Syrianska-basen: “Vi är inte förankrade i samhället – vårt namn stör folk”

SÖDERTÄLJE Fotbollsklubbarna kan bli en av samhällets grundpelare. Det menar Syrianskas starke man Ghayath Moro, som hoppas kunna stötta Södertäljes lokalsamhälle genom klubben. Men företag och myndigheter i närområdet slår dövörat till, menar han.
– En förening som vår, eller andras… vi kan göra enormt mycket. Det är vi skyldiga till gentemot vårt samhälle. Men vi måste få hjälp, vi kan inte göra det själva, säger Moro till FotbollDirekt.se .

Det blev tre år i allsvenskan för Syrianska. Efter fjolårets degradering till superettan har SFC främst mötts av krisrubriker, kring hastiga tränarbyten och en dålig ekonomi, där Kronofogden var minuter i från att besöka kansliet och göra utmätning av klubbens tillgångar.

Nu är ekonomin räddad, åtminstone för stunden. Men det är nya tider i superettan, med stora nedskärningar, och Ghayath Moro är ensam anställd kvar på klubbens kansli. Med titeln fotbollsansvarig har han hand om det mesta i och kring klubben.

En man med stora ambitioner om fotbollsklubbarna som samhällsförbättrare, i motsats vad som ofta är bilden efter läktarskandaler och avbrutna matcher – för hela samhället, och mer specifikt för Syrianska i Södertälje.

Men klubben har aldrig riktigt nått ut till Södertäljeborna och Södertälje i stort, säger Moro. De tre åren i allsvenskan gav aldrig det lyft man hoppades på.

Och hans förhoppningar och visioner om att komma närmare lokalsamhället och att Syrianska ska vara en betydande samhällsaktör, har det inte blivit så mycket med. Ännu, ska sägas.

– Jag kommer aldrig ge upp det, jag brinner för den här klubben och jag brinner för samhällsfrågor, om ett bättre och tryggare samhälle. Men när det inte finns resurser, då mår samhället inte bra, då mår vi inte bra. Då blir det bläck på papper. Vi kan göra mycket mer, men vi kan inte göra det ensamma, säger Moro till FD.

– Vi sysselsätter exempelvis runt 400 ungdomar i klubbens ungdomslag, vi har sociala projekt för ungdomarna i Södertälje, de får komma och jobba hos oss. Vi har ungdomar i ungdomstjänst, som jobbar på våra matcher. Det är sådant som sällan kommer ut. Det här gör varje förening, inte bara vi. Men vi är inte förankrade i samhället, i Södertälje.

Ghayath Moro tror sig vet varför klubben aldrig förankrats och blivit synonymt med Södertälje.

– Det är namnet som stör, säger han och vänder sig mot klubbmärket på dörren till Syrianskas kansliingång. Under “Syrianska FC” och “1977” (året då klubben grundades) så står där…

– Du ser här, “Södertälje”, det står ju här. Men det vill man inte se. Och det är en del av problemet. Det är inte många som ser vad som står där, eller, som ens känner till att det står där.

När Moro intervjuades i Länstidningen i Södertälje förra året och frågade sig hur man skulle kunna locka mer publik, så fick han 40-talet mail från läsare. Nästan alla gav tipset “byt namn på klubben”.

Ett klubbnamn kan man inte överge hur som helst? 

– Nej, det handlar om identitet. Speciellt för oss. Det är någonting som är heligt. Så… jag vet inte, faktiskt.

Man ska kunna heta Syrianska och ändå vara ett Södertälje-lag?

– Vi är ett Södertälje-lag, det är fakta. Det handlar om att någon ska kännas vid att vi är det. Men det är inte bara Södertälje, utan hela Sörmland… vi var högst i Sörmland i tre år. Det är stort. Men är det någon som känns vid det? Det märks inte.

Men de som går på matcherna, era fans, är det…

– Det är syrianerna. Det är spelare, ledare i klubben… och motståndarna, från andra laget. Tyvärr.

Moro säger att Syrianska har testat det mesta för att nå ut till fler, man har bjudit in skolor och fritidsgårdar och haft ett utbyte med hockeylaget Södertälje SK för att nå en större publik.

– När man får allt mindre publik, trots att vi har de kanske billigaste biljetterna i superettan… en sittplats hos oss kostar 120 spänn. Jag menar, vad är det mer man kan göra, mer än vad vi gör?

Kan det ha att göra med att ni är ganska ung som förening och relativt nya i eliten? 

– Ja men ändå… de tre åren i allsvenskan, vi satte ju Södertälje på kartan. När vi mötte de lagen, det var ofta landslagsspelare vi mötte. Det borde vara av intresse tycker man.

Vad tycker du själv, kan ni uppskatta det pr-värde ni gav Södertälje under åren i allsvenskan? 

– Det går inte att värdera det i pengar. När vi var i allsvenskan, och du väljer att spela med Syrianska på FIFA-spelen… Södertälje Fotbollsarena kommer upp på spelet. Det är en ära. Nej, det går inte att värdera det i pengar.

Det har pratats om en sammanslagning med Assyriska. Vad skulle en sådan sammanslagning innebära, ekonomiskt? För era möjligheter att växa och jobba med de här frågorna?

– Jag kan förstås bara tala för Syrianska, men jag tror inte att en sammanslagning kan förändra bilden. För det handlar fortfarande om namnet. Assyriska och Syrianska. Men sedan är ett sådant projekt långsökt, och som jag berättat tidigare: det här stannar inte på styrelsenivå, det är en betydligt större fråga och det måste förankras på alla plan. Det är inget man gör över en natt.

Men kan det vara vad som krävs, ett namnbyte? 

– Då försvinner båda. Därför är det långsökt. Men jag tror också att båda lagen har nått eliten för att de har sporrat varandra på något sätt. Hade inte både Assyriska och Syrianska funnits så kanske ingen av dem nått så långt som de gjort.

Nu är det tyngre än på länge för rivalen Assyriska medan Syrianska klarat sig okej sportsligt i superettan. Men det såg, åtminstone utåt, ut som fullständigt kaos när säsongen skulle börja.

I mitten på april framkom att Syrianskas skuldberg var så högt att Kronofogden var på väg att göra utmätning av inventarierna på klubbkansliet. En insamling från såväl sponsorer som supportrar hjälpte till att samla in de pengar som behövdes, i absolut sista stund.

– Det var bara befintliga företag, möjligen några nya. Men vi pratar om småsummor. Det var ingen som kom in utifrån och visat intresse, och sagt “nu jävlar ska vi lösa det här”, utan det var mindre företagare som gick in med nya pengar.

Hur nära var det att ni inte skulle hinna få in pengarna? 

– Vi var tio minuter i från att Kronofogden skulle knacka på dörren. Klockan 13.20 (29 april) så mejlade jag kvittot. Då hade jag till klockan 13.30 på mig. Så illa var det.

Det måste ha varit dramatiska dygn?

– Det var riktigt dramatiskt. Vår handläggare var en fantastisk dam, det handlar inte om att hon skulle vara stöddig eller något sådant när hon sa så, jag förstår att hon också har regler att rätta sig efter. Hon hade gett oss fram till klockan 13 den dagen.

– Jag pratade med henne på telefon och sa att jag var i Stockholm och inte hinner till Södertälje klockan 13, att jag inte kunde köra hit på 20 minuter. Då fick jag fram till 13.30 på mig. Jag har full respekt och förståelse för hennes situation. Men fakta är, att det var tio minuter från att de knackade på dörren här.

De största lokala företagen, som Astra Zeneca och Scania, finns trots allt bland Syrianskas sponsorer. Hur mycket de går in med varje år vill Moro inte kommentera, men avtalen omförhandlades vid degraderingen till superettan.

– Vi är tacksamma för varje krona. Men så är det för svensk elitfotboll i stort, det krävs att du har stora företag som pumpar in stora pengar… sedan vilka som gör det… jag menar, om du tar alla klubbar i allsvenskan och superettan, det är exakt samma bekymmer.

– Vi måste få hela samhället att må bra, och tro på den här klubben. Att alla företag ska tro på klubben, att vi gör ett bra jobb. Att kunna lyfta fram klubbarna, inte bara Syrianska, utan alla klubbar. Jag sitter ofta i möten och pratar om vad vi skulle kunna göra med lite hjälp, säger “så här kan vi göra”. Men det blir mest nickar och medlidande. Det stannar där.

Vad skulle ni kunna göra om det fanns resurser?

– Enormt! Enormt mycket. Och jag tror att det skulle vara oersättligt, när väl bollen är i rullning. Så pass mycket tror jag på Syrianska. Det är obegränsat. Men… det gäller att tro på oss också. Vi skulle kunna hjälpa ungdomar med att hitta jobb till exempel, eller skapa arbetstillfällen för dem. Få bort dem som har problem från det som de hamnat i. Få dem att känna att de är en del av samhället, inte isolerade. Vi skulle kunna göra något liknande som det Djurgården gjort med Djurgårdsandan, att hjälpa arbetslösa ungdomar att hitta jobb till exempel.

– Efterfrågan är enorm, med tanke på att det är många flyktingar som kommer hit, nu från kriget i Syrien till exempel. Vi försöker hjälpa så många ungdomar som möjligt, men det är en resursfråga. Vi kan bli tajtare med övriga samhället, vi måste bli tajtare. Allt hör ihop. En förening som vår, eller andras… vi kan göra enormt mycket. Det är vi skyldiga till gentemot vårt samhälle. Men vi måste få hjälp, vi kan inte göra det själva.