LÜHR: ”IFK Norrköpings brist på balans är oroväckande”

Man hinner se mycket fotboll på en helg.
Och konstatera att..
… Djurgårdens energi och offensiv växer för varje match.
… Östersunds FK:s startelva är okej ändå, men truppen på tok för tunn.
… IFK Norrköpings brist på balans är oroväckande.
… Degerfors ska vara glada att allsvenskt motstånd knappast lär parkera bussen på Stora Valla.
… och att man inte har en aning om hur Malmö FF kommer se ut 2021.

Men låt mig börja i en annan ände, i Elfsborg.
Det snackas massor om offensiva nyförvärv som värvats in till allsvenskans topplag, och då inte minst till Malmö FF. Två offensiva spelare (Antonio Colak och Veljko Birmančević) hämtades in med kort mellanrum, och i helgen fanns också haussade Colak på planen från start i Borås.
Det blev inte så mycket med det, i stort sett inget alls – men det behöver heller inte betyda ett smack. En första match är alltid en första match, och en träningsmatch, är en träningsmatch, är en träningsmatch…

Då var det ändå intressant att se Marokhy Ndione, 21, i motståndarlaget. Lång, stor, kraftfull, mjuk och fin med bollen och ett vasst spelsinne.
Dessutom både målskytt och framspelare i 4-0-krossen över de regerande svenska mästarna, och klubbchefen Stefan Andreasson ser åter ut att samla på potentiella guldägg. Mittbacken Joseph Okumu är ett sådant, och Ndione likaså. Det finns något kraftfullt och internationellt över dessa två spelare som är mycket spännande.
Sen att lagkapten Johan Larsson ändå var bäst på planen, det är ju som vanligt.
Malmö FF åkte på en ny käftsmäll.
Då var det bara en pytteliten tröst att Birmančević svarade för två mål i den efterföljande B-lagsmatchen.
Å andra sidan så kan jag inte se MFF prestera på den här nivån när allsvenskan rullar igång, jag kan inte se att Anders Christiansen och Ola Toivonen tillåter det.

***

Djurgården körde över Östersund i Svenska Cupens kvartsfinal (3-0) och åter var det firma Edward Chilufya och Kalle Holmberg som levererade framåt.
Om vi snackat guldägg tidigare så är ju Chilufya Djurgårdens stora i den kategorin och har så varit i några säsonger nu.
Utan att då få till någon konsekvens i prestationerna.
Men i cupen har det lyft, och det skulle inte förvåna mig om sportchefen Bosse Andersson bjuder på en ny hiskelig transfer om målskyttet håller i sig under våren och fram till EM i sommar.
Chilufya har egenskaper som funkar världen över, och hakar självförtroendet på snabbheten så kan det bli väldigt bra.
Spännande också att se Albion Ademi få en ny chans av tränarduon Lagerlöf/Bergstrand  i startelvan efter kölhalningen från nämnda duo senast efter Kalmar FF-matchen.

***

Jag såg också stora delar av IFK Norrköping-Häcken och konstaterar att det är två lag som har potential att hänga med länge i en allsvensk toppstrid 2021.
Peking skulle till och med kunna segla upp som en guldkandidat, OM jag hade varit mer säker på balansen i Rikard Norlings lag.
Framåt? Inga konstigheter. Den glödande Sead Haksabanovic, oberäknelige Samuel Adegbenro, drömmålsskjutande Jonathan Levi, skyttekungen Christoffer Nyman och den hyperkvicke Ishaq Abdulrazak, uppbackade av Isak Bergmann Johannesson och Alexander Fransson, kommer göra massor av mål i år.
Men bakåt?
Alexander Jeremejeffs (vilket nyförvärv!) vändning på mittplanen mot en passiv och grundlurad Theodore Rask, 20, var alldeles för enkel och betydde 1-1. IFK Norrköpings backlinje känns långt ifrån “guldig”, men det handlar som sagt också om en balans i laget.
Där är inte Norling ännu med bygget för 2021.

***

Var är då Östersunds FK?
Ja, inte i allsvenskan 2022 om spelet ser ut som mot Djurgården. Alltså, det var inte hemskt fram till 2-0-målet (av Chilufya), men när tränaren Amir Azrafshan försöker skaka liv i laget genom att kasta in folk från bänken och allt ändå blir sämre och ännu mer energilöst – då finns där ju ett problem.
Ett annat är att ÖFK ju inte får förstärka laget i år.

***

Västerås SK skrällde igen då man slog ut Degerfors på en bakgård till Stora Valla.
Ett kompakt VSK.
Disciplinerat.
Välcoachat.
Värda segern.
Men om man ska se något positivt med Degerfors-ögon så har jag svårt att se allsvenskt motstånd komma till Stora Valla i år och (vad elaka människor skulle kunna säga) parkera bussen för att lösa poäng.
Men jag är inte riktigt så elak, och konstaterar att Västerås ändå gjorde fyra mål över 120 minuter.
Och jag älskar cupskrällar!