EKWALL: VAR har trappat upp jakten på en gudomlig rättvisa som inte existerar

Straff? Hands?

När? Hur?

VAR!

Fotbollsvärlden har trappat upp en jakt på gudomlig rättvisa, som aldrig kommer existera; TV-spelet har nått arenorna är det så publik, domare och (inte) minst spelare vill ha det?

Jag har svårt att tro det.

Man kan säga mycket om Video Assistant Referee och rätt mycket har redan sagts, men min grundinställning är att det är bra och att det vore korkat att inte dra nytta av den teknikutveckling som existerar i en föränderlig värld.

Det kommer alltid att finnas nostalgiker som tyckte att allting var bättre förr när Diego Maradona kunde slå in en boll med handen i ett VM eller att simulationer i jakt på en straffspark är en ”del av spelet” (hade det varit det så hade ju varit tillåtet, så den är rätt svår att förstå).

VAR-hatarna är vanligtvis fotbollshipsters som tycker att det är för jävligt att spelet stoppas i två minuter för att kolla en tveksam offside men aldrig har problem med att matcher stoppas upp när spelare som fått en arm på axeln måste behandlas för en ansiktsskada.

Jag har inga problem med att VAR finns och att det används.

Jag har problem med HUR och NÄR man använder VAR.

(Och den nya så kallade handsregeln, to be continued)

Det går heller inte att packa ihop något nytt för att det inte fungerar hundraprocentigt direkt, då hade vi skrotat regeln om tillbakaspel till målvakten bara någon månad efter den kom och tillämpades 1982; så gammal är jag att jag minns hur ”alla” var skeptiska till den nymodigheten.

Dessutom: så länge fans, spelare och ledare gärna halshugger domare för olika misstag – stora som små – så går det aldrig att fullt argumentera emot VAR.

Däremot måste det finnas gränser för hur långt vi vill göra fotboll till ett TV.-spel i tron på att det existerar en gudomlig rättvisa.

Under VM i Frankrike har det bevisats med så pass stor tydlighet att IFAB (Internationl Football Association Board, som styr fotbollens regler) mitt i turneringen valt att ändra regelverket.

Målvakter kan inte bli varnade om de gått för tidigt under en straffläggning för då kan de stå där utan målvakt i ett sådant avgörande och det skulle ju vara lite genant.

Det är i sig en helst sanslös regeländring eftersom målvakt kan bli varnad för exakt samma förseelse i 94:e minuten. Du kan, med andra ord, bryta mot en regel utan full bestraffning enligt reglerna beroende på NÄR i matchen du begår regelbrottet.

Rättvist?

Sannolikt inte.

Och det är just ”rättvisa” som redan från början har snurrat till det. Eller snarare tron på den.

Det finns ingen gudomlig rättvisa i fotboll. Och vi kommer aldrig att uppnå den.

Ett VAR-beslut är i slutändan fortfarande en mänsklig bedömning och det har vi sett flera exempel på, där den allvar tydligaste för oss är hur Marcus Bergf manglades i straffområdet mot Tyskland i förra årets VM men VAR-domarna bedömde att ingenting hade hänt.

Sen är det aldrig fel att sträva efter att bistå domarnas tuffa jobb med videogranskning i helt avgörande situationer; straff eller inte, bollen över linjen, offside, grov utvisning.

Problemet som vi ser nu är att det inte stannat där.

Det har tagits vidare och ju fler steg vi tar VAR desto fler steg kommer det krävas och i slutändan står vi där med TV-spelet.

Det blev väldigt tydligt när Nigerias målvakt, Chiamaka Nnadozie, bedömdes ha gått för tidigt över mållinjen på den straff som Frankrikes Wendy Renard missade; stolpe ut.

VAR visade att Nigeriamålisens andra fot var någon millimeter över linjen när straffen slogs, kanske gick hon en hundradel för tidigt.

Fair enough om man tycker att ”rätt ska vara rätt” (och har noll känsla för just den situationen).

När Renard sen slog om straffen tryckte hon in den i mål. Nnadozie stod kvar på linjen. Men en fransk spelare var en halvmeter först in i straffområdet när straffen slogs.

Om ”rätt skulle vara rätt” skulle alltså den straffen också slås om.

Men nu bedöms alltså inte den typen av förseelser med hjälp videogranskning, så då fick den gudomliga rättvisan den här gången bli att det var rättvist att straffen slogs om från början och rättvist att det var orättvist att den andra inte slogs om.

Det är ju bara det att vi snart lär se ett nästa steg, med just den här straffsituationen i färskt minne. IFAB jagar ”den nya fotbollen” och då kommer det spolas fram och tillbaka och minsann om det inte var en förseelse utanför straffområdet innan den där offsiden, innan den där handsen, innan den där straffen som nog var en hyggligt farlig frispark så då får det bli en frispark som domaren bedömde annorlunda för fyra minuter sen.

I England har man – tack och lov . valt att stötta dra ett streck i jakten på ”rättvisa”. När VAR implementeras i Premier League nästa säsong så kommer man inte bedöma huruvida målvakter går lite för tidigt på straffar eller ej.

Inte för att det är fel att göra det, utan för att det sannolikt kommer leda till att man ska granska nästa steg. Och nästa.

I fallet med Frankrike-Nigeria-straffen är min åsikt att VAR-rummet helt enkelt ska strunta i att ta det vidare.

Den hundradel som målvakten gick för tidigt hade noll påverkan på någonting, Renard hade missat straffen ändå och det fanns inte en enda fransk spelare som ens tänkte på att  annat än att det var en straffmiss.

Varför då aktivt leta upp en förseelse, som dessutom är minimal?

Jag ställer mig exakt samma fråga när det gäller den handboja som fotbollsvärlden lider av och som tagits till ytterligare en nivå, högst sannolikt för att VAR finns som ett bevisande hjälpmedel.

Allt som träffar en arm/hand över midjan i straffområdet är straff. För mig är det helt befängt och jag är helt övertygad om att alla världens spelare INTE vill att den typen av olyckliga tillfälligheter ska avgöra fotbollsmatcher.

Jag har skrivit om handsnojan förut och tycker att det ska blåsas mycket mindre för hands överhuvudtaget, inte tvärtom. I 99 fall av 100 är det bara olyckligt att en spelare tar bollen med hand/arm, det händer galet sällan att spelare gör det väldigt medvetet. En boll kan råka ta på en hals, ett knä, en rygg, ett ansikte eller vad du vill men så snart den råkar ta på en arm så skriker ”alla” efter straff.

Och gör dom inte det så letar VAR upp en straff.

Som när Sverige fick en mot Thailand. En nickduell långt ut i straffområdet, svensk spelare nicktouchar, bollen tar thailändsk spelare i direkt närhet på armen.

Ingen reagerar. Spelarna kör vidare som inget har hänt eftersom (anser jag) inget har hänt. Plötsligt: VAR-rummet har sett att en boll ha träffat en arm. Klart det är straff.

Är det verkligen så vi vill ha det?

Jag ställer gärna frågan till alla spelare, vill ni ha det så här?

Jag tror ju inte det.

I själva verket tror jag väldigt många inom fotbollen tycker att det gått för långt redan.

VAR kom till för att förenkla och förbättra fotbollen.

Inte för att förändra den.