”Inte förvånad om flera spelare lämnar”

Hans vänner säger att klubbytet kom i precis rätt tid. Samtidigt som Östersund har problem både på och utanför planen så går Djurgården starkare än någon kunnat gissa. Curtis Edwards vill bli Blårändernas guldjoker men tror samtidigt att många Dif-namn kan bli utlandsaktuella i kommande transferfönster.

Han har bara varit i klubben i en och en halv månad. Men visst känns det som att 25-årige Curtis Edwards spelat längre i Djurgården än så? 

I alla fall med tanke på hur självklart han rör sig och agerar i Kim Bergstrands och Thomas Lagerlöfs spelsystem. 

Engelsmannen fick en smakstart i debuten mot Sirius (4-0) där han fick göra mål direkt. I derbyt mot AIK spelade han 90 minuter vilket ändå visar att det är en spelare som tränarduon litar på. 

– Han är jäkligt smart och har spelat väldigt likt det jag och Tolle vill spela i våra lag. Det var inte så svårt för honom att komma in i spelet när kanske 95 procent överensstämmer med det han är van vid från Östersund sista åren. Det är en väldigt adaptiv spelare, säger Kim Bergstrand till FotbollDirekt.se. 

Det är inga krusiduller när han spelar? 

– Alltså det är ju krusiduller men som Curtis får att se enkelt ut. 

Den lågmälde engelsmannen skrev på för Djurgården som Bosman i somras. Detta efter ett par år i Östersunds FK där han bland mycket annat fick vara med om att slå Arsenal på Emirates Arena i London. Hans resa från de lägre divisionerna i England, via division 3-laget Ytterhogdal och in i ÖFK har skildrats många gånger.
För Edwards är guldracet med Djurgården bara nästa kapitel på resan. 

– Men det är ganska likt vad jag varit van vid. Passningsspelet med mycket rörelse. Att vi försöker vinna bollen högt. Sen gillar jag att alla verkligen jobbar hårt för varandra. Beteendet studsar bara vidare från spelare till spelare, säger Edwards till FD inför måndagens viktiga match mot Helsingborg. 

Vad har varit den största skillnaden mot ÖFK?

– Att komma in och behöva bevisa sitt värde igen. Att jobba hårt varje dag för att bevisa för tränaren att du ska spela. Nu måste jag ur komfortzonen som jag hade i Östersund. Jag var där i tre år och kände mig väldigt hemma. Men nu måste jag starta om och visa mitt bästa varje dag. Det har varit den största skillnaden.

Du kopplades ihop med flera klubbar bland annat Hammarby. Var det ett svårt beslut att skriva på för Dif?

– Efter att jag pratade med Kim och Tolle så var beslutet enkelt. Sättet de pratade med mig och kunskapen de hade om mig. De visste hur de ville använda mig och av det jag sett av Djurgården så såg jag att det är ett spel som passar mig. Det viktigaste för mig var ett välja ett lag och ett spel där jag passar in. 

Hur var det att spela ditt första derby?

– Självklart var man upprymd och nervös inför matchen. Det var en ny känsla. Helt annorlunda mot vad jag är van vid. Det var lite nerver innan och givetvis var det en besvikelse att förlora en match som vi så gärna ville vinna. 

Dina tankar när du kom ut på uppvärmningen och såg fansen på kortsidorna? 

– Man kunde direkt se vad den här matchen betyder för supportrarna i Stockholm. Spelarna var extra taggade inför matchen och, ja det var häftigt. Det är därför man spelar fotboll. Eller hur? För att spela stora matcher som den. 

Kunde du släppa nervositeten?

– När matchen började släppte det. Men vi inledde inte så bra i matchen så det tog ett tag att komma in i den. Sen är det inte lätt att ligga under mot AIK som är defensivt skickliga. Jag önskar att det hade gått annorlunda men det var en stor upplevelse för mig och jag ser fram emot nästa derby. 

Från att ha lagt av med fotbollen och jobbat som snickare vid 19 års ålder – till att spela division 3 i jämtländska Ytterhogdal, få chansen i Östersund (sommaren 2016) och nu in i elvan mot AIK. En hygglig resa?

– Det är en stor skillnad från 50 personer på läktaren till nästan 50 000, säger han och skrattar. Men jag har jobbat hårt för att ta mig hit och det gäller bara att fortsätta. 

Kan din resa inspirera andra engelsmän att komma hit och ta en annan väg ?

– Ja, men det har varit mycket uppmärksamhet kring min resa. Den tas upp varje gång jag pratar med media och jag vet att det finns ett par brittiska tränare här som använder min story som exempel när de försöker få hit spelare från Storbritannien. Jag tycker att det är jätteroligt. Det visar att det är möjligt, tänk att jag inte ens spelade i National League (engelska femteligan) när jag kom hit. Man fastnar lätt på lägre nivå och då är det här en väg man kan ta. 

Edwards spelade i Middlesbroughs akademi men mer än två vänskapsmatcher med a-laget blev det aldrig. 

– Det finns otroligt många bra spelare i England och konkurrensen är tuff. Det var tufft för mig och inget lätt beslut att flytta hit men som tur blev det lyckat. 

Edwards är imponerad av träningsmiljön i Djurgården och tror att den lagt stor grund för succén i år.

– Om du hade satt dig ned med någon i Djurgården och sagt att de skulle ligga etta med så här många poäng efter 22 omgångar, då tror jag att de hade skakat hand på det. Nu när vi är här måste vi se till att vi löper linan ut. Träna hårt varje dag och hålla toppklass i allt vi gör. Du såg intensiteten på träningen i dag? Det hårda arbetet bygger någonting som vi kommer få stor nytta av i matcherna som är kvar. 

Vad kommer göra skillnaden så att det är just ni som vinner guldet? 

– Vi har mycket kvalitet. Försvarsmässigt är vi starka och släpper inte in mycket mål. Det är ett starkt grundfundament. Alla jobbar hårt i försvaret. Vi gör mål framåt också. Mina första två matcher här var mot Sirius och AFC. Inget av topplagen men ändå så hör man spelarna i laget säga till varandra att vi måste vara 100 procent i dag. 

– Tror vi bara att det ska gå enkelt så kommer vi tappa poäng. Vi måste vara skärpta oavsett vilka vi möter. Och det är en skillnad mot andra lag jag varit i där man ibland bara ställt ut skorna och trott att man ska vinna. En dålig mentalitet. Men så är det inte i Djurgården. 

Hur trivs du i Stockholm?

– Jag trivs bra! Fotbollen går bra så det är ju en start. Nu har jag fått en lägenhet så det börjar flyta på utanför planen också. Jag njuter verkligen av det. Det är bara ett flyg över för min familj från England. De var här på derbyt och det kommer komma folk som hälsar på och ser matcherna framöver också. Det är lite lättare för dem jämfört med Östersund. 

Apropå Östersund. Det går tungt för din gamla klubb?

– De har haft en hel del förändringar både på spelar- och ledarsidan. De letar efter det bästa laget och den bästa formationen. Det är inget som händer med en gång. Sen är det mycket utanför planen som inte hjälper. I år handlar det bara om att hålla sig kvar och bygga för nästa år. Det är tråkigt att se hur det blivit, men det är en förändringsperiod, lyckas man så kan ÖFK snart vara att räkna med igen. 

Kindberg åtalas för misstanke om att ha slussat in pengar i ÖFK. Många supportrar till motståndarna tycker att ÖFK har fuskat sig på vägen till allsvenskan. Hur ser du på det?  

– Men jag tror inte att de investerat så mycket på vägen till allsvenskan. De tog in spelare som mig från division 3. Ken Sema spelade ingenting, Sotte och Saman kom från ingenstans. ÖFK investerade inte i dyra spelare. 

Åklagaren menar att ÖFK räddat sin ekonomi genom att skjuta in medel på olagligt vis?

– Vi får se hur rättegången går. Det är tråkigt att klubben får så mycket skit. Eftersom klubben varit med där uppe, spelat i Europa och satt sig själva på kartan så tror jag att det är därför så många gillar att prata nu när det går sämre. 

Hur är din relation till Daniel Kindberg?

– Av förklarliga skäl så var den bra. Jag är tacksam emot honom för att han tog in mig till Östersund från där jag var. Jag har klubben att tacka för mycket. Det är tråkigt att se vad som händer nu, men förhoppningsvis kommer de tillbaka. Det är klubben som hjälpte mig så det gör ont att se dem lida. 

Bidrog det till att du lämnade, att det var så mycket utanför?

– Nej, jag hade redan bestämt mig att jag skulle lämna när kontraktet gick ut. Jag ville testa något nytt. Sen har det hänt mycket i ÖFK sista månaderna så folk säger till mig att det var ett bra beslut. Men jag hade redan bestämt mig innan. 

Vilka är du mest imponerad av i laget?

– Mackan (Danielson) är riktigt vass och har ett fint samarbete med Jacob Une Larsson. Aslak (Witry) till höger, Elliot (Käck) med sina assist till vänster. Jesper Karlström och Fredrik Ulvestad är grymma centralt. Ja, det finns många kvaliteter i laget och kollektivt är vi väldigt starka tillsammans. Som jag sa finns det mycket kvalitet i gruppen och många har längre avtal. Men jag skulle inte bli förvånad om flera spelare är aktuella för utländska klubbar i vinter.  

Du är inte 19 och inte 40. Vad är din ambition med kommande år. Vill du utomlands?

– Med tanke på min resa så har jag lärt mig att njuta av stunden. Jag var i Middlesbrough och hade ambitioner då. När jag lämnade så hade jag ambitioner att hitta något bra men det blev inte som jag tänkt och jag blev ganska sårad av det. Det var tufft att ta. Situationen som är nu vill jag bara njuta av. Skulle något komma upp så får man väl sätta sig ned med Djurgården och familjen och prata om det. Men jag är ny här och vill bara göra mitt bästa och njuta av att spela fotboll här i Stockholm och för Djurgården. 

Hur vore det att summera det här året med pokalen i dina händer?

– Wow, det hade varit otroligt. När jag kom hit så var det för att ta steget till en större klubb och spela matcher. Nu vill jag spela varje match som är kvar och förhoppningsvis får jag spela i de flesta. Om det skulle sluta med trofén så skulle jag kunna se tillbaka och säga att det var ett väldigt bra val att gå till Djurgården. Vi har en väldigt bra grupp att bygga vidare på där många sitter på längre kontrakt. Så jag tror att vi kan bli konkurrenskraftiga i flera år framöver. Jag vill hjälpa till att driva utvecklingen och uppnå saker här de kommande åren.