Hammarby satte Djurgården i ett gyllene läge

STOCKHOLM: 
Och i den 28:e omgången gav den allsvenska guldstridssöndagen en seger för Hammarby, en seger för AIK, en stjärnsmäll för Malmö FF.
Två segrare men en helt annan vinnare; Djurgården.
För nu sitter Dif i guldläget de aldrig lär få tillbaka igen.

Egentligen är matematiken väldigt enkel. De fyra bästa allsvenska lagen har alla lika många poäng (59).
Men Djurgården har fortfarande chansen att ta kommandot, de har sin 28:e match kvar att spela, mot IFK Göteborg på Ullevi.
En tuff match mot ett motstånd som varit lurigt under hela säsongen. Men knappast omöjlig.
Och det “räcker” med en en poäng för att skaffa sig guldläget inför de två sista omgångarna.
Sen vet vi alla att avslutningen i mycket högre grad än tidigare kan komma att sitta i huvudet än i benen.
Det blir en mental prövning som måste hanteras och den blir allt mer påtaglig ju längre mållinjen du kommer, framförallt om du känner att du är i ledningen, att du jagas och känner Nikola Djurdjics flås i nacken
Hade det här bara handlat om benen så hade Hammarby varit en given favorit i guldtracet.
Inget annat lag tar sig snabbare, bättre och effektivare från start till mål än vad Bajen gör just nu.
Mot Malmö FF var de tillbakatryckta under långa stunder men hade ändå det mentala kommandot i den här matchen genom ständigt hota med blixtrande och smarta kontringsattacker.
Det är ingen tillfällighet att Stefan Billborns lag gjort 69 mål på 28 matcher.
Det var ingen tillfällighet att de gjorde mål mot Malmö FF.
För Hammarby tar sig fram till möjligheter som är tillräckligt många, tillräckligt bra, tillräckligt snabbt och tillräckligt ofta för att det ska resultera.
Och det var kanske inte en tillfällighet att Malmö FF inte lyckades göra något mål.
Ser vi till de senaste två MFF-matcherna i allsvenskan har kompakta övertag mot AFC och IFK Göteborg slutat med två 1-0-segrar, en på Anders Christiansen-mål i 81:a minuten och en på en “nick” med ryggen från Felix Beijmo.
Sanningen är väl snarare att MFF inte haft något tillräckligt starkt forwardsalternativ till Markus Rosenberg under den här säsongen för att vinna allsvenskan utan problem.
Och när Malmös offensiv kört fast i inläggsspel med hopp om att en boll studsar rätt, så har Anders Christiansen ofta löst upp knutarna.
När han inte är med så blir MFF ett vapen med knallpulver; låter mycket, skadar lite.

Hammarby har under säsongen byggt ett lag där offensivlustan underbyggts av en allt stabilare defensiv. 
Två ytterbackar (Sandberg och Widgren) som växt, ett sommarförvärv (Richard Magyar) som varit fläckfri och två "sittande" mittfältare (Bojanic och Andersen) som är allsvenskans bästa tvåvägsduo.
Men också en bred trupp (den är minst lika bra som mångmiljon-Malmös, tycker jag) där Junior kan ersätta en avstängd Andersen utan att det syns, där norrmannen Mats Solheim kan briljera i målet om så behövs, Imad Khalili kan vara smart som en av tre längst fram.
Och Davor Blazevic kan ta Johan Wilands plats mellan stolparna och göra helt avgörande räddningar i en toppmatch.
Hammarby av idag har ett SM-guldlag, det råder inga tvivel om det längre.
Hade det återstått fem omgångar så tror jag att ingen hade stoppat den gröna karnevalsfotbollen och om Djurgården förlorar mot IFK Göteborg så är Hammarby min favorit, sett till de avslutande omgångarna.
Men nu är det bara två omgångar kvar för Hammarby, Malmö och AIK. 
Tre för Djurgården.
En poäng mot IFK Göteborg sätter i Kim Bergstrand och Co i ett läge där de har allt i egna händer med två matcher kvar.
Mot två lag som inte har något kvar att spela om och oavsett om ett av de lagen är Norrköping (det andra är Örebro) så är det ett guldläge som är så bra som det går att få.
Och som jag inte tror komma tillbaka under den här högdramatiska guldstriden.
Det är nu eller aldrig för Djurgården.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: