Sorgen i Degerfors – måste se firande som risk
Men ett eventuellt firande måste hållas nedtonat pga corona – något som lägger sordin på allt:
– Skulle det bli klart, då skulle det kännas väldigt torftigt att säga “jaha vad bra, det blir kul att spela allsvenskan och vi hoppas vi kan ses då”, och sedan är det inget mer med det liksom, säger Degerfors klubbchef Suzanne Hellström.
Ett avsågat Gif Sundsvall utan jättemycket att spela för, och dessutom hemmaplan för Degerfors.
Efter en missad matchboll senast mot AFC Eskilstuna så är det nu upplagt för fest på hemmaplan – en poäng för Degerfors och ett allsvenskt kontrakt är i teorin säkrat, med överlägsen målskillnad gentemot trean Jönköpings Södra.
Upplagt för fest, men med tydliga restriktioner. Supportrar lär samlas utanför Stora Valla om laget klarar av det, och i dagsläget är det oklart hur man ska hantera en sådan situation.
När Degerfors för tre helger sedan hemmaslog Gais och tog ett stort steg närmare allsvenskan så var supportrar på plats, och det var inte helt coronasäkert.
Det är en helt unik situation som väntar, konstaterar Degerfors klubbchef Suzanne Hellström. En dag som kan ge så enormt mycket glädje till alla i och runt klubben, och den glädjen måste man nu se som en risk.
– Visst finns det risk för fest. Vi vet hur det var här under Gais-matchen. Men här är det inte tal om att det är tusentals människor utanför Stora Valla, utan det kommer vara färre än så. Men visst var det en del folk här då, och alla höll inte det där godkända avståndet heller, säger Suzanne Hellström till FotbollDirekt.se.
– På något sätt så måste spelarna komma ut från arenan, om de ska åka hem. Är arenan omringad av supportrar, vilket det är stor risk för... då får man fundera över "vilken strategi har vi då?"
– På säkerhetssidan, där är vår polismyndighet uppdaterad både via sociala medier, och gentemot oss. Att de håller lite koll innan, vad är det som planeras. De kommer finnas här, de är medvetna om att det skulle kunna bli lite för mycket glädjeyttringar här nere. Vi pratar med varann hela tiden, checkar av sociala flöden. Det är ofta så man får informationen. Så det är väl så vi jobbar här inför.
Å ena sidan är det här något man måste förhålla sig till på ett professionellt plan, å andra sidan är det en enorm sorg i att man måste vara professionell i det här läget.
– Skulle det bli klart, då skulle det kännas väldigt torftigt att säga "jaha vad bra, det blir kul att spela allsvenskan och vi hoppas vi kan ses då", och sedan är det inget mer med det liksom.
– Att vara spelare, att kanske vara med om det här en gång i livet. Att inte få ta emot folkets jubel, det är för jäkligt. Det är något ingen av dem får vara med om någonsin igen. Det är säkert många som kan spela ännu högre upp i framtiden och nå stora framgångar. Men just den här grejen, att få vara i en lägre serie, kämpa sig upp och göra något historiskt. Och så blir det inget efteråt... det är förbaskat också. Nej, det här är ingen lätt ekvation att få att ihop.
Ett större firande, eller kanske snarare en hyllning, skulle kunna arrangeras vid ett senare tillfälle. Men det är förstås inte samma sak...
– Nej men precis. Det är det där ögonblicket, när domaren blåser i pipan och det är klart... det är det man har drömt om. Även jag. Vi får göra det så bra vi kan bara, på ett säkert sätt.
Det handlar ju heller inte om någon huliganism eller att någon vill förstöra något?
– Nej. Det är bara glädje. Det är ju det. Vi har sagt att vi ska göra någon typ av firande, sedan om det blir en digitalt möte, om våra supportrar får möjlighet att prata med spelarna den vägen... de måste ju få prata med varandra.
– Vi ska gå upp först också, ska jag väl tillägga. Denna jäkla jinxning. Jag blir tokig! (skratt).
Det är en match med stora pengar på spel för Degerfors - jumbon i allsvenskan får in runt tio miljoner kronor mer i SEF-pengar än vad ettan i superettan får.
Men just den biten ser inte Hellström och Degerfors som någonting avgörande för klubbens framtid.
– Det är ju drygt en fördubbling där, av delen av tv-pengarna och spelpengarna. Så är det ju. Sedan vet jag inte... det känns lite som att de ekonomiska förhållanden ändå är ganska lika mellan allsvenskan och superettan, bara på varsin nivå. För det vill ju gärna bli så att kostnadskostymen blir större.
– Det är bara att gå till sig själv, det är inte så att de senaste 20 årens löneförhöjningar sitter på mitt konto heller (skratt). Man vänjer sig lätt vid en ny nivå, nya vanor.
Sedan är man väl tvingad till att öka på kostnaderna, inte minst på spelarsidan?
– Så är det väl. Lönenivån i allsvenskan är högre. Det blir nog svårt säga till spelarna vi kommer inte höja några löner alls, ni får spela med superettanlön.
– Men där har vi sagt att vi ska jobba för en lite försiktigare kostnadsbudget nästa år. Det är rådet man får när man pratar med andra klubbar, som är på väg upp eller varit där. Om man är på väg att etablera sig, eller om man är uppe och är så olycklig att man ramlar ned igen. Även om det lockar att kanske ta in någon dyrare spelare, man får nog se över var man är. Där tycker jag väl att vår sportchef Patrik Werner har varit oerhört skicklig och kunnat bygga med små medel.
– För det beror på hur man använder den ökade intäktsmassan. Men när man ser på elitidrott överhuvudtaget, så hör man lika ofta om (ekonomiska) problem i högstadivisionen som i andradivisionen. Antingen om man har varit överoptimistisk i början av året eller i andra delen av året, det kan slå väldigt fel.
Hellström kommer in på hur speciellt det är att gå upp i allsvenskan just det här året - för även om pengarna är större så är framtiden, med eventuell nollpublik även nästa år, mer osäker än någonsin.
– Vad budgeterar man med inför nästa år? Det är inte lätt att budgetera noll heller. Jag menar, vi har inte haft noll det här året heller. Vi har oerhört många med årskort som säger att de inte ska begära pengarna tillbaka. Jag vet inte det idag, men jag tror inte vi kommer kunna sälja särskilt många årskort förrän folk vet ungefär vad de får för det.
– Ska man lyssna på FHM och (generaldirektör) Johan Carlson... han sade ju här att det blir ingenting på hela nästa år heller. Då blir man bekymrad. Man blir nedtryckta i skorna, inte bara vi inom fotbollen utan en massa idrottsklubbar, idrottare och kulturövare... det är säkert inte illa menat men jag förstår inte varför man behöver kommunicera så definitivt redan nu.
För Degerfors har det här året varit stentufft, och så sent som i september gick man ut med att pengarna bara skulle räcka en månad till. Men en supporterinsamling gav över 1,6 miljoner kronor.
– Den likviden, de pengarna vi hade i kassan... det är så, när man spelar matcher så kommer det in pengar varannan vecka, genom hemmamatcherna. Att tro att vi och andra klubbar med oss klarar oss utan pengar, det är en utopi. Då var det ett jättetufft läge, det måste jag säga.
– Sedan har våra supportrar gjort ett fantastiskt jobb med att få fokus på det, och hur svårt vi hade. Vi fick stödpengar, men sedan hade vi också lyckan i att våra supportrar drog igång en kampanj. Det är supportrarna som har räddat oss. Därför önskar man så innerligt att vi kan bjuda tillbaka nu.
Den här artikeln handlar om: