk spelare?
– Ego och ego…det tycker jag man måste få vara. För mig handlar det mer om att ta mitt ansvar för min egen karriär. Jag är en seriös spelare som förbereder mig bra till träningar och matcher, vill inte tränaren ha den spelartyp jag är får han väl bänka mig. Jag vill inte ändra min spelstil i grunden.
Hur ser dessa förberedelser ut?
– Jag studerar alltid min främsta motståndare inför en match. På uppvärmningen tittar jag på hur han ser ut; storlek, vikt, känslan i fötterna, huvudspelet, tacklingsförmågan, hur han använder armarna i markeringsspelet, rörligheten i sidled, snabbheten…allting i princip. Jag har stor fördel med dom kunskaperna under matchen, det kan vara skillnaden mellan mig och honom i matchen-i-matchen.
Hur har dina målsättningar under en säsong förändrats med åren?
– Nu är jag betydligt mer realistiskt och konkret…ja, inte så drömmande längre. Jag försöker koncentrera mig bättre på här och nu, inte blicka så långt framåt. Tar en match i taget.

Finns det inte en fara med att vara för kortsiktig? Jag menar; är inte en långsiktig plan en förutsättning för att inte knäckas av en misslyckad dribbling, passning, match eller våromgång och omgivningens alla synpunkter på hur man bör och måste spela för att lyckas?
– Så kanske det är. Men för mig är det viktigt att jag tar en match i taget och jobbar hårt på varje träning mellan matcherna. Det är så lätt att göra en bra match och tro att allt ska rulla på efter det. På sätt och vis kan det på lång sikt vara mer negativt att göra en bra match än en dålig eller halvbra match. Jag måste lära mig att hantera både med- och motgång.
Är det svårare att förbereda sig till en match och ladda om efter densamma psykiskt, än fysiskt?
– Jag brukar inte ha några större problem med den fysiska biten. Mentalt kan jag bli mycket bättre, det är någonting jag ska fokusera på den här säsongen. Blir jag bättre på det kan hela mitt spel höjas till en högre nivå.

Återvände till Sirius
23-årige Mani återvände till Uppsala och Sirius efter ha provat lyckan i AIK (2001-2004) och Boden (2005). Sin nuvarande tränare, Pär Millqvist, hade Tourang redan i AIK och också uppe i Norrbotten. När tränare och dess betydelse genom åren kommer på tal blir Mani försiktig, men säger rakt ut vad han tycker. Millqvist uttrycker han sig klädsamt positiv till…
– Vi har jobbat tillsammans i olika miljöer under olika omständigheter, så vi känner varandra rätt bra. Det visar också att han tror på mig, jag upplever att jag har hans förtroende och det borde därför bli mycket speltid för mig i år. Men det är viktigt att jag tar mitt ansvar och visar att jag är värd det, det ligger lite press på mig att ta nästa steg i min utveckling i år, det är både jag och Pär överens om.
Hur upplevde du Richard Money som tränare, när du hade honom i AIK?
– För mig var han mycket bra. Han trodde på mig och vi hade en bra dialog. Men AIK var inne i en tuff period och…ja, han var väldigt pressad och fick sluta senare.
Har du någon kontakt med Richard idag?
– Nej, ingen alls faktiskt.
Skulle du vilja ha det?
– Ja, det skulle nog vara bra. Han vore en bra mentor för mig att ha.
Patrick Englund tog över som tränare efter Money; hur beskriver du din dialog med honom?
– Min speltid i AIK blev i längden inte bättre. Han hade sin syn på fotboll och spelarna i truppen, så det blev inte direkt bättre för mig om jag säger så.
Så vad hände?
– Du vet, när man är ung har man så höga tankar om sig själv, karriären och alla drömmar och mål man vill uppnå. När min utveckling i AIK inte gick som jag tänkt och hoppats, ja då började jag må dåligt.
Blev du knäckt, funderade du på att lägga av?
– Njae…aldrig sluta. Men jag började fundera och grubbla för mycket. När allt går bra kör man bara på, när det går tungt kommer tankarna och tvivlen. Jag tyckte och tycker fortfarande att jag var värd fler chanser, så att få lämna AIK och återvända norrut kändes inte som den rätta vägen mina höga mål skulle ta.

Premiär mot Degerfors
Idag, när Mani och Sirius står på tröskeln till en Superettan-premiär mot Degerfors, är Tourang i harmoni. Sejouren i det dåvarande Superettanlaget Boden gav honom lite av det förlorade självförtroendet åter, men när laget halkade ur var återkomsten till Sirius en naturlig plats för en omstart i karriären. Att spela upp Sirius i Supertettan under 2006 var en speciell känsla och det första året i Superettan gick som en dans, då nykomlingen kunde spela utan press och slå ur underläge. Nu väntar det “svåra” andra året, med allt vad det innebär av ökade förväntningar från omgivning och inifrån det egna laget. Den officiella målsättningen är att komma bättre än fjolårets sjätteplats, men på en inte alltför avlägsen sikt ska Sirius spela i Allsvenskan.

Frågan är om det blir med eller utan Mani Tourang i laget. Mittfältaren hymlar nämligen inte med att han ska spela allsvenskt, detta så fort som möjligt.
– Jag har inget problem med att säga att jag inte tänker vänta på att Sirius går upp. Jag vill spela i Allsvenskan och jag vet att jag inte skulle göra bort mig. Jag är beredd att visa att jag håller på den nivån. Men det vore förstås kul att spela i Allsvenskan med Sirius.
Varför hoppar du inte över Allsvenskan och sticker utomlands direkt istället?
– Jag kan ju inte direkt välja och vraka mellan en massa erbjudanden. Efter förra säsongen var det lite snack om intresse från några norska klubbar, men det blev ingenting…
Varför inte?
– Det berodde nog på många olika saker. Det var nog bara lite rykten och snack, jag fick aldrig någonting konkret att ta ställning till. Allt rann ut i sanden. När det blir så där är det inget att bry sig om, nu kör jag på här i Sirius.
Hur ser du på en eventuell proffskarriär utomlands?
– Klart det vore kul, jag skulle definitivt ta chansen om det kom någonting vettigt. Men samtidigt är det bra om man tar allt steg för steg. Allsvenskan kan vara lagom för mig till att börja med.

“Bra drag på stan”
En genomsvettig Mani börjar frysa denna kyliga Uppsalakväll på Årsta IP. De fuktiga kläderna har förvandlats från skonsamt värmande till plågsamt kylande mot kroppen. Men med ett ständigt leende på läpparna, glimten i ögat och nära till skratt svarar Sirius nummer 14 tålmodigt och öppenhjärtigt på alla frågor. För en lirare som inte kan vara utan en boll, speciellt om det finns en i närheten, i många minuter, är det en imponerande bedrift att genomlida en lång och tråkig försäsong i kalla Sverige.
Hur mycket längtar du efter premiären borta mot Degerfors?
– Det kommer att bli härligt att köra igång. Det är synd att vi inte får börja på hemmaplan, för det verkar vara bra drag på stan kring oss i år. Det är många som skickar SMS och kommer fram och vill snacka. Sånt blir man extra laddad av, det är ju för alla som bryr sig som man spelar.
Spelmässigt; är Degerfors ett lag som passar dig och Sirius?
– Jag tror det. Dom har ju Jan Stahre, min individuelle tränare från AIK-tiden, som tränare, han förespråkar ett spel med snabbt passningsspel längs marken. Så ska vi också försöka spela, Degerfors kan passa oss bra. Det kommer bli en underhållande match. Jag ska bidra med mitt, deras försvar ska få det jobbigt!

En bil tutar på parkeringen utanför stängslet runt Årsta IP.
– Mani, ska du med eller?!, ropar en lagkamrat på håll och tutar en gång till.
Mani svarar honom inte, utan ursäktar sig, plockar ihop sina saker och försvinner bort mot den väntande bilen.
– Jag fick en smäll på foten under träningen, måste iväg och kolla om det är nåt allvarligt. Ring mig när du vill, så snackar vi mer…

Faktaruta

Namn: Mani Tourang.
Ålder: 23.
Längd: 175 cm.
Vikt: 67 kg.
Position: Mittfältare.
Klubb: IK Sirius
Moderklubb: Upsala IF.
Övriga klubbar: AIK och Boden.

Text: Dan W Boter