LÅNGLÄSNING - Har lagt Bajen bakom sig: "Jag är en bättre tränare idag"

De senaste åren har vi sett Tony Gustavsson verka som assisterande tränare i USA:s framgångsrika damlandslag. Till en början sida vid sida med Pia Sundhage och senare med Jill Ellis. I somras tog USA ett nytt VM-guld och efter dubbla VM-guld och ett OS-guld valde 43-åringen att gå vidare i karriären när kontraktet löpte ut efter VM-succén i Frankrike. 

Tio år efter att han fått gå från Hammarby (2006-2009) så blev han under måndagen officiellt klar för Gif Sundsvall. Gustavsson är således tillbaka i sin hemstad för att rädda kvar den allsvenska jumbon - som i förra veckan valde att sparka Joel Cedergren som inte lyckades få laget på rätt bana. Det är ett uppdrag som sträcker sig året ut och som kräver snabba resultat med blott åtta omgångar kvar att spela - och fyra poäng upp till Falkenberg på kvalplatsen. 

FD satte sig ned med Gustavsson efter en presskonferens där han verkligen fångade rummet med sin energi och optimism. 

Det första passet är nu genomfört bakom lyckta dörrar. Vad hann du göra på en träning?

– Till att börja med så vill jag tacka för att vi fick möjlighet att stänga till. Det var viktigt för mig att få en lugn stund med spelare och ledare. Vi delade upp gruppen i två eftersom det är dagen efter matchen mot IFK Göteborg (0-2). Jag valde medvetet att ta en längre presentation på morgonen för att presentera mig själv och mina idéer. Sedan delegerade jag träningen till Andreas (Pettersson) och Henrik (Åhnstrand) och sa till spelarna att jag tar ett steg tillbaka i dag och observerar. Jag vill att alla ska vara i hundra procents slag när jag går in och gör mitt första riktiga pass, så på onsdag blir mitt första pass där jag går in och driver det. I dag var det mer att observera, träffa och få lära känna spelare och ledare på banan. 

Vad var det som fick dig att tacka ja till det här jobbet. Giffarna ligger trots allt sist och läget är utsatt. Samtidigt så kanske man kan se det som att ni har allt att vinna också. Hur tänkte du? 

– Många i min omgivning, fotbollsexperter som sådana, värderade det som ett omöjligt uppdrag och frågade mig vad jag skulle hit upp och göra? Jag fick höra att det inte är bra för din karriär, det är bättre att rida vidare på VM-guldet för annars kommer snacket vara att jag åkte ur med Sundsvall. Men jag fungerar inte så. Jag tar beslut med mitt hjärta och hjärtat sa att det är dags att komma hem. Jag har haft en liten tanke om att någon dag så vill jag hem och träna allsvensk fotboll i Sundsvall. Att det skulle ske nu och med den här tajmingen hade jag kanske inte trott. Men när frågan kom så kände jag dels en tacksamhetsskuld gentemot Sundsvall, för det var här min grund lades till allt jag fått uppleva som spelare och ledare. Dels kände jag också en passion och vilja att om Gif Sundsvall gör bedömningen att Tony Gustavsson är den bästa för att öka sannolikheten att rädda kontraktet så vill jag vara med på det. 

– Sen vill jag lägga till en sak till. Jag hade inte varit här om jag inte tror att det går. Det hade jag inte. Jag tittar på tabellen, laget, matcher och spelschemat. Jag tittar på spelidén som sådan och jag bedömer att det här kan gå. Blir det svårt? Ja, absolut. Blir det jättesvårt? Ja, definitivt. Men jag tror på det annars hade jag inte varit här. 

Du sa i en intervju för ett par veckor sedan att du hade erbjudanden från diverse kontinenter. Vad fanns det och hur nära var det att du hamnade någon annanstans? 

– Det är lite onödigt att prata om just nu men det jag kan säga är att jag hade kunnat träna ett landslag i Asien i dag, jag hade kunnat vara i svensk fotboll också men det är ointressant just nu. Det jag kan säga är att jag var inställd att ta den här hösten för reflektion och sedan ta ett nytt jobb från januari 2020. Det har funnits dialoger med arbetsgivare om det men så dök det här upp och då kände jag någonstans att, okej, det är åtta matcher plus eventuellt två till i ett kval. Jag ska villigt erkänna att jag kunde inte tacka nej. Det är för mycket i mitt hjärta som känner att jag måste upp hit och hjälpa. 

Du lämnar många framgångsrika år bakom dig inom fotbollen på damsidan. Var det en tanke att du ville tillbaka till herrfotbollen igen?

– Jag har varit tydlig i alla mina svar kring den frågan. Det viktiga för mig i det här skedet av min karriär är inte om det är herr- eller dam, klubb eller landslag, det viktiga är att jag hittar en miljö där jag känner att ledningen och laget står för samma värderingar som jag gör i hur fotboll ska spelas. Men också där jag känner att jag kan utvecklas och utveckla folk i min omgivning. Det tredje är att, och det ska jag inte sticka under stolen med, jag gillar att tävla och vinna saker. Då kanske folk tänker att vad finns det att vinna här? Jo, vi kan ju vinna ett allsvenskt kontrakt till 2020! Det är verkligen något att vinna för Gif Sundsvall och Sundsvall som stad. Att få komma hit och tävla på allvar med kniven mot stupren i varje match. Jag är lite för beroende av den tävlingsnerven. 

Du har en stark koppling till staden. Vad blir nyckeln för att folket här ska få se allsvensk fotboll även 2020? 

– Jättebra fråga tycker jag. Från ett ledarperspektiv och psykologiskt perspektiv handlar det först och främst om att vända uppgivenhet till hopp. Vi måste få alla att inse att det här faktiskt går. Både internt och externt – alla i Sundsvall. Om vi alla tror på det och tillsammans tar ansvar för att putta in energin som krävs för att ge det är projektet liv så går det. Det sa jag till spelarna i morse. 

– Utifrån ett fotbollstränarperspektiv så handlar det om system. Det är första frågan. Om det fanns ett system som var bättre än alla andra så hade alla lag spelat med det. För alla tränare är så kunniga i dag. Men anledningen till olika system är att olika tränare har olika ideologier. Det handlar om att få ut maximalt av spelargruppen. Så jag är mer fokuserad på metodiken, innehållet, snarare än numren.

– Det jag kan säga och det som jag också sa till spelarna är att vi ska omsätta det som redan är så oerhört bra på mittfältet till flera målchanser och flera mål. För fotbollsmatcher - och det säger jag av erfarenhet från två OS och två VM – och titlar vinns och förloras i straffområdena. Där kommer vi lägga fokus nu. Anledningen att jag känner att jag kan göra det är jag känner tillit till att vi är så bra på mittplan. Det innebär inte att vi inte ska träna på det men procentuell del av träningstiden kommer att läggas på de båda straffområdena den närmsta tiden. 

Du såg matchen mot IFK Göteborg. Vad måste konkret åtgärdas? 

– Till att börja tycker jag att många spelare visade att de hanterade den jobbiga situationen i fredags (då Joel Cedergren fick sparken) på ett bra sätt. Troligtvis för att – och det har jag fått berättat för mig – Joel höll ett beundransvärt tal till gruppen efter att han fått reda på att han får lämna. Jag är säker på att det lagt en grund för att öka sannolikheten till att vi räddar kontraktet. Att det blev en snygg och professionell överlämning från den som fått sparken. All kredd till Joel för det. För det andra så tror jag att Henrik och Andreas hade gjort ett bra jobb att samla ihop laget till att få ett fokus på det kortsiktiga. Och det tredje är att spelargruppen själv visade en härlig sammanslutning att vi ska stå upp tillsammans trots att vi inte har en huvudtränare på plats. 

– Mot Göteborg tycker jag att man såg en gemensam energi i prestationen. Jag tycker också som jag sagt många gånger att man återigen är väldigt bra på den mittersta tredjedelen där man kontrollerar stora delar av matchen. Men jag tycker att man är för ineffektiva i att ta sig in i straffområdet och att man släpper in lite för billiga mål i defensivt straffområde. Det har varit ett stående tema i matcherna man inte har vunnit. 

Vissa säger kanske att det helt enkelt beror på att truppen är för dålig. Man ligger där man ligger av en anledning. 

– Ja, den kommentaren fick jag också när jag åkte upp. Att det är omöjligt, de ligger sist av en anledning för truppen är inte bättre och ingen tränare kan rädda det här. Den kommentaren har jag fått till mig från folk. Jag förstår att man kan dra såna slutsatser när man inte tagit mer poäng och lägger till ekonomiska problem på det och tongivande spelare som lämnat. Självklart blir det lätt att dra den slutsatsen. 

– Och det är klart att truppen är naggad mot vad den var förut. Men jag har givetvis tittat på spelartruppen och matcher. Jag har sett att det finns kvalitet. Det jag vill lägga till är att den här truppen är skräddarsydd för Joel och Gif Sundsvalls idé om hur man vill spela fotboll. Det skulle vara omöjligt för mig att komma in och rasera allting och tro att vi ska spela något helt annat. Som jag sa på presskonferensen så kan vi inte försvara oss till ett nytt kontrakt, att plötsligt bara spela cyniskt och skicka långt. Truppen är inte byggd för det och dessutom är det inte min ideologi. Det var som Urban sa, anledningen att jag är här är för att jag står för den fotboll som Sundsvall vill spela. En passningsorienterad fotboll. 

– Sen kanske jag under min sista tid i USA har jobbat med ett lag som är mer djupledsinriktat än det här laget. Därför att vi hade flera snabba spelare och den amerikanska mentaliteten att vi ska in i straffområdet och göra mål. Och den attityden och mentaliteten tror jag att vi kan jobba med utan att vi tappar passningsspelet. Attityden att vi ska ta oss in i boxen och göra mål, den tror jag att jag kan påverka. 

Du har varit utomlands länge nu, visserligen i USA, men hur är din spanska?

– Inte den bästa. Jag hoppades att den skulle vara bättre. Jag ångrar att jag inte tog vara på mina studier på gymnasietiden när jag läste tre år spanska. Men jag insåg inte där och då hur viktigt det är med språk och det motiverar mig nu att plocka upp spanskan igen. Sen har jag hört här att de jobbat kontinuerligt med engelskan i flera års tid och det är tryggt för mig som coachat på engelska i väldigt många år även på Tyresötiden när vi hade många utländska spelare. Ända sedan Kongsvinger (2010) har jag tränat med engelska som huvudspråk. 

Är det några spelare som kommer vara extra viktiga för dig nu?

– Alla. Just nu behöver vi varenda en. Det är extremt viktigt. Vi behöver alla spelare som bidrar i varje träning. Ett av de mantran jag sa till spelarna i dag var ”hashtagg one day better.” Ursäkta det engelska uttrycket, men alltså en dag bättre innebär att vi har en tydlig värdegrund att alla ska komma till jobbet med viljan att bli en dag bättre. En passning bättre, ett avslut bättre. Då kanske någon tycker att det här handlar inte om utveckling? Jo, men för att öka sannolikheten att vinna matcher så måste vi bli en dag bättre oavsett vad det är. Och vem vet, rätt vad det är så kommer någon spelare som kanske haft en jobbig period självförtroendemässigt eller fått lite speltid och får ett genombrott. Då måste jag vara öppensinnig för det och inte komma in med en förutbestämd bild av vem som ska spela. Jag måste ge alla en ärlig chans nu. 

Landslagsledigt som väntar. Du får tid till nästa match mot Örebro. Hur ser du på det och kommande schema?

– Det är bättre att ha två veckors förberedelser än en. Det är jag tacksam för. Jag sa i en tidigare intervju att jag är glad att ha erfarenheten från så många landslagssamlingar för det här påminner mycket om en landslagssamling. Jag kommer in och har ex antal träningar på mig att sätta en spelidé och värdegrund som får alla att se en gemensam målbild inför Örebromatchen. Det blir nästan som att jobba som ett landslag inför den matchen. Men efter den blir det givetvis annorlunda med samma vecka efter vecka. Men just nu påminner det mycket om en landslagssamling. 

Hur bra koll har du på allsvenskan?

– Ganska bra. Mellan landslagssamlingar har jag tittat mycket och gått mycket på allsvensk fotboll. Men sen har jag en oerhörd trygghet i Henrik och Andreas som jag vet är väldigt väl pålästa och som dessutom haft uppgiften att scouta kommande motståndare under Joel. Jag har största tillit till tränarstaben när det gäller den biten. 

Du nämnde på presskonferensen att du är bekant med Joel sen innan. Har du pratat med honom efter det här beskedet blev klart?

– Av respekt för att jag vill ge honom tid att smälta det här och att jag själv, nästan exakt precis på dagen, för tio år sedan var med om samma sak i Hammarby så tror jag att jag vet hur Joel känner. Men jag hoppas att jag både får möjlighet att träffa och prata med Joel när det här lagt sig. Joel är en fantastisk människa och en extremt duktig fotbollstränare. 

Hur ser du tillbaka på tiden i Hammarby. Framgång i Europa första året men motgångar sista året där du fick sparken och klubben senare åkte ur allsvenskan. Hur har det format dig?

– Jag tror att alla erfarenheter i livet formar oss. Både med- och motgångar. Men någonstans i sig själv har man en värdegrund och ett ideal som är viktigt att stå fast vid och det finns kvar, ända sedan mitt första år som tränare. Jag hade förmånen att vinna första året som tränare för Ytterhogdal. Det påverkade mig.

–  Jag hade förmånen att vinna första året i Degerfors och det var en erfarenhet jag lärde mig av och tog med mig. Jag hade förmånen att vinna Intertotocupen med Hammarby första året, även om det var flera vinnare så man får ta det med en nypa salt. Jag hade förmånen att få vinna OS-guld med USA, SM-guld med Tyresö och dubbla VM-guld med USA. Alla medgångar har präglat mig. Men också motgångarna att få sparken i Hammarby, att förlora en Champions League-final med Tyresö – som än i dag svider i mig – som att åka ur serien med Kongsvinger. Alla med- och motgångar präglar oss men jag tror det otroligt viktigt att vi människor tar lärdom av det. 

– Jag pratade tidigare om hur vi ska bli en dag bättre. Det gäller även annat. Hur ska vi bli en motgång bättre? Hur ska vi bli en framgång bättre? Allt det där har definitivt hjälpt mig att bli en bättre tränare i dag. Så när du frågar hur jag är i dag jämfört med för tio år sedan? Förhoppningsvis är jag en bättre tränare helt enkelt. 

Har din ledarstil förändrats under åren. I medierna beskrevs du ibland som både hård och krävande under Hammarbytiden. Stämmer den bilden och har du förändrats?

– Jag tror det är så här. Dels så ska man vara lite försiktig över att tro allt man läser i media och vad media målar upp för bild av mig som tränare. Jag vill gärna att folk ser mig i aktion innan man drar såna slutsatser. Att jag är en känslomässiga som är väldigt passionerad stämmer bra. Men jag jobbar också väldigt nära mina spelare och bygger en relation. Jag älskar att jobba med människor. Så visst utvecklas ledarskapet med tiden och jag vill ju tro med min erfarenhet att jag är en bättre tränare i dag än vad jag var tidigare. 

Du var 33 år när du tog Hammarby. Var det för tidigt att ta en storklubb med facit i hand? 

– Ska jag vara ärlig så känner jag att mitt fokus inte är tio år tillbaka i tiden. Jag förstår att det finns ett intresse för det. Men mitt fokus är att vara här i Gif Sundsvall och göra det jag kan utifrån erfarenheterna jag fått på resans gång. Det jag däremot kan kommentera är att jag är otroligt tacksam för de åren och tycker väldigt mycket om åren där. Det var tre fantastiska år. 

Har du någon relation med Hammarby i dag?

– Absolut. Det är fortfarande kvar folk i klubben sedan jag var där så jag har god relation med klubben. Jag har varit där och tittat på träningar, matcher och träffat folk i organisationen så jag har god relation med många i Hammarby i dag. 

Vad säger du om klubbens utveckling från tiden du var där. Då spelade ni fortfarande på Söderstadion? 

– Imponerande. Otroligt imponerande. Klubben har gjort en jätteresa. Alla inblandade. Fans, ledare, spelare – det Bajen har byggt upp är inget annat än imponerande. 

Trodde du verkligen att du skulle bli allsvensk tränare igen?

– Jo, men det trodde jag nog. Utan att säga för mycket så har det funnits möjligheter att komma tillbaka till allsvenskan genom åren. Men tajmingen har kanske inte känts rätt, det har varit nära några gånger men jag har känt att det har lockat med landslagsfotbollen och med mästerskapen. Att vinna VM med USA har lockat mig kvar där så att säga. Nu när det kontraktet gick ut efter två VM-guld så kände jag att det var dags för ett nytt kapitel. Sen ska jag aldrig säga aldrig, jag kanske är tillbaka i USA någon gång i framtiden för jag trivdes väldigt bra där. Men att jag haft en tanke om att träna en allsvensk klubb igen det har jag. Sen trodde jag kanske inte att det skulle vara nu och med de här förutsättningarna. 

Vad säger du om ligan jämfört med när du sist var verksam här?

– Allsvenskan har haft en enorm utveckling. Alla inblandade har gjort ett jättejobb. Både klubbarna och från Sef:s sida. En otroligt attraktiv liga att vara en del av igen. 

Jill Ellis, hur hade hon klarat sig i en allsvensk klubb?

– Jag tror att hon hade klarat sig bra för hon är fantastisk på att ta människor. En otroligt duktig ledare på att ta människor och då spelar det verkligen ingen roll om det är kvinnor eller män du tränar. Kan du hantera människor så kan du hantera människor. 

– Hon hade klarat av att träna på en hög herrnivå. Men sen om hon vill det eller inte det vet jag inte. Att vara huvudtränare för USA:s damlandslag är enormt krävande så nu tror jag att hon behöver tid för vila och reflektion. Det är inte bara på planen du har mycket att hantera utan även allt runtomkring. Jag vet att hon behöver tid för återhämtning nu. 

Första ”riktiga” träningen med Giffarna på onsdag. Vad blir startskottet för Tony Gustavsson?

– Vi går in direkt och fokuserar på spelet i straffområdena. Vi tar med oss spelet på mittplan som är så bra och ser hur vi ska omsätta det in i straffområdena. Sen hoppas jag att blir en väldigt fartfylld och energifylld träning. Det såg jag tendenser till redan i dag. 

Det har varit mycket negativt i och runt Giffarna i år. Bristande resultat, bottenstrid och ekonomiska problem som tvingat fram spelarförsäljningar. Vad vill du hälsa till folket i stan, klubbens supportrar?

– Just nu handlar det om att få hoppet tillbaka och det är bara för alla att titta på tabellen nu. Det som har varit det har varit. Om vi tittar på tabellen nu så kan alla se att vi har åtta matcher kvar och fyra poäng till kval och sex poäng till Kalmar ovanför strecket. Ett lag som vi dessutom har kvar att möta. Då måste man ställa sig frågan, är det rimligt att vi kan ta igen poängen på åtta matcher. Med 24 poäng kvar att spela om så svarar ju jag definitivt ja på den frågan. Det är därför jag är här. 

– Om vi ska öka sannolikheten att göra det så behöver vi få alla människor att tro på det här, bidra och komma hit med energi. Ju fler folk som gör det, ju större chans har vi att få upp snacket om att det här kan faktiskt gå. Då kommer alla bidra och tänk om vi kunde göra det tillsammans? Tänk om vi kunde stå här i november och säga att vi klarade det? Vilken känsla – då ska vi fira tillsammans! 

Varför valde du att skriva ett kontrakt som bara sträcker sig året ut?

– För att jag tror att det ökar sannolikheten till att rädda kontraktet. Om alla känner att det är en tränare som fått ett uppdrag med ett mission att, tillsammans med styrelsen och ledningen, se till att vi ska klara ett allsvenskt kontrakt. Då vet alla att alla beslut jag tar nu kommer grunda sig i att klara kontraktet. Det handlar inte om någon långsiktighet eller ta hänsyn till andra saker. Det handlar bara om att komma in och ta poäng. Det tror jag är gynnsamt för alla i dagsläget. 

Kan du se dig själv stanna om ni klarar kontraktet?

– Det är en hypotetisk fråga. Det var som Urban sa på presskonferensen. Låt oss lägga de diskussionerna i skrivbordslådan nu och så kan vi plocka upp dem igen senare i höst. Just nu är det bara fokus på att rädda kontraktet. Men jag hade inte varit här om jag inte var övertygad om att jag skulle trivas. Så mycket kan jag säga.