Ändra systemet som kan avgöra allsvenskan – och gör det redan nu
Vi pratar gärna om den allsvenska fotbollens modernisering ; det är VAR som lurar runt hörnet, det är statistisk som kan styra laguttagning, det är GPS-västar på varenda spelare och det är öronsnäckor med direktkommunikation på inspringande sjukvårdare.
Men vi sitter fortfarande med ett avstängningssystem från 80-talet.
Det är så illa att kan bli en helt avgörande faktor i den här gnistrande guldstriden.
Tre varningar=avstängd nästa match.
Det systemet infördes på 80-talet.
Det har hunnit hända en hel del sen dess och det är en gåta att det inte moderniserats.
För vare sig fotbollen, bedömingsnivån eller allsvenska ser ut som den gjorde på den tiden.
Jag minns, för jag var med redan då.
Det var ett välkommet system när det infördes, det handlade om att få bort de allra värsta råskinnen och deras metoder.
Brott skulle liksom inte lösa sig i match efter match.
Så ska det givetvis vara idag också.
Men.
Det spelades inte lika matcher på den tiden och (framförallt) det krävdes väldigt mycket mer för att få ett gult kort på 80-90-talet, än det gör idag.
Då existerade inte varningar för att man stoppade en kontring på mittplan, för en okynneshands eller avdragen tröja vid ett målfirande.
Det krävdes ganska rejäla grejer för ett gult.
Domarna dömde på en annan nivå, spelet var långsammare, reglerna inte lika finjusterade och (nästan) bara Glenn Strömberg filmade.
Med andra ord: det delades ut färre varningar när systemet infördes, samma system som alltså gäller än i dag.
Det är en gåta att det inte har moderniserats.
Och det kan sannerligen påverka och avgöra det här guldracet.
Jag har haft ämnet på tapeten tidigare under säsongen, när jag krönikerade om att det danska systemet borde vara något för oss.
Danskarna sätter poäng på varje varning direkt efter varje omgång och du blir avstängd efter hur många poäng du fått, inte antal varningar.
Tre kapningar bestraffas värre än en hands, en protest och en tröjdragning.
Men det finns förstås andra system som också fungerar bättre, klokare och rimligare än det vi införde för sisådär 40 år sen.
I de flesta andra länder lever man inte kvar i en annan tid.
David Ulfstrand på Twitter påminner mig om ett system (Eredivisie i Holland, tror han) där alla varningar raderas om du spelat 10 matcher utan gult kort.
På så vis slipper vi situationer där en spelare fått två gula i april och sen inte kan spela den avgörande omgången för att de fått en varning i nästa sista omgången någon gång i slutet på oktober.
Jag har inga som helst problem med att vi har ett system där spelare bestraffas för att de systematiskt drar på sig varningar.
Men tre varningar är lite för få och framförallt bör det ju beröra under vilken tidsperiod man fått korten. Eller hur du har fått dom.
Det känns givet att stryka ackumelarade varningar efter ett visst antal matcher utan gult kort.
Jag går så långt att jag gärna ser att man tar någon sorts blixtbeslut redan under pågående allsvenska och stryker alla gula kort med tre omgångar kvar.
För då kan vi få en högdramatisk avslutning i både topp och botten, där ALLA allsvenska stjärnor finns med.
Det är inte rimligt att matcher ska avgöras för att någon fått varning i maj för att han stod för nära bollen vid en frispark.
Det känns heller inte OK att spelare tvingas “hålla igen” i de sex sista omgångarna för att de kanske kan få tre varningar under 30 omgångar.
Vi är nämligen där just nu.
Jag funderade kring det när jag såg hysteriska Hammarby-IFK Göteborg och spelare på två gula kort som var livrädda för ytterligare en varning, med risk för att missa nästa omgång.
Eller att AIK:s Tarik Elyonoussi missar ett derbydrama nästa helg för två varningar i två matcher i rad samt en i juni mot Malmö FF. Innan dess spelade han tretton allsvenska matcher i rad utan att få något gult kort.
Reglera finns och de ska följas, alla vet dessutom vad som gäller.
Men det är ett uråldrigt system
Det infördes för att den allsvenska fotbollen skulle bli bättre och det fungerade.
Men det var då, på Torbjörn Nilssons, Ingemar Erlandssons, Billy Ohlssons, Dala Dahlqvists, och Greger Halléns tid.
Nu gör det bara allsvenskan en gentjänst och alla förlorar på det; spelare, klubbar och alla vi som älskar att följa den mest spektakulära avslutningen på på många år.
Gör något åt det.
Nu!
Den här artikeln handlar om:
